COperakonsertföreställningar ger idealiska förutsättningar för liveinspelning. Den ambitiösa utgivningen av Wagners Ring Cycle på 13 CD-skivor 2024 med Dallas Symphony Orchestra under musikchefen Fabio Luigi är ett exempel.
Den italienske maestro har en stark meritlista, efter att ha uppträtt på Metropolitan Opera 2011 när James Levine var tvungen att lämna Siegfried på grund av sjukdom. Med sitt klarsynta förhållningssätt, skarpa känsla för strukturen i Wagners operor och flexibla fraseringsmetod är han kanske den mest övertygande anledningen till att få tag på så ofta imponerande uppsättningar.
Naturligtvis lever eller dör varje ring av sin sångare, och ingen skådespelare är perfekt. Mark Delavans röst som Wotan har rätt auktoritet, och hans karaktärisering stärks allt eftersom stycket utvecklas. Daniel Johansson är en lyrisk Siegfried som aldrig anstränger sig, även om han ibland låter likgiltig. Som Brünnhilde är sopranen Lise Lindström under stor press, trots sitt ständiga engagemang för texten och pjäsen.
Av de återstående medlemmarna sticker Sara Jakubiak ut som den strålande Sieglinde, men det är synd att en trött utseende Christopher Ventris spelar Siegmund. Stephen Milling, Stefan Margita och Michael Laurents sjunger och agerar med sockorna av som Hagen, Loge respektive Mime, och Thomas Thomasson ger en unik men tidvis vinglig föreställning som Alberich.
Om Deniz Uzun är lite mjukisad som Fricka och Roman Trekel är för grusig som Günther, är Kathryn Henry en lysande Gutrune och Tamara Mumford är en minnesvärd Elda. Jättar och små gudar är bra. Rhenjungfrun, valkyriorna och särskilt nornorna är fantastiska. Ljudet är fantastiskt, om än lite mer trångt än ett toppmodernt studioset.
Tillåter ni innehåll som tillhandahålls av tredje part?
Den här artikeln innehåller innehåll på embed.music.apple.com. Leverantörer kan använda cookies och annan teknik, så vi ber om ditt tillstånd innan vi laddar något. För att se detta innehåll, klicka på ”Tillåt och fortsätt”.
Lyssna på Apple Music (ovan) eller Spotify
