Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Det är inte lätt att skriva ett svar på en artikel som använder data för att undergräva grunden för rörelsens själv- och världsbild (DN Debatt 6/5). Då måste jag byta ämne. Det säger Tony Johansson och Daniel Suhonen i sitt svar på min text (DN Debatt 7/5). Det omfattar sedan demokratiska framsteg, arbetstider, semester, socialförsäkringar, boendekvalitet samt säkerhet och miljö på arbetsplatsen.
Detta är inte ämnet för min artikel, inte heller för rapporten som den bygger på. Detta tema är istället en central del av det socialdemokratiska partiets partiplattform som slår fast att Sveriges nuvarande välstånd jämfört med andra utvecklade länder beror på arbetarrörelsen. Det är inte sant. Det var inte under en socialdemokratisk regering som Sverige nådde högre tillväxt än sina jämnåriga. Och fackliga kamper har ingen inverkan på hur mycket av en produkts mervärde som återförs till de anställda. Det är kapitalismen som har gjort våra liv mer än 20 gånger bättre idag än de var för 150 år sedan.
Sverige har inte vuxit snabbare än sina jämnåriga under socialdemokratiska regeringar.
Vidare försöker Johansson och Suhonen komma ifrån att tre professorer i ekonomi och ekonomisk historia, Lennart Schön, Ole Krantz och Lars Jonung, var och en kunde bevisa att Sveriges ekonomiska tillväxt var lägre än jämnåriga efter andra världskriget. Först förnekar de det, sedan hävdar de att det är naturligt. Den ovilja med vilken de två socialdemokraterna tar sig an denna fråga vittnar om att de kallar mig Segelstedt.
Till sist skulle jag säga att Johansson och Suhonen helt hoppar över kärnan i min argumentation. 1970- och 1980-talens socialistiska experiment missade inte bara 20 år av förbättringar för svenska löntagare, utan förvisade också Sverige till status som andra klassens land. Det är precis vad det socialdemokratiska partiets politik leder till. Och det är dit de vill tillbaka nu.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
