Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Och KD:s sedan länge pågående presskonferens angående rennäringen hölls. En berättelse har byggts upp genom åren att samebyar är en kraft som förhindrar ”möjligheter för andra folk att leva, arbeta och bygga ett liv i norr.” Detta har framgångsrikt orkestrerats i olika forum de senaste åren för att bryta in i de stora kanalerna, men det exploderade tillslut i måndags när Eva Bush föreslog att renantalet skulle minska och att rennäringen inte längre borde vara ett riksintresse.
Vi måste nu ta tillbaka kontrollen över berget.
Men när tappade nationen kontrollen över berget? Var det när de förlorade mot Gilgeous mål? Och samebyar fick rätt att jaga och fiska på marken där de skötte sina renar.
Och vad döljer sig i KD:s önskan att återta kontrollen? Är det en omskrivning av SD-annonskampanjen som körs i Norrbottens gratisblad ”Riv upp Girjas-domen”?
Samefrågan är så smittsam att ingen ens reagerar på att en part (kanske två?) inte respekterar domstolens dom. Var går gränsen för politikerna? Och var går våra nationsgränser? Är kampen om kontrollen över bergen så intensiv att vi är beredda att avveckla vår demokrati?
Nu när det är vår är vintern tiden då jag ville engagera mig i renskötseln. Dagarna blir längre, snön smälter och nytt liv börjar gro i både djur och natur. Det är som en ren som luktar barmarken och börjar sin resa. Renarna vet exakt vart de ska och renskötarna följer dem. De vill inte att renarna ska vistas i området öster om fjällen och väster om skogen länge. I denna region är renar ett lätt byte för rovdjur.
Fjällen är ett paradis för renar. Mat finns det gott om och det är här kalvarna föds och där de äter sig mätta inför den hårda vintern. På hösten får de hjälp att bege sig till skogslandet där det finns bättre överlevnadsförhållanden. Det här är mer mödosamt arbete, så jag är tacksam och glad att jag inte behöver vara med.
I den sameby jag känner bäst åker renskötare ut i sju veckor för att lämna tillbaka sina renar till skogen. Där är betet svårt och lavar växer inte i Contortaskogen. Inte nog med att lavar inte trivs, utan skogarna härjas också av myror och andra insekter. Contretemps infördes trots starka samiska protester.
Trots att jägare utgör en mycket liten andel av befolkningen får de oproportionerligt mycket uppmärksamhet i media. Det beror förmodligen på att de är en kraftfull grupp med gott om kassaflöde.
Berättelser om samerna som härskare säger heller ingenting om gruvdrift, skogsbruk, vattenkraft, vindkraft, militära aktiviteter, turistanläggningar, skoterleder eller vandringsleder.
Det är som om hela Norrbotten jagar och fiskar. Men talar man ett språk som näringsliv och jaktorganisationer förstår så jagar runt 0,12 procent av alla svenskar, enligt statistik från den numera nedlagda Lenmarxkommissionen. Trots att jägare utgör en mycket liten andel av befolkningen får de oproportionerligt mycket uppmärksamhet i media. Anledningen till detta är förmodligen för att de är en mäktig grupp med djupa fickor. (Den som står på helikopterbasen i Kvikkjok och som flygs in för jakt är inte undersköterska på äldreboendet Kvikkumokku.)
När jag lyssnade på Eva Bush kände jag mig som en orm kröp nerför min ryggrad. Jag trodde att jag skulle kvävas. Jag förstår att denna reaktion beror på min historia, en historia präglad av beslut som fattades i en tid då människor delades in i kategorier som sämre och bättre. Samis pappa disciplinerade honom eftersom han kände honom först när han började skolan vid sju års ålder. En mamma som förlorat sina föräldrars modersmål. Min mormor pratade inte svenska, trots att hennes familj har rötter i Jokumokkuområdet sedan kyrkböckerna började.
Detta är en förlust för mig och min kultur kommer att beskäras igen. Idag är det högerpartierna som driver frågan om ”rättvisa” för alla – alla som ska ha tillgång till fjällen.
Som om någon är utelåst? Sedan småviltsjaktens införande 1993 har alla rätt att jaga och fiska i fjällen. Berget förblir statlig egendom. I ljuset av Kristdemokratiska partiets plattformsuttalande behöver jag omvärdera mina kristna värderingar. Miljön jag växte upp i var inte kristen. Den respekt jag har fått lära mig går utöver bara mänsklig existens.
Symbiosen med landskap och natur lyser genom sin frånvaro. Jag trodde naivt att det var kristet att betrakta värderingar utanför siffrornas värld.
Den pågående debatten har bara utrymme för hur man ska få ut mer mjölk ur marken för att få avkastning på kapitalet. Symbiosen med landskap och natur lyser genom sin frånvaro. Jag trodde naivt att det var kristet att betrakta värderingar utanför siffrornas värld.
Det samiska samhället kommer alltid att vara beroende av den svenska statens välvilja. I Aktuert sa Sveriges landsbygdsminister KD Peter Kulgren att han ville minska konflikten i norr och syftade på samer som inte vallar renar. Den självpåtagna uppgift han tar på sig som problemlösare för det samiska samhället – jag vill ha honom sparkad. Han har inget uppdrag för mig. Jag är också en person utanför samebyn.
Vi samer behöver själva lösa denna konflikt. Jag erkänner att det här är en svår resa, men det finns också många skadade relationer som måste repareras. Men vi måste ta den processen själva. Det Sverige kan göra är att underlätta de svåra och smärtsamma samtal som vi samer behöver.
Det är dags att lyssna på vad vi behöver.
läs mer:
Anne-Helen Laestadius: Gruvjättar lurade oss alla med ”folkfester”
