För åtta år sedan vann regissören Pawel Pawlikowski priset för bästa regissör på filmfestivalen i Cannes för sitt passionerade geopolitiska drama Kalla kriget. Han leder just nu jakten på Guldpalmen med Fatherland, som vanligtvis är en ganska pålitlig termometer, åtminstone om man får tro Screens sedvanliga kritikerpanel.
Fatherland är en skarp och visuellt bländande skildring av Thomas Manns återkomst till Tyskland 1949 efter att ha flytt sitt land under nazisttiden. Det svartvita dramat kretsar kring en fem dagar lång roadtrip som författaren Döden i Venedig tog med sin kosmopolitiska dotter, skådespelaren och författaren Erica Mann, vars fru Katia Mann klipptes bort från historien av konstnärliga skäl. Den nobelprisbelönade författaren har bjudits in för att fira 200-årsdagen av Goethes födelse, och öst och väst gör anspråk på inte bara Mann utan också Goethe.
På en presskonferens i fredags fick Pawel Pawlikowski frågan var världen är nu: 1936, 1943 eller 1949?
– Det är ingen bra fråga. För ingen sak är exakt den andra lik. Vi lever i en unik era av ny teknik, det digitala universum. Detta är en situation utan motstycke. ”Jag känner mig vilsen i dag”, säger regissören Pawel Pawlikowski, som vann Oscar för bästa internationella film för ”Ida” (2015), en berättelse om en kvinna som vill bli nunna i 1960-talets Polen och upptäcker en mörk familjehemlighet relaterad till Förintelsen.
Pawlikowski pekar med intresse på trenden med att allt fler filmer utspelar sig i historiska perioder.
– Det är lättare att prata om vad som händer om man håller avstånd. Många av de historiska filmerna jag ser har ett tydligt tema, och filmskaparna konstruerar berättelsen utifrån historien de vill sälja. Karaktärer i de här filmerna skildrar eller förklarar ofta något, säger han.
– Jag försöker göra tvärtom och visa hur komplicerat allt är. Jag tror att detta är mycket användbart att förmedla. Om du är helt säker på att din berättelse är korrekt är det farligt.
Pawlikowski säger att fokus på karaktärerna gör filmen universell.
– Jag försöker göra filmer som varken är narcissistiska eller biografiska, utan bygger på starka scener, scener som inte förklarar utan sätter dig i situationen och ger publiken utrymme att föreställa sig att hitta sin egen ingång. Jag försöker undvika dagens debatter och försöker istället förstå tidens logik, säger han.
Den tyska filmens drottning, Sandra Hüller, återvänder till Croisetten efter ett till tre framgångsrika år med huvudrollen i Guldpalmen Freefall och Grand Jury Prize-vinnaren Zone of Interest (2023). I den senare filmen spelade hon Hedwig Hess, ”drottningen av Auschwitz”, bruden till lägerkommandanten Rudolf Hess.
På presskonferensen fick Hüller frågan om det kändes annorlunda att spela en tysk karaktär i en film från den tiden jämfört med en modern historia.
”Jag känner mig skyldig”, svarade Hüller. Ja, jag känner skuld varje dag, men jag tröttnar aldrig på det. Man känner skuld för att man behöver göra rätt, säger hon. Den tyske skådespelaren fick frågan om han kunde tänka sig att ta del av en uppföljare till storsuccén ”Project Hail Mary”.
– Det här är presskonferensen för vår film, svarade den tyske stjärnan, han gjorde inte klart att han ville publicera texten.
– Säg något enkelt, skojade Pawlikowski.
– Vi vet inte vad som kommer att hända i framtiden, svarade herr Hüller. Jag tycker om att göra många olika saker och känner mig väldigt lyckligt lottad som får utforska olika sätt att arbeta. Det är allt.
läs mer:
Lina Wolfs succéfilm förvandlades till långfilm i Tarantino-stil
DN-texter om filmfestivalen i Cannes finns samlade här
