Augustprisbelönta regissören Lina Wolfs ”The Corpses We Buried” kommer att göras till en långfilm

”Två föräldralösa systrar växer upp bland pedofiler och sadister i det mörkaste av Skåne. Ett olöst dubbelmord väger tungt på landsbygden. Med flytande språk och djärva intrigvändningar levererar Lina Wolf plötsliga, djupa skratt. Likt vi begravde är en grymt rolig och välarbetad roman.”

Det var juryns resonemang när Lina Wolf vann Augustpriset i december. Läsarna har också fascinerats av Wolffs mytiska och delvis självbiografiska skildring av hans hemstad Herby. Hittills har ”Riken We Buried” sålt runt 100 000 exemplar i Sverige och har exporterats till 17 länder.

I dagsläget väntas även Her Scania Revenge Story bli en biljettsuccé på biograferna. Efter sex raka vinster mot några av Sveriges största filmbolag grundade producenten Teresa Aldén Alba Film med sin hästduo Annette Brantyn.

– Det kommer att bli som en kickoff här i Cannes. Vi hoppas att de kommer att ge oss några stora pengar under nästa vecka. Alden säger att det finns så många människor som älskar den här boken. Han producerade senast Karin af Klintbergs kommande dokumentär Trusttor för Netflix.

Redan för 10 år sedan försökte hon övertala Lina Wolf att anpassa sin film The Polyglot (2016), som också vann Augustpriset. Men först nu har hon lyckats få tag i en stjärnförfattare. Lena Wolf sköt på alla cylindrar när producenter lockade henne med citat från sådana som ”Kill Bill” och ”Once Upon a Time in Hollywood”.

– Jag älskar film och Tarantino är en av mina största inspirationskällor, sa Lina Wolf som besökte Cannes i fredags.

På frågan varför hon valde att arbeta med ett oprövat oberoende företag snarare än en etablerad jätte, svarade hon:

– Jag är nog lite av en spelare som gillar att ta risker och lita på min intuition. Teresa och Annettes energi, filmiska vision och genuina passion för Skåne smittade av sig, säger Lina Wolff, som också deltog i manusskrivningen.

Liksom producenterna ser Wolff vissa likheter mellan The Dead och Tarantinos hämnddrama, där Uma Thurman spelar brudens sårade mamma.

– Förutom att det är en berättelse om en kvinna som tar hämnd efter att ha blivit misshandlad, så finns det en liknande blandning av våld och humor. Hon vill inte skildra den mörka sidan av Skåne, men hon vill också att det ska vara roligt, säger Lina Wolf, som också hämtar inspiration från favoriter som bröderna Coen och Pedro Almodovar.

Efter att ha suttit ensam på sitt rum och skrivit romaner ser hon fram emot att arbeta i ett team, särskilt med erfarna manusförfattare.

– Efter att ha sett otroligt mycket filmer känns det fantastiskt att kliva in i den här världen. Jag försöker också skriva filmiskt, som en intern film, så att läsaren blir förvirrad och kan se framstegen framför sig. Woolf säger att texter som bara berättar vad du ska känna utan att låta dig uppleva det själv är både frustrerande och provocerande. Han debuterade 2012 med Bret Easton Ellis and the Other Dogs, och har även skrivit böcker som Köttets tid (2019) och Djävulsgreppet (2021).

Liksom romanen utspelar sig långfilmen ”As We Buried” i ett mörkt och mytiskt Helby, där verklighet och fantasi blandas. Berättelsen kretsar kring Jolie och Peggy, två systrar placerade i fosterhem som växte upp i en stadsdel präglad av våld, klasskrig, skvaller och gamla trauman som alltid lurar under ytan.

Romanen är alltså född ur Wolffs uppväxt i Helby och hans minnen av Helenmordet, ett sadistiskt sexuellt mord som chockade Sverige 1989. Detta nationella trauma skildras i den surrealistiska true crime-serien Hunt for the Killers, särskilt av Michael Marcimain, där en 15-årig polisutredning minutiöst återskapas.

– Jag älskade Michael Marcimains chockerande och tragiska skildringar, men för mig själv vill jag göra något mer upphöjt, dras mot magisk realism. Det som är viktigt för mig är att vi tar avstånd från verkliga händelser, och att filmen innehåller något ljusare än bara en upprepning av trauma. Det är en svår balansgång, men jag tror att det går att göra i filmer, säger Lina Wolf.

Samtidigt är hon oroad över att hennes långfilm, The Corpses We Bury, ska lämna gamla sår i hennes hemstad.

– Av respekt för byn och familjen har jag valt att förändra situationen och forma om vissa moment. Jag vill gå bortom gamla bilder och fördomar och belysa Skånes dolda skönhet. Hon säger att det är viktigt att hitta logik och mänsklighet mitt i kaoset så att karaktärerna inte verkar som bara ett gäng galningar.

Producenten Annette Brantin är i samma ålder som Helen, växte upp i samma område och delar författarens vision.

– Linas romaner talar till både hjärta, hjärna och mage på så många sätt. Det är våldsamt och groteskt, men också varmt, roligt och oförutsägbart. På många sätt är den här romanen det sannaste jag någonsin läst när jag växte upp i Skåne på 1980-talet. När Annette Brantin bestämde sig för att bli filmproducent efter att ha sett ”Pulp Fiction” i mitten av 90-talet visste hon direkt att hon var tvungen att ha en.

– Vi har båda jobbat länge i branschen och var frustrerade över den ökande kontrollen och innehållet som dikterades uppifrån. Nu är vi ansvarig, gör våra egna passionsprojekt i en lite mer gerillastil.

Bild 1/2

Bild 2/2

Om allt går som det ska kan inspelningen börja inom två år, med målet att göra sin Cannes-premiär 2029, 25 år efter Tarantinos Kill Bill Vol. 2 hade världspremiär på Théâtre du Croisette.

– Ja, men vår största dröm är att göra en film som folk i Sverige faktiskt kommer att se. Hela filmkulturen är hotad. Teresa Alden erbjuder en lösning:

– Svensk film måste bli djärvare! Vårt jobb som producenter, säger hon, är inte att vara elak, utan att agera i sekvens, precis som Lina gör i romanen.

Hennes kollegor är på samma sätt kompromisslösa i sin vision.

– Alla säger att det är galet att satsa på en kvinnlig hämndsaga under den djupaste lågkonjunkturen, och det kommer att gå åt helvete. Men vi är beredda att leva på nudlar i flera år för att göra den här filmen.

Gustav Skarsgård: ”En kannibalfilm om Ingmar Bergman är en kärleksfull hädelse”