Utredning efter utredning visade att prisuppgången på livsmedel berodde på externa faktorer utanför företagets kontroll och att det inte skett någon orimlig prisökning. Ändå fortsätter den politiska smutskastningen av livsmedelsindustrin.
Politisk manövrering föll på livsmedelsindustrin från 2022 till 2023, då livsmedelspriserna steg som mest. Några exempel:
Elisabeth Svantesson (Man): ”Många av oss ställer oss frågan: Finns det delar av branschen, finns det handlare som tycker att det är lämpligt att höja priserna när inflationen uppstår?”
Magdalena Andersson (S): ”När folk inser att matpriserna går upp måste det finnas någon som kan kliva in.”
Eric Tedine, president för centralbanken, hävdade att livsmedelsindustrin hade en historisk vana att höja priserna över vad som var motiverat.
Ändå fanns det gott om bevis för att de stigande matpriserna berodde på en betydande ökning av kostnaderna för allt som behövs för att producera mat. Det stod tydligt för alla som brydde sig om att titta på statistiken att Sveriges prisökningar var blygsamma jämfört med andra EU-länder och grannländer. Det enda unika med Sverige är att priset egentligen borde ha gått upp mycket mer med tanke på den då mycket ogynnsamma kronkursen.
Under de senaste åren har en rad myndigheter, däribland Statistisk sentralbyrå, Norges Økonomiske Forskningsinstitut, Konkurrensverket och Statens jordbruksverk, genomfört detaljerade analyser av matprisutvecklingen och livsmedelsindustrins lönsamhet. Samtliga drog slutsatsen att uppgången i livsmedelspriserna berodde på externa faktorer utanför företagens kontroll och att branschens lönsamhet sjönk under den period då livsmedelspriserna steg som mest.
Trots snabbt stigande priser lägger svenskar idag cirka 13 procent av sin disponibla inkomst på mat mindre än vad de gjorde för fem, 10 eller 30 år sedan.
Norska konjunkturinstitutet sa i en februarirapport att det inte skett några så kallade ”prishöjningar” under perioden 2019 till 2023, annat än helt nödvändiga kompensationsprisförändringar. Enkelt uttryckt fanns det ingen i livsmedelsbranschen som kunde ”kliva emellan”. På producentnivå var prisökningarna till och med negativa, det vill säga minskade vinster.
Trots snabbt stigande priser lägger svenskar idag cirka 13 procent av sin disponibla inkomst på mat mindre än vad de gjorde för fem, 10 eller 30 år sedan. Det är lägre än EU-genomsnittet på 13,6 procent och Sverige har den billigaste maten av alla de nordiska länderna. Påståenden om att livsmedelspriserna bara stiger i Sverige, eller att de stiger mer i Sverige än i andra EU-länder, är uppenbart falska.
Nu när alla dessa fakta ligger på bordet, har matprisdebatten blivit mindre populistisk och mer faktabaserad? Tyvärr måste svaret vara nej. På vänsterpartikonferensen den 17 april kallade Nousi Dadgoster ”matjättarna” för ”feta katter” som är ”fria att plundra hem”. Ett minst sagt anmärkningsvärt uttalande från någon som strävar efter regeringsmakt.
I debatten Aktuellt 20/4 mildrade näringsminister Eva Busch (KD) Dadgosters anklagelser genom att understryka att prishöjningar utan befogade skäl är olagligt och straffbart i Sverige. Även om det i grunden kan vara sant, bidrar det faktum att något sådant till och med sägs i livsmedelsprisdebatten, när alla fakta visar att inga obefogade prishöjningar äger rum, till den politiska förtal av branschen som har pågått i nästan fyra år nu.
Mycket av den politiska ilskan över matpriserna riktas mot livsmedelsindustrins ”matjättar”. Jag representerar 750 livsmedelsproducenter i Sverige och i många frågor ser vi och branschen väldigt olika på saker och ting. Men när det kommer till matprisdebatten finns det goda skäl att göra allt för att låta fakta övertrumfa populismen. För när politiken sätter press på handeln på fel grunder är trycket obevekligt på leverantörerna till våra livsmedelsbutiker: våra livsmedelsproducenter och bönder.
I ”Aktuellt”-debatten sa Eva Busch och Nousi Dadgoster båda att konkurrensen inom livsmedelshandeln måste skärpas. Det håller jag också helt med om. Om konkurrensen inom handeln ökar kommer mina medlemsföretag att få fler att sälja sina produkter till. Det betyder dock inte att detta automatiskt leder till lägre matpriser. Åtminstone inte för svensk mat, som har producerats med mycket låga vinstmarginaler i flera år.
Frågan är: Hur billig måste mat vara, och hur mycket måste industrins lönsamhet sjunka, för att politikerna ska bli nöjda?
Sverige har väldigt höga krav på hållbarhet, djurvälfärd, säkerhet och kvalitet, ändå har vi några av de billigaste matlådorna i Skandinavien. Risken är också stor att jakten på billigare livsmedel leder till mer import av produkter som produceras under sämre förhållanden och i vissa fall med metoder som är olagliga i Sverige. Det skulle vara ett förödande slag för Sveriges redan svåra livsmedelsproducenter och bönder.
Frågan är alltså hur mycket billigare mat måste bli och hur mycket mindre lönsam branschen måste vara för att politikerna ska bli nöjda.
Många av mina medlemsföretag har redan nått sin kapacitet. Företag som inte är lönsamma kommer så småningom att gå i konkurs, och konkursföretag kommer inte längre att producera mat. Varje gång en producent stänger äventyras Sveriges livsmedelsförsörjning.
Vi lever i den farligaste eran sedan andra världskriget, med några allvarliga hot mot vår nation. Ett krig med Iran riskerar att skapa en global matkatastrof på grund av brist på viktiga insatser och betydande kostnadsökningar. Behovet av robust livsmedelsproduktion som kan föda befolkningar i tider av kris och krig har aldrig varit större.
Det är detta som bör diskuteras, inte hur en av Sveriges och EU:s minst lönsamma branscher kan bli ännu mindre lönsam.
Svensk mat är mycket prisvärd, men kan inte konkurrera på pris med importerad lågprismat. Inte om man vill hålla hög standard när det kommer till kvalitet, hållbarhet och säkerhet i alla fall. Så nu måste politikerna göra ett val: Vill de ha svensk mat eller billig mat? Vill du fortsätta skaka svenska farkorvar och morötter är valet enkelt.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Mäklarsamfundet: ”Snart dör äldre människor i fritidshus – nu förändras marknaden”
Petr Deimek, professor emeritus i livsmedelsteknik: ”Förädlade livsmedel är inte värre än traditionella livsmedel”
