Vi offrar hundratusentals människor på inflationsmålets altare, skriver en krönikör från Arbetets.
Sedan 1990-talet har Sverige lidit av höga arbetslöshetssiffror.
Förutom det ekonomiska slöseriet med hundratals miljoner timmars arbete varje år, orsakar arbetslöshet sociala problem som psykisk ohälsa, kriminalitet och rasism.
Jacob Segerlinds bok ”Onödig arbetslöshet” visar hur meningslöst allt detta är.
Det sägs att hög arbetslöshet är priset för låg inflation, men det finns inget som tyder på att det faktiskt är sant.
I USA har ekonomer länge övergett tanken att vi behöver en reservarmé av arbetslösa arbetare för att hålla priserna nere. Denna idé motbevisades empiriskt på 1990-talet och igen efter finanskrisen 2008.
Det är nu uppenbart för amerikanska ekonomer och politiker att expansiv finans- och penningpolitik kan minska arbetslösheten utan att hota prisstabiliteten.
Det finns ingen ”jämviktsarbetslöshet” som sätter en gräns för antalet personer som kan arbeta innan inflationen börjar.
Inflationen som USA upplevde under 2020-talet berodde till stor del på pandemin, inte på att arbetslösheten var för låg. Inflationen försvann också utan att arbetslösheten behövde stiga.
Vriden teori från 90-talet
Gamla trosuppfattningar lever fortfarande i Sverige.
1990-talets antaganden har stelnat till en dogm som accepterats av de flesta i den ekonomiska och politiska debatten, och även av vissa inom fackföreningsrörelsen.
Detta trots att i det svenska exemplet, särskilt i Nordland, har hög efterfrågan sänkt arbetslösheten till 3 % utan att en löne-prisspiral har börjat.
Jakob Segerlinds bok tillför det som verkligen behövs till den svenska debatten: ett utifrånperspektiv. Intervjuer med amerikanska nationalekonomer visar att USA:s självbild som ett mycket progressivt land bara gäller när det kommer till mikroekonomiska frågor, inte makroekonomiska.
Vi ser till arbetsmarknadspolitiken, inte finanspolitiken, för svaret på den höga arbetslösheten.
Vi vilar våra huvuden mot stranden och observerar tidvattnets rörelse, utan att tänka på om vi påverkas av himlakropparnas gravitationsdrag ovanför oss.
Regler för att förhindra politik
När arbetslöshet definieras som ett mikroekonomiskt problem ligger fokus på bristen på ”humankapital” hos de arbetslösa.
Högerlösningen är att sänka lönerna för att matcha de arbetslösas låga produktivitet. Socialdemokraterna vill istället öka produktiviteten genom utbildning.
Även om det senare förslaget är mer sympatiskt, är de fortfarande två sidor av samma mynt. Ingen utbildning i världen kan bota arbetslösheten om det finns för få jobb tillgängliga.
Jacob Segerlinds bok hjälper oss att flytta fokus till det som verkligen betyder något: makroekonomisk politik.
Men, som han skriver, är detta omgivet av en mängd regler och konventioner exakt utformade för att motverka aggressiv politik.
Å ena sidan skyddas det finanspolitiska ramverket, å andra sidan skyddas Riksbankens oberoende och dess enda fokus på prisstabilitet.
I bakgrunden lurar nationalekonomernas pessimistiska och förlegade beräkningar av den så kallade jämviktsarbetslösheten.
Massarbetslöshet är ett politiskt val
Sveriges höga arbetslöshet orsakar inte bara ekonomiska och sociala problem, utan också en politisk högerväxling.
Sedan Socialdemokraterna övergav full sysselsättning på 1990-talet har högern kunnat vinna val på löften om att bekämpa ”utomstående” med hjälp av nedskärningar i ersättningen, nedskärningar av arbetslöshetsersättningen, lägre ingångslöner och sänkta arbetsvillkor.
Och Sverigedemokraterna kunde peka ut invandrare som arbetshatande parasiter.
Full sysselsättning är ett nödvändigt första steg för att Sverige ska lyckas integreras.
Den här boken visar att det är möjligt.
Om vi vill kan vi avskaffa den ofrivilliga arbetslösheten. Det är ett politiskt val.
Inget behov av arbetslöshet.
Denna text är en sammanställning av förordet till Jacob Zegerlinds bok ’Onödig arbetslöshet’ (Oral/Catalys). Boken kommer ut den 26 maj och kan förbeställas här.
