Maj 1926 är ihågkommen i Storbritannien som generalstrejken. Vid den tiden uppmanade TUC miljontals arbetare att bekämpa lönesänkningar och stödja utestängda gruvarbetare.
Strejken pågick från 3 maj till 12 maj och genomfördes i relativt lugnt väder med lite regn. Trots att transporterna stördes kunde många gå eller cykla till jobbet på grund av gynnsamma förhållanden. Det rådde brist på kol, vilket lindrades av det minskade uppvärmningsbehovet. TUC avbröt strejken efter nio dagar av rädsla för rättsliga åtgärder och tvivlar på om den kunde fortsätta.
Förhållandena blev sedan kallare, med omfattande snöfall i mitten av månaden och kraftigt regn i söder. Därefter fortsatte varma dagar, men temperaturen sjönk igen i slutet av månaden. Sammantaget beskrevs situationen som ”instabil”.
Hade köldvågen kommit tidigare och mer intensivt hade strejkens genomslag kunnat bli ännu större, sätta press på regeringen och hårdnat TUC:s beslutsamhet. Men det skulle också påverka deltagandet i demonstrationer och strejklinjer, som är avgörande för strejkarnas moral, och de som inte hade råd med bränsle för att värma eller laga mat skulle drabbas hårdast. Ibland är det brittiska vädret inte på allas sida.
