Busken brinner! Rök väller från hoppryttaren Rupert Campbell Blacks herrgård i den pittoreska byn Leusshire. Nyinflyttad är Tuggy O’Hara fascinerad av sin granne, som är känd som ”den snyggaste mannen i England” (inspirerad av drottning Camillas första make, Andrew Parker Bowles). Hon skyndade sig över ängen för att varna honom för branden.
Vad som händer sedan är typiskt för tv-serien Rivals, baserad på romanserien The Ruthshire Chronicles av Jilly Cooper. Innan den unge O’Hara träffade Campbell-Black hörde han en röst som sa:
”Nej! Din var minst 6 tum över linjen!” utbrister han.
”Dick error! Det är minst 25 centimeter över”, svarar en kvinnlig röst.
Bakom en frodig häck ser Tuggy dem. Campbell-Black och hans älskarinna var mitt i en tennismatch, båda nakna, utspridda och hoppade upp och ner. Det första mötet mellan den oskyldige Tuggy och den karismatiske Campbell-Black sätter tonen för resten av serien.
”Rivals” är en fiktiv version av 1980-talets England. Det är en festgalen, flashig, flashig, riktigt, riktigt bra stad. Skådespelaren Alex Hassell visade sig ha en mjukare sida än sin hänsynslösa karaktär och passade på att skaka på huvudet inför filmteamet medan han filmade den berömda tennisscenen.
– Att vara helt naken framför kameran kan göra dig lite nervös eftersom du inte kan röra dig helt fritt. Så jag körde en wheelie runt tennisbanan för att bryta isen efter varje tagning. Det var inte förrän senare som det kom upp för mig att jag kanske borde ha konsulterat personalen, skämtade han i morgonprogrammet ”This Morning”.
Under ett möte med DN är han mindre käck, men ändå en gentleman som oroar sig för att kollegan Vera MacLean ser ut att ha fått skål i halsen. Han kommer att prata om seriens tilltal när den är klar.
–Det är sällan man hittar en serie som har älskats så mycket från början. Det är som en farlig kärlekshistoria mellan tittarna och showen. Alex Hassell sa till DN att många av de önskade tillstånden är ganska kontroversiella och komplexa och kan leda till att folk rotar efter personen som har en affär, även när de vet att det kommer att skada andra.
– När vi först träffar Rupert är han bilden av maskulinitet som många av dagens unga män föreställer sig, men det jag verkligen gillar med ”Rivals” är att serien visar att den typen av maskulinitet inte bidrar till lycka, goda relationer eller självförverkligande. Om han inte förändras måste han gå under.
Det första avsnittet av Rivals hade premiär i oktober 2024 och blev den mest sedda seriepremiären i Storbritannien. Serien vann även ett Emmy-pris för bästa dramaserie. The Guardian gav den fem stjärnor och skrev: ”Även nakentennis är en seger.” Tv-serien ansågs fånga humorn i Jilly Coopers roman. Författaren var en generös författare, och hans spalter för Sunday Times och Mail on Sunday var uppriktiga och före sin tid på både sex och vardagsliv.
– säger Vera MacLean att mycket av det som händer i serien är relevant för nutiden. Det är fortfarande Rivals, men vi spelar i en annan era, så det är viktigt att det sticker ut. Jilly ville att jag skulle göra min egen version av Thuggee. På vissa sätt är Rivals ett rekord från en annan era, men mycket av handlingen är tidlös.
Jilly Coopers status som Storbritanniens nationalklenod har nått nya höjder eftersom rädslan för att hennes djärva stil skulle vara ”Disneyfied” har omkullkastats. Även om serieversionen av Rivals erbjuder ännu mer humoristiska och skandalösa kärleksscener än romanen, avfärdas den ibland som en sexgalen ”bonk club”. Men sedan Coopers död förra året har hennes arbete hyllats för sina skarpsinniga sociala iakttagelser och för att ge (främst) kvinnliga läsare praktiska lektioner om hur sex kan vara njutbart för alla inblandade.
Att vara ett Cooper-fan var knappast en trend förrän tv-serien Rivals slog upp rubrikerna, men det förändrades när fler tittare blev medvetna om den stjärnspäckade filmatiseringen och produktionsvärdena var skyhöga.
Seriens producent, Dominic Treadwell-Collins (EastEnders, A Very English Scandal), kämpade i mer än 20 år för att få tillstånd att producera en serie Jilly Cooper-böcker. Så fort han delade med sig av sin idé möttes han av motstånd och snobbism från brittiska programföretag. Han trodde själv att Cooper var en stor berättare som borde betraktas som en modern Dickens, och var övertygad om att det fanns en komplett ”Cooperverse” i beredskap.
Han övergav traditionella sändningsstationer och började pitcha ”rivaler” till olika streamingtjänster. I en intervju med Deadline förklarade han att nyckeln till framgång var en stor budget, och sa: ”För att ta Cooper på allvar behöver du en stor budget, eftersom ”Rivals” är en berättelse om pengar och makt.”
Aidan Turner och Victoria Smurfit, som spelar makarna och föräldrarna till Vera MacLeans karaktär, representerar den kulturella världen i Rivals. Turner kommer att spela Declan O’Hara, en programledare förälskad i Yates, som startar ett tv-bolag med Rupert Campbell-Black, medan Smurfit kommer att spela den skådespelardivans fru.
När jag går med i ett Zoom-möte med DN brister vi båda ut i skratt. Smurfit kan också en del svenska ord som inte lämpar sig för tryck – även när man pratar om ”rivaler”. Men hon förstår till fullo vad Coopers värld betyder.
– Cooperverse består av många hjärtan, mycket snällhet, stora lyxvaror, minst fyra hästar och tre hundar, lite kinky sex, mer legitimt sex, rolig sex och fina kläder, tillade Victoria Smurfit med ett skratt.
– och hennes öga för satir och mänskligt beteende. Det var det som gjorde Jilly Cooper till ”The Goat” (den största genom tiderna, röd anteckning) redan för decennier sedan.
Han ersätts av Aidan Turner, som ser minst 10 år yngre ut utan sin karaktärs jättemustasch.
– Karaktärerna är jättebra att jobba med i andra säsongen också. De utvecklas åt alla håll. Ingen är 100% bra och alla har sina egna kamper. Jag tror att karaktärerna speglar det mänskliga tillståndet, säger han.
Rivaliteten i seriens titel syftar faktiskt på alla relationer i serien, men den största striden äger rum mellan oligarkerna Tony Buddingham och Rupert Campbell-Black, ärkefiender och konkurrenter om det största tv-kontraktet.
Inledningsvis fick valet av Alex Hassell en del kritik för att inte möta karaktärens förväntade stiliga utseende, men David Tennant (The Hack and Broadchurch), som spelade den psykiskt sjuke Buddingham, var en tittarfavorit från första stund.
Säsong 2 utökade ensemblen till att inkludera Rupert Everett som den knäppta tränaren Maryse Gordon. East Enders-veteranen Danny Dyer spelar sin livslånga roll som Freddie Jones, en uppkomling teknikmagnat som skakar om klassamhället. Jilly Cooper är en mästare på att skildra mötet mellan gamla pengar och nya pengar som ofta förknippas med den typiska brittiska personen.
– Victoria Smurfit påpekar att The Rivals skildrar en väldigt brittisk värld. Och det är så roligt att framställa det så här, det handlar om klasspolitik, kärlekens politik, sexpolitiken – ja, allt det där skildras i en salig blandning. Ja, plus massor av heta män och alla kvinnor i programmet bryr sig inte om någonting, haha…
Jilly Cooper, som gör ett framträdande under afternoon tea i ett avsnitt, gillade rollbesättningen så mycket att han bjöd in hela ensemblen till sitt hem i Bisley, Cotswolds, en naturskön del av Gloucestershire som påminner om fiktiva Lewshire. Många reportage har producerats här i hopp om att följa i Coopers fotspår och kanske få en glimt av det skandalösa och intressanta liv hon skildrade. Eller åtminstone vandra genom blåklockans ängar och besök puben The Retreat i Cheltenham, som sägs ha inspirerat Bar Sinister i Rivals. Det är här många företag, både privata och professionella, börjar.
The Telegraph beskrev TV-serien som ett ”kärleksbrev till Cotswolds” och ansåg Rivals vara en hyllning till regionens naturliga skönhet, charmiga hus och i huvudsak engelska trädgårdar. Hollywoodstjärnor har invaderat stora delar av Cotswolds de senaste åren, vilket har fått huspriserna att skjuta i höjden och turister strömmar till för att få en glimt av den lokala kändisen Hugh Grant. Att träffa skådespelarna från serien sägs vara ännu svårare då Rivals främst filmas i en filmstudio i Bristol, två timmar bort.
Ändå lever Cotswolds anda kvar både i serien och i Jilly Coopers författarskap. Hennes fascinerande och skandalösa berättelser fortsätter att underhålla både tittare och läsare. Författaren Caitlin Moran (som tog sitt förnamn efter en av Coopers karaktärer i romanen) rapporterade för Times om Coopers begravning, som hölls i Londons Southwark Cathedral.
Utställningsensemblen, flera hundar, ännu fler lådor champagne, och drottningen av England, Jilly Coopers vän Camilla, var också där. Prästen sa att Cooper hade en ”champagnesjäl” och alla gick efter hackan. En perfekt återspegling av hennes egen ”Cooperverse”.
faktum.”Rivaler”
Den första romanen i Ruthshire Chronicles-serien publicerades 1985 och hette The Rider. Omslaget föreställer tajta vita byxor, svarta ridstövlar och en manshand som vaggar ena skinkan. Serien utspelar sig på de högsta nivåerna av brittisk ridsport under dess glansdagar på 1980-talet, och utforskar även konflikterna inom tv-branschen.
Förutom ”The Rider” finns det nio andra böcker i romansviten. ”Rivals”, ”Polo”, ”Mannen som gjorde min man svartsjuk”, ”Appassionata”, ”Score!”, ”Pandora”, ”Wicked!”, ”Jump!” och ”Mount!”.
Dessa böcker var förbjudna att läsa på Coopers dotters skola, tills Jilly Cooper påpekade att det var bokförsäljningen (cirka 11 miljoner sålda exemplar bara i Storbritannien) som betalade hennes skolavgifter.
Den andra säsongen av tv-serien ”Rivals” har premiär på Disney+ den 15 maj.
Här är veckans bästa streamingtips
