Institutet för lingvistik och folkminnen ansvarar för listan över Sveriges immateriella kulturarv. Tidigare har det funnits kroppkakor, ”Fössta tossdan imas” och Allemansrätten.
– Det är kulturarv som vi inte kan röra. Det kan handla om kunskap, kompetens och traditioner, säger Maria Nyström, senior rådgivare på Isof.
Denna lista över länder är en del av Sveriges engagemang med FN-organet UNESCO:s konvention för skydd av det immateriella kulturarvet. Och varje år fyller Isof på den med hjälp av förslag från allmänheten.
I år tillkom 10 nya poäng. Det finns bland annat majssånger från Halmsroyd-, Bermanwitzar- och Walborgstraditionerna och Calling-i-Mira (hur man gör kol).
– Det visar på bredden i vårt kulturarv. Allt från Majungning, en liten lokal företeelse i Blekinge, till stora, utbredda företeelser som den som berättar om Bellman.
Kurdiskt nyår och Indian Festival of Lights
Till listan finns också bastur, det afghanska, persiska och kurdiska nyåret Newros/Nuros, som markerar vårdagjämningen, och Diwali, den indiska ljusfesten som firas på hösten.
Är detta verkligen svenskt kulturarv?
– Syftet med den här listan är inte att lyfta fram kulturarv som ska vara svenskt, utan att lyfta fram kulturarv som utövas i Sverige. Så det behöver inte vara av svenskt ursprung, säger Nyström.
Denna lista, som startades 2011, har för närvarande cirka 100 immateriella kulturarv registrerade. Allt från pyssel och fester till mat, musik och sociala former.
Men finns det verkligen tillräckligt med kulturarv för att fortsätta växa i denna takt?
– Det här arbetet tar aldrig slut. Vårt uppdrag från UNESCO är att dokumentera allt som kan bli kulturarv, och det är inte ett uppdrag som går att slutföra, så vi kommer att fortsätta göra så gott vi kan, säger Maria Nyström.
