Mer än 15 miljoner babyskaldjur ska släppas ut i Nordsjön i ett av de största rewilding-projekten i brittiska vatten.
Systemet, som använder en unik vattenbruksprocess, hoppas kunna bygga om en enorm ostronbädd runt Orkneyöarna, vilket experter säger kommer att skapa en ”trofisk kaskad” av klimat- och ekologiska fördelar.
Richard Land, en marinexpert som leder projektet, sa att det skulle ha en kaskadeffekt på hela ekosystemet. ”Det kommer inte bara att gynna fisken och viken, utan det kommer också att gynna marina däggdjur, sjöfåglar och miljön som helhet.”
Experter hoppas att programmet, som drivs av Green Britain Foundation, Nature Regeneration Fund, Scottish Marine Fund och North Bay Innovations, kommer att fungera som en mall för att återuppliva ostronodlingar i kustområden över hela Storbritannien. ”Detta projekt är planen för en bredare plan för att återinföra ostron i brittiska och europeiska vatten,” sa Rand.
Ostronbäddar var en gång en viktig del av Storbritanniens marina ekosystem, som täckte stora områden av kusten, med delar av Nordsjön som täckte ett område lika stort som Wales. Men under den industriella revolutionen blev ostron en populär matkälla för brittiska arbetare, och det uppskattas att mellan 1840 och 1850 bara Londonbor konsumerade 700 meter skaldjur.
Detta överfiske, i kombination med ökad förorening, klimatförändringar och avsiktligt avlägsnande från sjöfartsvatten, har en förödande inverkan på ostronpopulationer och ömsesidigt beroende underarter, vilket skapar vad forskare kallar en ”negativ kaskad” som förstör marina ekosystem.
Men experter tror att restaureringsprojekt som det nära Orkneyöarna inte bara kan hjälpa till att tackla klimatkrisen och förbättra vattenkvaliteten, utan också erbjuda en chans att återuppbygga blomstrande kustvatten.
Dale Vince, grundare av Green Britain Foundation och en av planens stödjare, sa att forskning tydde på att ostronrev kunde binda upp stora mängder koldioxid, vilket orsakar den globala uppvärmningen. Han sa att projektet skulle kunna återställa omkring 15 miljoner ostron i nya bäddar som täcker mer än 100 hektar (247 acres) och binda upp till 76 ton CO2 per år.
Men planens initiativtagare sa att det verkliga syftet var att stimulera lek i naturliga bäddar, och att när trädbäddar väl etablerats runt strandlinjer, kunde kolavskiljningen minskas med ”mer än 1 000 gånger per år efter cirka 15 år.”
Vince tillade: ”Hela det här projektet började faktiskt med hur låter vi naturen fånga kol? Att återställa inhemska ostronbäddar är ett perfekt exempel på hur vi kan återställa naturen och bekämpa klimatkrisen samtidigt…Återinförandet av ostronbäddar ger liv tillbaka till marina ekosystem, skapar kritiska livsmiljöer för annat marint liv, och det minskar kolhalten i atmosfären.”
Ett initiativ på Orkneyöarna går ut på att odla unga ostron på land i ”plattor” berikade med kalciumkarbonat. När ostronen väl har etablerats sätts dessa plattor ut i havet i långa rader som hjälper ostronen att fly från rovdjur tills de är stora nog att överleva och bilda bäddar, och bildar korallrev bestående av pilgrimsmusslor, blötdjur, alger, tång och dussintals andra arter, inklusive ryggradslösa djur.
Orkneyernas och Shetlands liberaldemokratiska parlamentsledamot Alistair Carmichael välkomnade planerna. Han sa: ”Ansträngningar att återställa och återställa öns historiska djurliv är absolut välkomna, särskilt där det finns en möjlighet till kolbindning.”
”Orkney har en lång och fruktbar historia av att exploatera haven som omger oss. Det ligger i vårt intresse att balansera behoven och kraven från våra vatten och havsbotten så att alla kan dra nytta av det i generationer framöver.”
Philine Zu Elmgassen från University of Edinburgh sa att återintroduktionsprogram var avgörande för att återuppbygga ostronpopulationer.
”För närvarande är ostronpopulationerna så låga att de inte kan återställas på många platser utan mänsklig inblandning. Det är spännande att se kläckningstekniker utvecklas för att möta behoven hos det växande restaureringssamhället. Denna innovation är nyckeln till att producera tillräckligt med ostron från lokala genetiska resurser för att stödja återhämtningen och återhämtningen av detta ovärderliga ekosystem.”
