Jag hade en dröm för några år sedan. Jag drömde om att återvända till mitt gamla jobb som litteraturlärare. Så jag ställde mig vid podiet och tittade ut i aulan. Ingen sa något, inte ens jag, förrän en elev räckte upp handen. Hon undrade vad litteratur var. Svaret kom plötsligt ur mig. ”Bra nätverk”.
I mitt vakna tillstånd hittade jag omedelbart en förklaring till svaret i min dröm. Dagen innan satt jag också på en bänk och lyssnade på en underbar medeltida föreläsning av min kollega, franska professorn Sophia Roden, om ”Från ingenting kommer ingenting”, ett citat från Shakespeares tragedi King Lear. ”Ingenting kommer från ingenting,” tänkte jag, och detta gällde inte bara på medeltiden, utan också i stora litterära nätverk.
En annan professor, Harold Bloom, placerade specifikt Shakespeare i centrum för den västerländska kanonen. För mig står Dante där. Hans otillåtna älskare Francesca och Paolo, värnpliktiga och straffade i helvetets femte cirkel, satt en gång och läste tillsammans här i livet.
Plötsligt föll boken till golvet och jag läste inte mer den dagen. Jag har faktiskt aldrig läst den igen. Men vilken bok tände deras eld? Tja, det är en ridderlighetsroman om kärlekshistorien mellan drottning Guinevere och riddaren Lancelot. De hade förebilder i litteraturen. Den boken, utbrister Francesca, blev vår kontaktperson! Så här fungerar nätverk. Älskare imiterar andra älskare. Temat växlar, som ett stafett, från en profan ridderlig roman till en helig komedi.
I Goethes roman Den unge Werthers sorger går ett ungt par på bal i en herrgård. de dansar med varandra. Åskan börjar dåna utanför och atmosfären värms upp. Werther och Lotte går fram till fönstret. ”En storm dånade i fjärran, ett kallt regn viskade (…). Hon stödde sig på armbågarna, tittade på landskapet, steg mot himlen och mot mig såg jag tårar i hennes ögon, och hon satte sin hand i min och sa: – Klopstock!”
Jag tänder den där! Lotte och Werthers känslor för varandra kommer inte ur tomma luften. Det är den förromantiske poeten Klopstock som riktar den olycklige Werther mot den aldrig erhållna Lotte, och skotten James Macphersons ”Ossian Song”, som blev föremål för parets gemensamma läsning lite senare.
Om du fick välja en dikt från The Great Network, vilken skulle det vara? Varför är det inte det vackraste stycket av svensk litteratur? Där lämnade Johann Henrik Kjellgren, samtida med Goethe, golvet framför en byst föreställande den gamle romerska barden Propertius, hopplöst förälskad i den otrogna Cynthia.
Mitt ansikte är blekt. Men artisten var inte sådan.
Att han gjorde det så blekt, det var så jag levde mitt liv.
Färgen Cynthia gav mig bildades på exakt detta sätt.
Blodet har torkat och kinderna har vissnat.
Ungdom, hälsa, lycka, frid, allt kostade henne.
Jag är hennes när jag lever, och jag är hennes när jag är död.
Tyvärr tog livet snabbt slut! när hade jag mitt eget liv
Nej, Propertius existerade bara genom Cynthia.
Om vi skulle jämföra nätverket av litteratur med en kropp, skulle dessa åtta rader bokstavligen bryta synapser. Länkar är länkade till andra länkar.
Denna dikt är en parafras eller översättning av en italiensk humanistisk latinsk poet och översattes till danska innan Kjellgren tog över stafettpinnen. Bakom honom står såklart Propertius själv. Propertius kan föreställa sig sig själv på fören på Charons skepp som korsar floden Styx. Inte ens i de dödas värld kunde han glömma Cynthia. Om hon bara kallade honom från livets stränder skulle han vända sig om och komma tillbaka till henne ”en väg ingen man har gått förut”.
Det var argentinaren Jorge Luis Borges, nätverksmannen, som upptäckte att just dessa repliker av Propertius ekar i spansk litteraturs viktigaste sonett, skriven av barockpoeten Francisco de Quevedo, och att de 14 raderna från andra sidan lyser av minnena av hans rishi.
Lisis förläggare heter Laura och är vördad i en domän inom ett nätverk som vi borde kalla Petrarca.net, kodad hymniskt, tårfyllt och skyldigt av den italienska poeten Francesco Petrarca från 1300-talet. Därmed började han sätta agendan för tre århundraden av europeisk och latinamerikansk poesi.
Efter hand skrevs diktens regler om av en rad kvinnliga poeter, däribland venetianen Gaspara Stampa och den mexikanska systern Juana de la Cruz. De liknade sig själva vid Apollos son Phaethon, som tog över sin fars solvagn och gav sig ut för att korsa himlen. De arbetade oförskämt för att uppdatera Petrarca.net. Ändå förblev domänen stark fram till syster Juanas död 1695.
Statyn rör sig över området. Den mest kända av dem är den arkaiska Odysseus på ön Ithaca, utanför Greklands kust. I Homers verk (700-talet) är han den vågade Lulifax, vars list tar staden Troja, men han förvandlas snart till en villfaren sjöman. Den glade romerske barden Ovidius registrerar sin långa vistelse hos nymfen Calypso. De går på stranden på hennes ö, och han berättar för henne om Troja, ritar staden och fiendens läger i sanden tills vågorna raderar allt…
Hos Dante kan Odysseus inte lugna ner sig. Han återvänder hem, men lämnar återigen i okända vatten inte bara figuren Faust, utan kanske ett utkast till den europeiska kolonisatörens gestalt i århundraden framöver. James Joyce, i sin roman om nätverk, berättar historien om en reklambyrå som blir lurad i Dublin den 16 juni 1904. Till slut behandlar Eyvind Johnson honom i det paradoxala ljuset av en återvändande som blöder på händerna mot sin vilja. Faktum är att ingen av dessa litterära avatarer, kanske ens den homeriska modellen, plötsligt dyker upp från ingenstans.
Stora nätverk har några intressanta brytpunkter.
Det ena är det första århundradet av vår tideräkning med ett vackert klimax år 386. När Augustinus, en 32-årig nordafrikan, sitter under ett fikonträd i trädgården nära sitt hem i Milano, hör han en barnröst sjunga ”Tor Leger” och ”Read, Read” om och om igen från sin grannes hus. Men nu finns det inte i hedniska böcker som Vergilius Aeneid, utan i böckernas bok, Bibeln.
En annan brytpunkt inträffade runt 1800 med romantikerna, som efterlyste poetisk originalitet. De båda utmanar och ifrågasätter existensen av nätverk, var och en på sitt sätt.
Augustinus var medlem av sin samtids kulturradikaler, kyrkofäderna, som ville göra allt nytt. Å andra sidan sökte romantikerna ”världen i sina egna sinnen” (Ms Stahl) snarare än nätverk. Likväl var litteraturen dot com upprörd.
För Augustinus var arvet från Hellas och Rom en gång lika viktigt som Egyptens guld för Israels barn på väg till det heliga landet. De flitiga kopisterna i klostrets manuskriptrum höll klassikerna vid liv. I sin tur öppnade romantikerna, från Jena-cirkeln till Mary Shelley, upp för kraftfulla noder i nätverket som Cervantes och Shakespeare.
Så vad kommer att hända med bokkulturen 2026, när virtuella nätverk kontrollerar nästan all världens information? När paddor och telefoner helt dominerar den så kallade ”uppmärksamhetsekonomin”, särskilt bland många unga?
Med tanke på utgångspunkten ovan rekommenderar jag försiktig optimism. Genom media, sociala och virtuella strider om klick läggs nya byggstenar till i de gamla grunderna, men det kan ta tid att se dem.
Jag minns en svensklektion på Sant Raas gymnasium i Linköping under upprorsåret 1968, åtminstone när gamla upplagor av Poetry Network låg och låg. Mina klasskamrater undrade varför vi var tvungna att fortsätta läsa Isaias Tegnells mossiga paradnummer ”Deto Ebiga”. Exakt 19 år senare argumenterade jag mot Horace Engdahls skarpögda romanska teori att samma dikter ”knackade på dörren hos läsaren…skrivna till en gemenskap som ännu inte existerar…det är poesins list mot historiens våld”. Din skiss har skapats!
Helvetet behöver ett litet paradis
The Big Network har mot alla odds en egen lista över bibliotek, kultursidor, bokförlag, recensionspodcaster, tidningar etc, vilket ger mig lite självförtroende att lämna mina funderingar om bokkultur här. Det är inte samma sak som rödkindad, pågående tro.
Jag skulle vilja avsluta med ett minne av den rumänska prosaförfattaren Mircea Cartarescu. ”Den tid vi lever i nu är de fulaste, mest hatiska, mest skrämmande tiderna jag kan minnas. Alla, inte bara artister, måste göra motstånd och inte ge upp. Vi måste fortsätta att tro att världen kan förändras. Vi måste fortsätta att tro att världen kan förändras. Litteratur har blivit så viktig igen i en tid då vi aldrig trodde att vi behövde, för människor behöver något de kan lita på, älska något de kan djupt, paradisiskt av. annars kan du inte andas.
Dante visste precis vad Cartarescu menade. ”Hans panna höll högt och hans bröst stolt/Som om han djupt föraktade helvetet.” Nu, nätverkare, låt oss logga in! Vad är ditt lösenord? ”Ta den och läs den”, vad finns det mer?
Denna text är en omredigerad version av talet som hölls på Litteraturdagen på Dramaten i Stockholm den 4 maj.
Läs mer om texten av Anders Cullhed. Läs mer om DN:s litteraturbevakning här.
