Victoria Bergsman skriver om artistliv och trauma

En titt på konstnären Victoria Bergsmans självbiografi, ”Saltinmar,” och det är tydligt att detta inte är din typiska rockstjärnas väg till den stora arenan.

Bergsman gräver djupare och i nästa kapitel vänder hon ut och in på sitt liv.

Det första vi får veta om henne är som ett litet barn, när hon kämpar för att klä på sig i en hiss med sin bror och mamma. Hennes strumpbyxor är helt trassliga och hennes mamma skriker att Victoria är en taskig unge som alltid gör så mycket stök. När hissen kommer klär jag på mig. Victoria Bergsman ger aldrig upp.

I ”Saltin’ Maa” beskriver hon sitt eget drogberoende, hemlöshet, sexuella övergrepp, trasiga familjerelationer och psykisk ohälsa. Andas in i halsen och läs en bok. Vad kommer att hända? Förmodligen bra. En solig vårdag sitter Viktoria Bergsmann, tidigare medlem i The Concrete och soloartist i Taken By Trees, på ett kafé på Södermalm i Stockholm iförd en knallgrön blus och berättar om varför hon kände sig inspirerad att skriva en bok om sitt liv.

– Jag satt på ett plan och bodde i Stockholm igen efter mer än 10 år i Los Angeles, säger hon. Och så uppstod en stark känsla av att jag var tvungen att skriva om vad som hände här. Kanske var det hans önskan att vara nära sina föräldrar igen som fick honom att göra det. Det var fantastiskt att kunna distansera mig från Stockholm med dem. Nu går jag tillbaka till allt.

Victoria Bergsman har haft framgångar både med sitt band och som individ och har gästat andra artisters skivor. Hon sjöng bland annat med Peter Bjorn och John på ”Young Folks”, en megahit som hon beskriver som ”en tjatande visslande sång” i ”Saltinmar”.

I intervjuer kan Bergsman framstå som tillbakadragen och blyg, men i Saltimaru ger han allt.

– Det var som att skrivandet tog över mig och utvecklades till något fantastiskt, och jag bara gick med strömmen och tiden flög iväg. Skrivandet blev en slags tröst för de tunga ämnen jag skrev om.

Hade du redan ett skrivmål då?

– Jag skrev den för mig själv, men jag hade svårt att hålla den för mig själv, så en vän behövde genast läsa den. De uppmuntrade mig, så jag sökte till författarskolan. När jag läste mailet för första gången var jag så nervös att jag skakade. Ingen annan skrev en självbiografi, men en person i min klass tog mig åt sidan och sa att jag behövde skriva mer och skicka in den till ett förlag. Jag är glad att veta att det ingår.

”Sunshine” är indelat i ”barn”, ”ungdomar” och ”vuxna” efter ålder, och tanken är att dessa kategorier flätas samman som en fläta. Läsarna bekantar sig med tre delar av Victoria Bergsman samtidigt och följer de ögonblick då avgörande händelser inträffar.

Beroende på vad du anser vara avgörande.

Bergsman själv värderar ingenting mer än något annat. Att träffa Beyoncés pappa backstage på Conan O’Briens talkshow är ungefär lika högljutt som att gå på Håkan Helströms första spelning. Även om inga övergrepp eller svek är mindre eller mer fruktansvärda än andra, gör några av de saker hon beskriver, som ett möte i skolan med en gymnasievikarie som gav henne en sexuellt överförbar sjukdom, för en oförglömlig läsning. I den här boken erkänner Bergsman att hans psykiska ohälsa förkroppsligas i en grupp skräckinjagande troll. ”Saltin Maa” är full av svart humor.

– Skrivandet har hjälpt mig och nu kan jag prata om traumat och det som hände utan att känna mig ledsen eller arg. Det var en läkningsprocess, sa Bergsman.

Och hur känner du nu när du har skrivit på kontraktet och ska dela din livshistoria med våra läsare?

– Jag undrar ibland om ingen vill läsa det här, men skulle någon vara intresserad? Men om du har varit med om något liknande, eller är i ett förhållande med någon som lider av psykiska problem, tror jag att det kan vara givande. Jag minns också de där hemska självhjälpsböckerna som aldrig var intressanta för mig. Det är en annan sak att läsa en självbiografi om någon som faktiskt levde den. Nu när jag är klar med att skylla mig själv hoppas jag att andra kan få ut något av det.

Känner du dig inte stolt över att du vågade dela detta?

– Jag kände lättnad och ibland till och med eufori. Men jag övar på att säga att jag är stolt. Jag går runt och pratar lite tyst med mig själv.

Victoria Bergsman lämnade The Concrete 2006 och fortsatte med att släppa fyra album och många fler singlar. Den senaste EP:n ”Another year” släpptes 2022. Hon säger att hon själv är förvånad över hur mycket mer hon tycker om att prata om sitt skrivande än om musik.

– Efter att ha spelat in musik känns det väldigt tråkigt att prata om det och på sätt och vis förstör det. Ju mer jag diskuterar detta med andra, desto mer kommer den här texten och den här boken att växa. Musik kan uttrycka sig på andra sätt.

Planerar du att göra mer musik i framtiden?

– Oavsett om man tycker att det är svårt att vara med i ett band eller inte så har musiken alltid funnits där. Det är många låtar jag planerar att fördjupa mig i i höst, men jag vet inte ännu vilken värld jag vill vara i. Jag har alltid haft mina egna världar och platser som inspiration till mina skivor, om det är Stockholm, Pakistan, Hawaii eller Los Angeles, jag vet inte än.

Och hur är det med skrivandet? Kommer du fortsätta skriva?

– Jag är ganska trött på mig själv just nu, så jag kommer inte skriva mer om mig själv. Men tänk om det var en annan värld? Jag kan inte säga mer om det nu.