Sonya Åkessons dikter skildrar kvinnors liv på 1960- och 1970-talen. Mycket har hänt sedan dess, men kvinnor förblir slavar åt vita män, skriver Cecilia Alstermark.
Poeten Sonja Åkesson skulle ha fyllt 100 år i år, och hennes diktsamling kommer att publiceras i ett nytt samlingshäfte med titeln ”Poetry” (Norstedts), med ett förord av musikern Frida Hyvonen, en av kvinnorna som skapade albumet ”Sonja Åkesson Torkad Av” 2010.
Frida Hyvonen fann tröst i Åkessons dikter, som ofta innehöll humor.
”Att stanna kvar i Sonya Åkessons poesivärld”, skriver Hyvonen, ”känner du att du är tillsammans med en vän som nästan ofrivilligt kastar en röntgenliknande blick på dig: grov men innerlig, trotsig men ledsen, insiktsfull och självironerande.”
När jag läste den tjocka röda boken på 560 sidor kände jag en liknande känsla av vänskap över generationer.
Var en slav till den vita mannen
Min tidigare erfarenhet av Sonja Åkesson var framför allt som poet för 60- och 70-talens kvinnorörelse (som jag inte levde igenom, men som ändå satte tonen för mitt liv som feminist), särskilt med hennes dikt ”Äktenskapets problem”, som är en del av den svenska kulturkanonen.
Det finns en berömd replik, ”Var slav åt den vita mannen,” som beskriver det ojämlika äktenskapet mellan kvinnor i Sverige på den tiden.
Faktum är att i ett samhälle där vi fortfarande gör merparten av det obetalda arbetet, de mest stressiga arbetsplatserna och de lägsta lönerna, kan kvinnor ses som slavar under män.
På många sätt kan den nära kontrollen och användningen av papperslösa dammsugare i hushållstjänster jämföras med slaveri.
Från boskapsslav till sexslav
Men när jag läste den här dikten i april 2026, var det som verkligen störde mig med den här raden att så många män i Europa tror att de kan göra vad de vill med ”sina” kvinnor.
Franska Gisele Pericot är inte den enda kvinnan som har blivit drogad och våldtagen av sin man och många andra män.
En man har åtalats för att ha tvingat sin fru att sälja sex till 120 män i Kramfors, och 70 000 män i Tyskland har gått med i en chattgrupp med tips om hur man kan utnyttja sina flickvänner och fruar för droger.
Vissa livestreamar sina våldtäkter eller låter andra män beordra deras övergrepp.
Jag tror inte de hade något sådant i tankarna när den här dikten kom in i den svenska kulturkanonen.
Dikt av Sonja Åkesson (Norstedts).
klimakteriet vän
Jag kanske önskar att några dikter hade publicerats snarare än en komplett diktsamling. För vissa dikter är lätta att skumma igenom.
Å andra sidan kan jag ha missat några dikter som verkligen talade till mig.
Lite oväntat tar jag in Sonya Åkesson som den person som ska hålla min hand när jag går in i förestående premenopaus (vilket är perioden från klimakteriet till perimenopausen; det är bara det att alla påstår sig vara pre-menopausala nu, vilket gör att de låter yngre).
Medan jag går igenom ett helvete med låga hormoner sitter jag på min balkong och äter chips och frustar som tiden har fört mig hit. Att läsa Sonya Okerson medan man äter potatischips mitt på en ljus eftermiddag känns som ett uppror.
Skrivna av någon som ofta har känt sig ensam och misslyckad, är dessa ord menade att ge tröst till alla som har känt sig ensamma eller misslyckande någon gång.
Förstått.
Jag är ett misslyckande.
Förstått.
Vi kan inte hantera det här.
Förstått.
Rytmen är annorlunda.
Förstått. Förstått.
Jag har precis fyllt 51
Sonya Åkesson blev bara 51 år gammal. Även om ordet klimakteriet aldrig nämns i dikten känns det.
Särskilt min senaste diktsamling, ”Hästens öga” från 1977, är de mest gripande dikterna för mig, och de som får mig att känna minst avstånd i tiden.
Det är inte kul när ditt hjärta är ledsen
Om inget är roligt så är det inte roligt
Det är inte kul när håret blir fräknar
Det är inte kul om ditt skelett blir skört.
Inte konstigt att vi inte kan finna fred
På kvällen, i själens källare
