Detta är en bluff. Författarna ansvarar för de åsikter som uttrycks i texten.
I helgen hade vi födelsedagsfest för mitt yngsta barn som nu är 2 år. Under de senaste åren har vi upprätthållit en konsekvent gästlista för båda våra barns födelsedagskalas. Några släktingar och några vänner till mina föräldrar. Vanligtvis är runt 25 personer totalt inbjudna, men alla kommer givetvis inte.
Jag tycker det är för lite! Jag önskar att jag hade bjudit in fler av min dagishalva, mina egna vänner och ännu fler släktingar. För mycket, säger min fru. Min fru skulle gärna ha hoppat över födelsedagsfesten helt och hållet och ätit en familjemiddag eller två istället.
Mitt jobb går främst ut på att köpa ballonger och agera värd. Jag har inte så mycket med logistik eller brödbakning att göra. Men vi har många gäster och det är jättekul!
Och det är inte bara roligt. Det är också ett sätt att känna sig populär. För ett tag sedan berättade en kollega att nästan 30 barn deltog i hennes dotters 4-årsfest. Du kanske tror att du är upptagen. Men jag var så avundsjuk.
Kommer mina barn att skämmas över sin pappa för att ha förlorat?
Jag förstår att jag inte ska använda mina barn för att uppfylla mina egna narcissistiska drömmar (om att vara populär), som den misslyckade professionella fotbollsspelaren som bara vill att hans son ska uppnå de mål han aldrig uppnådde. Men nu när jag är förälder ryser jag när jag tänker på att de ser mig som en förlorare.
Hon minns att hon hörde en vän berätta en historia om hur hennes föräldrar sällan bjöd in vänner när hon var liten. Jag började genast tänka på mig själv. Tänk om det är så här mina barn minns sin barndom? Kommer de att bli generade och tappa förtroendet på grund av sin förlorade far?
Samtidigt vill jag inte vara den typen av förälder som det skrivs om i tidningarna. De som är rädda för att unga gäster ska behöva uppleva aktiviteter utan vuxens vägledning och är därför utmattade på barnkalas på lekplatsen.
Efter festen var både min fru och jag utmattade. Det kändes som att hela natten gick åt till att klippa ballonger och packa kransar.
Jag avbröt också rollspelet som jag hade planerat. Rollspelet innebar att låtsas vara en idealisk radhusbo genom att bjuda grannskapets barn på överbliven tårta. Trots allt var 20 gäster inte så lite, eller hur?
läs mer:
Flaneurs senaste spratt: Vi går till tipset. Jag är totalt inkompetent där.
Flaneur Classic: Jag måste lära mig om min barndoms tekniker (2025)
Alla DN bostadsserier hittar du här.
