Brist på förtroende är dåligt för politiska partier som hoppas kunna leda landet efter valet, skriver Arbetets ledarskribent.
Mätningssiffrorna ser bra ut för Socialdemokraterna.
Även om hans gillande har sjunkit något är det fortfarande 1-2 poäng högre än 30,3 % i valet 2022.
S är dock inte ett parti som har bråttom att hålla val.
Den kollektiva opinionen har trots allt stått för det mesta sedan Tidos parti flyttade in i regeringssalarna. Men en person motsätter sig inte sin majoritet.
S kommer att rösta som ett enda parti
Magdalena Andersson är dock stenhård på att ställa upp som ett enda parti.
Det finns inga planer på att bilda en alternativ regering eller ett block innan den nationella omröstningen är klar.
Kritiken mot Magdalena Andersons ovilja att diskutera regeringsalternativ har skapat förvirring.
Kan någon som inte vill leda ett oppositionsparti leda ett oppositionsparti?
Eller blir det en mellanblandning där inget hackas eller mals? Kanske är det detta du letar efter?
Om man nu tittar närmare på vilka frågor S driver inför valet (ja, det finns en kampanjplattform!) så är det väldigt typisk vänsterpolitik.
Avskaffa rättighetsavdragen, avsluta vinstjakten i skolan, höja elevtillägget och öka offentliga investeringar i infrastruktur, för att nämna några.
Det är en väldigt bra policy.
9 av 10 personer har dragit nytta av S:s ekonomiska politik.
Till skillnad från den nuvarande administrationen finns det en tydlig avsikt att föra ekonomisk politik som gynnar majoriteten av människor.
S:s förslag hjälpte 9 av 10 personer att tjäna mer pengar i plånboken. Det gör verkligen skillnad.
Detta budskap når dock inte massorna. Eller är det brist på vilja?
S-ledningen framstår som allvarligt rädd för kontakt vad gäller både Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Skälet till att motsätta sig avgångsvederlag är inte för att göra S till en bidragsgivande organisation, utan för att värna om arbetsvillkoren i Sverige.
Och att kritisera lättnader i matskatten handlar inte om att vara en irrationell skattefanatiker, det handlar om att prioritera vanliga människors plånböcker framför dem som faktiskt har råd att betala för allt de vill ha och behöver.
M+SD är givet
Nu kommer Ulf Kristersson till sin rätt till hösten.
Han lovar en hög statsrådspost till Sverigedemokraterna för att förbli statsminister. Prestige över makt, yta över strategi.
Och visst är det många som nu är besvikna och känner att M inte är ett alternativ.
Men tanken på att det finns tillräckligt många för att göra stor skillnad är förmodligen önsketänkande snarare än verklighet. SD har ju faktiskt varit inblandad i styrning i fyra år.
Det är nog väldigt få som missat de gemensamma presskonferenserna, diskussionsartiklarna och kramarna på slutet (!). Som nämnts ovan var det helt förväntat.
Saknar herr S självförtroende?
Dessa Magda-moderater vi pratar om gillar generellt Kristerssons rikedomsvänliga ekonomiska politik.
Förhoppningsvis kommer åtminstone några av dem att rösta på S i höst.
Men ett betydande antal av dem drar nytta av den politik som S-toppar är rädda för att lyfta.
Denna brist på förtroende bådar inte gott för partier som hoppas kunna leda landet efter valet.
Och de som verkar vara mest rädda är de som faktiskt tänker vad S tänker.
Nej, det är dags att visa dessa förvånansvärt lojala vänsterväljare samma respekt som förlorade liberaler.
Det behöver inte vara mer komplicerat än att faktiskt lägga fram ditt förslag.
