Den här veckan har den polska författaren Olga Tokarczuk skakat om den internationella litterära världen. I en intervju publicerad i polska My Company berättar hon lite om hur författare tappar bort sig själva i denna kaotiska värld, distraheras av alla politiska frågor och tappar fokus. Där diskuterar hon saker som i många ord är väldigt elementära, särskilt politik. Men det var inte det som upprörde hans kollegor. Det vill säga, hon använde AI när hon skrev den roman som kommer att bli hennes sista.
■ ■ ■
Hon säger: ”Często wprost rzucam maszynie szężnie do analizy z przehą: ”kochana, jak mogłobyśmy to włęczy rozwinąć?” Så, ”Jag kastar ofta en idé på maskinen och frågar, ”Hej, hur kan hon också utveckla detta på ett bra sätt?”. Hon ber om förslag på en låt som en av hennes karaktärer skulle vilja dansa till.
Även om denna punkt om användningen av AI inte är helt problemfri, kopplar hon det till det faktum att romanförfattare tjänar mindre än till exempel kolgruvarbetare. Att vara författare tjänar inga pengar. Och det stämmer. Det som stör några av hennes kollegor är det faktum att 2018 års Nobelpris i litteratur hon vann var runt 10 miljoner kronor.
■ ■ ■
Min inställning till denna och liknande incidenter är förmodligen följande. ”Om du inte bryr dig om att skriva, förstår jag inte varför jag ska bry mig om att läsa.” Å andra sidan, om diskussion med en maskin öppnar nya vägar att tänka, är det inte värre än att bolla idéer med en undulat eller en förläggare. Problemet är hur man ska hantera det.
■ ■ ■
Notabene. AI används inte och kommer inte att användas på något sätt i detta brev. Vår ekonomiavdelning investerar istället i tulpanlökar och anser att det är en säkrare investering.
■ ■ ■
Jag har ännu inte sett Bamse ta itu med ett AI-problem. Den snälla björnen brukar vara försiktig när det kommer till politik och vardagsfilosofiska frågor. Serieforskaren Robert Ammanns nya bok heter ”Kamrat Bamse” (Verbal förlag) och handlar framför allt om svensk seriekultur på 1970-talet. Han har tidigare skrivit om The Wandering Ghost Phantom och hans vandringar i framför allt Sverige. ”När Fantomen blev svensk” recenserades i DN av serieskaparen Joachim Lindengren, vars superhjälte Kapten Stoffill är likaledes svensk.
■ ■ ■
Som alla andra veckor är veckans läsning antik. Förlaget Phaethons nya upplaga av Ovidius Botemedel mot kärleken är en väsentligt uppdaterad översättning (av Ruben Weib) av detta komiska mästerverk. Ovids största förslag angående kärlek kom när han gav råd om hur man kan få slut på obesvarad kärlek. ”Jag var också nyligen förälskad i en tjej, men vi slog helt enkelt inte upp det”, är ett exempel på hur The Wive lyckades modernisera.
Det är faktiskt ganska roligt – eller ofta upprörande – för den här rösten från den romerska manosfären att dela med sig av sina skrämmande upplevelser. Som i avsnitt ”VII: Om du måste stanna i Rom nu, tänk alltid på hennes brister.” Han föreslår att få henne att sjunga om hon inte har en sångröst. ”Går hon obekvämt? Föreslå en promenad.” ”Har hon dåliga tänder? Säg något som får henne att skratta.” Man kan också med fördel observera att kvinnor täcker sina ansikten med olika smink och kallar det ”solbränd” om deras hud är solbränd. Och här börjar man definitivt känna att vid årsskiftet 2026 kunde kvinnor ersättas av yngre män.
■ ■ ■
Prenumerera också på Boklistans nyhetsbrev. Nyhetsbrevet kommer till din brevlåda. Läs tidigare nyhetsbrev om böcker.
1. David Zareh: ”Kött”
transformator. Amanda Svenson. Albert Bonnier Publishers, 378 sidor (1)
En samtida existentiell redogörelse för pengar och jakten på lycka, som vann förra årets Booker-pris.
2. Joel Halldorf: ”Makt och det heliga”
Fritt tänkande, 248 sidor (2)
Professorer i kyrkohistoria vill göra oss religiöst läskunniga i en tid av förnyad kosmopolitisk kristendom.
3. Antony Beaver: ”Rasputin och tsaristernas fall”
transformator. Kel Waltman. Historiska medier, 367 sidor (3)
Intriger florerar i denna underhållande och rika studie av den heliga dåren Rasputin.
4. Simon Sorgenfrei: ”Öppna ditt hjärta.”
Norstedts, 478 sidor (4)
En religionsvetare berättar om hur Sverige har förändrats, med fokus på 2015 års flyktingkris.
5. Natalie Diaz: ”Postkoloniala kärleksdikter”
transformator. Athena Farrokhzad och Adam Westman. Ramus, 107 sidor (7)
Mojave-identitet kännetecknar den Pulitzer-prisbelönta diktsamlingen med en stadig tyngd.
6. Karina Rydberg: ”Norfolk Falls”
Albert Bonnier Publishers, 344 sidor (8)
En mystisk herrgårdsroman i pastischstil som skildrar människorna i 1800-talets England.
7. Anne Gjederlund: ”Jag kan se solen, och solen svävar.”
Utgivare av Albert Bonnier, 192 sidor (ny)
Hans första nya diktsamling på sju år är full av språkglädje.
8. Niklas Rodström: ”Memories of Judas”
Albert Bonnier Publishers, 271 sidor (6)
En episk roman som får den mest kända förrädaren i världshistorien på knä.
9. Magnus William-Olsson: “Felicia och Virgil”
Wahlström och Widstrand, 144 sidor (9)
Kärlekshistorien om två barn i en hemsökt förort är lika vild och fri som en barnbok.
10. Torborg Nedreas: “Trollskalvan”
transformator. Shira Nauman. Wahlström & Widström, 252 sidor (ny)
Trilogin om Heldis Hauge inleds med en skildring av hans barndom i Bergen i början av 1900-talet.
Vald ut av 10 DN-kritiker
Kritikerlistan innehåller böcker som publicerats efter den 23 februari. Förra veckans ranking står inom parentes. Listan röstas fram av DN-kritikerna Åsa Beckmann, Jan Eklund, Johanna Keck, Rebecca Kalde, Christina Lindquist, Josefin Orevik, Maria Schottenius, Greta Schulte, Jonas Zente, och Gabriel Zetterström. Du kan läsa alla recensioner på dn.se/kultur
Fördjupa din kultur med vårt nyhetsbrev
• Intro – Håll dig uppdaterad med det senaste inom musikens värld.
• On Stage – Spåra teater, dans och stand-up.
• DN Kultur – Best of Kulturredaktionen.
Anmäl dig här för att få dina favoriter från DN:s olika nyhetsbrev.
