Detta är en åsiktsartikel av Dagens Nyheter. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Den 12 maj skrev sydstatspolitikerna Rowen Reder och Eric Nieses ett svar på min rapport ”Mixing Housing – A Study of Failure” (Think Tank Timbro) och DN Debat-artikeln den 7 maj. Som tur är visar det sig att vi har en i stort sett liknande analys av hur situationen i utsatta områden kan förbättras.
Framför allt är vi överens om att det behövs stöd från statlig nivå. Området byggdes med statliga medel och har sedan dess varit målet för misslyckade statliga projekt. När det gäller ägande har lokala myndigheter fullständig kontroll och har hittills inte kunnat lösa lokala problem på egen hand.
De fortsatta misslyckandena har emellertid också gjort det nödvändigt att betona de enorma krav som ställs på genomförandet och hållbarheten av de av herrarna Ledahl och Nises föreslagna ”svenska förhandlingarna”. Sveriges problem har många europeiska motsvarigheter, så vi kan ta en titt på hur grannländer som Danmark, Nederländerna och Tyskland systematiskt arbetar för att skapa lösningar.
Sedan omkring 2010 har man planerat och byggt hyresrätter i socialt starka områden och försökt spränga lägenheter i problemområden.
En liknande omvandlingssatsning som började i Tyskland 2000 var baserad på de krävande kraven på att bygga kunskap om regional attraktionskraft, demografi och migrationsmönster. Allt stöd var då direkt kopplat till det långsiktiga genomförandet av planen. Det är exakt samma ihärdighet som NAI Svefa betonade när man analyserade möjligheten att lyfta Tirna Engal, det mest utsatta området i Eric Nices eget Borlänge.
Det som framgår av både den analysen och min egen rapportering är att byggandet under det senaste decenniet har förvärrat situationen. Sedan omkring 2010 har de planerat och byggt hyresrätter i socialt starka områden och försökt spränga lägenheter i oroliga områden. Men erfarenheten visar att det inte löser några problem. Det riskerar snarare att urholka bruksekonomin och dela resurser som bör inriktas på att lösa problem i utsatta områden.
En del av beståndet behöver öppnas upp för karriärer på bostadsorten så att de som får jobb inte flyttar någon annanstans som ett första steg när situationen förbättras.
Erfarenheterna är tydliga. Situationen i problemområden kan bara förbättras med ett ihärdigt förhållningssätt till inventering. Utifrån den sociala strukturen är det tydligt att en del av beståndet måste öppnas upp för karriärer på bostadsorten, så att de som får jobb inte flyttar någon annanstans som ett första steg när situationen förbättras. Detta innebär att ägarandelen av befintliga aktier måste ökas.
Det är dock inte lätt att konvertera till lägenhet. En anledning till detta är att beståndets underhållsskuld är mycket stor. Ett annat problem är den brottslighet som har uppdagats i Malmös lägenhetsförvaltningsförening. Hur sådana förändringar genomförs bör därför baseras på lösningar där föreningen får centralt stöd under lång tid, eller där andra egenutvecklade former prövas. Men vad som står klart är att förbättringar bara kommer från ett långsiktigt försök att äntligen bryta 50 år av misslyckad bostads- och segregationspolitik.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
