Detta är en bluff. Författarna ansvarar för de åsikter som uttrycks i texten.
Jag skrev om Elisabeth på en klassträff, så jag blev naturligtvis intresserad av det. Det var många år sedan vi gick i samma klass.
För att vara exakt är ”ganska lång tid” 53 år, eller mer än ett halvt sekel.
1973 avskaffades de ”riktiga” inträdesproven, men vår S3b-klass bestämde sig för att köpa skolkepsar. Vi ville synas och vi blev också uppmärksammade för bilden vi tog på alla elever som hade ’sprungit’ det året.
Skolbilderna fanns inte bara kvar i våra elevers hem, utan publicerades också i en bok med titeln ”Norra Real 100 år”, utgiven 1976 och utgiven av Norra Realarnas Förening.
Boken innehåller ett tiotal fotografier, varav ett är från universitetet 1974, och ett annat av studenter från S3b-klassen 1973 som sitter framför skolans trappa.
Jag tittade på bilderna om och om igen och tänkte för mig själv, ”Hur många av dem känner jag igen?” Och framför allt, hur många namn kommer jag ihåg?
När beskedet om återföreningen kom till min brevlåda behövde jag inte längre tänka på att tacka ja, men jag tänkte samtidigt: Hur många kommer jag att känna igen efter 53 år?
Pojkarna i min klass är mina bästa vänner. Och vad gäller Elisabeth, jag träffade henne för några år sedan när jag pratade på Veteranförbundet, så jag antar att hon mår bra, men alla andra som tackade ja till att komma på lunchen?
Erfarenheter av olika sjukdomar väckte många skratt. Det var länge sedan jag skrattade så mycket.
Ja, det gick bra och jag hade inga problem med att hitta ämnen att prata om under lunchen. Det pratades förstås mycket om barn och barnbarn, mycket om bonusar också, men också om alla sjukdomar som människor drabbas av av över 70 år.
Jag sa till dem att jag hade ett nytt knä och en ny höft, men eftersom jag var ensam om den här upplevelsen pratades det inte om det.
Samtidigt tog gänget allvar inför sin nästa utmaning: Blodtryck. I mitt fall kunde jag på grund av min låga fysiska styrka inte tillföra något (som tur är), men diskussionen och erfarenheterna om olika sjukdomar väckte många skratt. Det var länge sedan jag skrattade så mycket.
Men det bästa av allt var att vi efter lunch bestämde oss för att träffas igen den 29 september för att hinna med ännu äldre klasskamrater. Mitt blodtryck steg på grund av det. Det finns en anledning att studera gamla klassfoton igen.
läs mer:
Det senaste elektrokardiogram-upptåget: Puh, det är en elak fråga från morfar.
EKG Classics: No Need to Go for Coffee Here (2022)
Alla DN bostadsserier hittar du här.
