Är regeringen rädd för uppviglande punkare?
Spara intehålla
expandera till vänster
helskärm
Rixdargs Ravengrip skulle vara en mardröm för M.
8:08
Band samlas i en replokal som doftar folköl och svett, ropar ut sin ilska mot staten, manssamhället eller bara måste gå till jobbet. Replokaler samarbetar ofta med forskningsorganisationer. Samma forskningsorganisationer vars subventioner skars ned av regeringen.
– All personal måste dokumenteras för att kunna vinna bidrag och visa att du är ”på mål.” Det sättet att tänka är fel. Det räcker inte med att vara hängiven kultur. Det måste vara en fantastisk karriär att göra. säger musikern, som vill vara anonym, medan han talar på Oscars pub i Grimstad.
Under de senaste 20 åren har även flertalet fritidshem stängt. Det fanns ställen där unga människor kunde samlas, instrument kunde hyras, och några hade små scener där spelningar kunde hållas. Detta är en viktig del i att skapa identitet och få sammanhang. Punkscenen är också ett motgift mot den nuvarande återuppkomsten av högerextrema rörelser.
Stockholms punkscen har alltid varit väldigt mångsidig. Stockholm Straight Edge är värd för alkoholfria evenemang för alla åldrar på Stadsgårdsterminalen. På Södermalm blandar Café 44:s ’Scen44’ olika punkgenrer. De försöker hålla en liveshow minst en gång i månaden. Gra Villan y Handén verkar också helt ideellt och hotas ofta av nedläggning av kommunen. På det frihetliga kulturhuset Tsiklopen i Högdalen samlas olika organiserade grupper för att hålla spelningar till en billig peng.
Så är det dock inte bara i Stockholm, utan i hela Sverige. Punkare träffas och skapar sin egen mötesplats.
Det mesta sker genom volontärarbete. DIY (gör det själv) är hörnstenen i denna del av musikscenen. Allt med det är politiskt. På affischen står det alltid ”Inga nazister, rasister, sexister, homofober.” Budskapet är tydligt.
Internationellt sett är punken en motståndsrörelse. Det hör jag i Stockholm också. När internationella band kommer till Sverige blir de arga på regeringen och samhället också. Orsaken kan vara annorlunda, men ilskan förblir densamma.
expandera till vänster
helskärm
I Tidraggets eviga kamp för att krossa de fattiga har utbildningsförbunden lidit mycket. Men det påverkar också musiker. Kulturhus är stängda, replokaler är borta och bidrag är svårare att få.
Ett annat problem är när etablerade scener försöker tvätta punken ren. Ett lukrativt skivkontrakt med ett internationellt skivbolag. Även antikapitalistiska punkare attraheras av högre löner. Men det som händer är att musiken tappar sin själ. Samma band som tidigare spelade i en mörk källare för Lentil Stew får nu betala 20 000 kronor för catering, hotell och räkningar. Det handlar inte om att avundas din framgång, det handlar om varför du spelar din musik.
Det är vad regeringen vill. Punk ska vara spännande och alternativ för medelklassen. Det får inte bli en kraft för agitation och opinionsbildning bland unga.
expandera till vänster
helskärm
Vi går in i en värld där musik och kultur blir allt mer otillgängliga. Alla kan inte lägga mer än 1 000 kronor för en konsert på 3Arena.
– En värld av hat, klass, klass. Väx på vilken institution som helst. I fabriker och kontor, bland intelligenta amöbor. ”As I tease the devil, so do you bleed”, sjunger bandet Skitsystem.
Men allt är inte dystert. När samhället tar avstånd, reser sig gör-det-själv-punkare upp med oändlig ilska mot ”etablissemanget”. Fler timmar och fler spelningar är satta. Sverige är känt för sin musikexport. Den byggdes av ABF och den kommunala musikskolan och fritidsanläggningarna. Den rivs nu.
– Jag är övertygad om att varje ”problembarn” som tar upp en pensel eller gitarr och får tillgång till en studio eller replokal är en stor samhällsnytta. Lars Wienerbeck citeras i Studentkårens filmklipp ”Relokalscrisen”.
