S-ledare Magdalena Andersson är redo att hålla med regeringen om kärnkraft och vindkraft. I en DI -intervju på torsdagen avslöjade hon att hennes parti sa ja till att bygga ett nytt kärnkraftverk i energiavtalet 2016, men sedan dess har inget nytt kärnkraftverk byggts ”med sina egna meriter.” Så det är relevant att staten för närvarande går in i medel.
Hon tror också att statligt stöd måste utvidgas till att omfatta vindkraft, men det som är viktigt är inte en exakt modell.
I en intervju med DI frågas Magdalena Anderson vad som händer med en maktförändring, med tanke på att C säger nej till den nya reaktorn och att C säger nej till statliga bidrag. Hennes svar är: ”Om vi ingår ett avtal kommer vi att stå emot det.”
Intervjun visar också att S-Peak’s Michael Dumberg och Fredrick Olofson träffades på tisdag.
Ett meddelande från Magdalena Anderson är goda nyheter för Sveriges strömförsörjning. Tidsfest bör ta ut din räckvidd på din hand. Om det finns ett tydligt meddelande från hela näringslivet är det just behovet av långsiktiga stabilitetsförhållanden för svensk energiförsörjning.
På onsdagen ägde konferensen ”bransch – vårt bästa försvar” i Stockholm. Organisationen av den svenska grundindustrin ligger bakom evenemanget, och paneldiskussionen lyfte fram energifrågorna och behovet av bred försoning.
Ett brett utbud av politiska avtal är inte universella recept. Tvärtom, det är olämpligt i många områden. Politiska uppdelningar kommer att bli rikare och tydligare. Till exempel en uppgörelse som utvidgar blocket om skattesystemet berövar väljarna möjligheten att ta en viss ekonomisk politisk ställning. Dessutom kommer det att stärka system som måste ständigt justeras i linje med utvecklingen av extern utveckling.
Men i pensionsområden, som är ett mycket långt och framträdande åtagande, är det önskvärt. Som försvars- och säkerhets- och energipolitik med enorma investeringar som är viktiga för Sveriges långsiktiga tillväxtfunktioner.
Det finns ett politiskt spelelement i denna fråga. Tidöcollaboration vann bland annat valet för ny kärnkraftsproduktion. Frågan var tung och det fanns ingen oenighet mellan de fyra parterna. Detta stod i skarp kontrast till den röda gröna sidan. Det fanns två kärnmotståndare (MP och V) och två som ansåg att kärnkraften inte var lönsam och att statliga subventioner var fel (S och C).
Det är viktigt att förhandlingar äger rum inom en snar framtid så att S kan fångas i energimavtal som sticker ut även i maktförändringar.
Detta utesluter inte att timpartier kan använda energiproblem i viss utsträckning i sina kampanjer. S bidrar inte till förändringar i kärnkraftsbeslut, men det kan naturligtvis påpekas att parterna som påstår sig kontrollera tillsammans har en så annan position i energipolitiken.
Du kanske också undrar varför S har blivit så entusiastisk över dessa förhandlingar. Under flera år har partiet varit i en position att det inte har varit några problem med ny kärnkraft, men det är olönsamt och att nationen inte ska komma in med pengar. Därför var det möjligt att samexistera med miljöpartier som inte hade någon önskan att få ny kärnkraft.
Nyligen beslutade MP: s partikommitté att fortsätta att ”motsätta sig” ny kärnkraftsproduktion. Detta är ett skrivande som formulerades i ett tidigare utkast och sedan placerades igen på förslag till ett nytt partiprogram. Dessa turer kan ha utlöst Magdalena Anderson att träffa regeringen i insamlingsfrågor.
Regeringens stödmodell för kärnkraft har redan fastställts av Riksdag – regeringslån och garanterade priser. Dessutom meddelade State Vattenfall att han ville bygga en liten modulär reaktor med ringhals och inledde processen med två leverantörer.
Om S kan acceptera detta arrangemang skulle det vara bra. På samma sätt, om regeringar kan hitta ett bra sätt att främja havsbaserad vindkraft.
Båda lagarna är nödvändiga, och viktigast av allt, politiska beslut krävs under lång tid.
