Vi kan inte få någon ur sängen, byta blöja eller trösta ett ledset barn genom en skärm. Ändå behandlas vi som om sjukskrivning är ett alternativ. Avgångsvederlag straffar oss som tar ansvar för att inte smitta andra, och det måste bort, skriver barnskötaren Rahel Tsegay.
Vi som jobbar med människor kan inte jobba hemifrån när vi är sjuka. Men låt oss för ett ögonblick låtsas att vi kan.
”Hej alla, vi kör nu en digital samling!”
Min 1-åring tuggar på en iPad.
2-åringen kommer att tas bort från mötet.
Kan en 3-åring byta sin egen blöja?
Närvaro krävs för vissa tjänster
Eller när det gäller äldreomsorg:
”Det är dags för en dusch!” Lycka till med din digitala instruktion.
”Medicinen finns där… ta den!”
”Behöver du hjälp med att använda badrummet? Vi är här för att hjälpa till hemifrån.”
Verkar det rimligt? Nej, det stämmer.
Sanningen är enkel. Vissa yrken kan inte utföras på distans.
Som barnskötare och parasjuksköterskor litar vi på vår fysiska närvaro. Vi har ett nära samarbete med barn som behöver trygghet, omsorg och utveckling och äldre som behöver stöd, värdighet och trygg vård.
Vårt arbete sker på plats och i möten.
Det går inte att pausa.
Det går inte att logga ut.
Den kan inte ersättas av en skärm.
Ändå verkar detta system straffa oss ekonomiskt när vi gör det enda vi är ansvariga för: att stanna hemma när vi är sjuka.
Det handlar om smittspridning.
Karens dag hade en enorm inverkan på oss, särskilt inom välfärdsområdet. För oss som inte har möjlighet att ”jobba hemifrån ett tag”.
För oss som träffar människor varje dag och vet konsekvenserna av att gå sjuk till jobbet.
I vår verksamhet är inte bara produktivitet viktigt, utan också spridningen av infektionssjukdomar, barns hälsa och äldres liv.
Vi förväntas ta ansvar.
Vi förväntas skydda andra.
Men vi får betala priset själva.
Det är bakvänt.
Ska jag jobba även om jag är sjuk?
System som ekonomiskt straffar människor som är sjuka hemma riskerar att göra tvärtom: att uppmuntra människor att gå till jobbet trots att de är sjuka.
Det ligger inte i någons intresse. Detsamma gäller förskolebarn, äldreomsorgen och samhället i stort.
Om vi vill ha en trygg och säker välfärd måste vi skapa rimliga förutsättningar för de människor som stödjer den.
Det borde inte kosta pengar att ta ansvar.
Att skydda andra bör inte innebära ekonomisk förlust.
Så det är dags att ompröva.
Därför är det dags att agera nu.
Eliminera respitperioder.
Rahel Tsegay Nanny och förhandlingschef Stadsavdelningen Galmarsplan Stockholm
Vill du skriva en diskussionsartikel?
Mejl: [email protected]
Telefon: 08-725 52 53
läs mer
