Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Timbros rapport ”Blandade bostäder – En studie av misslyckanden” visar samma slutsatser som vi, Socialdemokraterna, har dragit. Det behövs politik om Sverige ska förbättra uppväxtvillkoren för de hundratusentals barn som växer upp i Sveriges utsatta regioner. Marknaden kommer inte att lösa problemet.
Vårt land lider för närvarande av 65 utsatta regioner och situationen i vissa av dem är så allvarlig att de bara borde beskrivas som parallellsamhällen. Dessa regioner kännetecknas av långvarig kapitalfattigdom, med endast 61 procent av den vuxna befolkningen förvärvsarbetande, en av tre elever som lämnar grundskolan utan formell rekord och medianinkomster på 205 000 USD per år.
Detta drabbar i första hand 556 000 människor som bor i dessa områden, inklusive barn och unga som vuxit upp i trångboddhet och fattigdom. Men det är inte den enda effekten. Rasism underblåser organiserad brottslighet och osäkerhet i den nationella säkerheten. Sextio procent av alla skottlossningar och explosioner de senaste två åren har involverat utsatta områden.
Rasism underblåser organiserad brottslighet och osäkerhet i den nationella säkerheten.
Mot denna bakgrund tog den socialdemokratiska kongressen det viktiga beslutet att Sverige inte ska ha några utsatta regioner.
För att nå dit behöver vi först politik för att bekämpa arbetslösheten och stärka det svenska språket. Idag är det en stor arbetslöshet i Sverige. 100 000 fler är arbetslösa än för fyra år sedan. Dessutom har ett betydande antal arbetslösa utrikesfödda personer språkstörningar. Tidd-regeringen har prioriterat skattesänkningar framför tillväxt och jobbskapande politik, vilket lämnar landet med en dyr räkning.
Vi föreslog därför språk- och arbetsskyldighet i välfärdsstödet, avskaffande av vinstuttag inom SFI, arbetsmarknadsutbildning i bristområden, svenskundervisning för föräldraledighet, språkkrav i välfärdssystemet som helhet samt tydliga förändringar i inriktningen av den nationella arbetsmarknadspolitiken.
Tidd-regeringen har prioriterat skattesänkningar framför tillväxt och sysselsättningsskapande politik, och lämnat efter sig en hög räkning.
Men bara arbete och språk räcker inte. Strukturen i utsatta områden måste förändras.
Genom åren har olika försök gjorts för att bryta rasdiskriminering, men med begränsad framgång. Blomsterpengar, investeringar i storstäder och nybyggnation av bostadsrätter som senare omvandlades till hyresrätter visar att den svaga efterfrågan som råder i utsatta områden inte beaktas. Den ensidiga uthyrningsformen fortsatte och bostadssegregationen förstärktes.
Därefter skulle jag vilja ändra villkoren. Den socialdemokratiska politiken är strikt invandring, avskaffandet av ebo-stammen, ett förbud för lokala myndigheter att placera nya invandrare i utsatta områden och ett slut på social dumpning. Det ger oss en möjlighet att rätta till historiska fel.
Vi kommer därför att rösta för att staten ska inleda svenska nationella förhandlingar med lokala myndigheter om framtiden för utsatta områden. Avtalet ska innehålla ett långsiktigt socialt investeringsprogram, målmedvetet polisarbete och en konkret handlingsplan för renovering, återuppbyggnad och, där så är motiverat, rivning, kombinerat med småhus och boendeformer som idag saknas i utsatta områden.
Timbros rapport stämmer. När marknadsvillkor inte finns för att övervinna rasism måste politiken ingripa.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
