Det kostar ungefär 1 miljon dollar mer att skaffa barn nu än för 10 år sedan, men regeringen stödjer bara en del av det, skriver Arbetets redaktion.
2,2 miljoner. Det handlar om hur mycket du uppskattar kostnaden för att ta ett barn från vaggan till vuxen ålder.
SVT rapporterar att det är en dramatisk ökning med hela 1 miljon människor på bara 10 år.
Kostnaderna för boende, mat och allt annat ökade.
Och som om inflationen inte vore nog avskräcker även modern ekonomisk instabilitet och massarbetslöshet många.
LO varnar för ekonomiska hinder
Förra höstens LO-rapport, Unga arbetares ekonomi, visade samma sak som nu är i nyheterna. Höjningens storlek beror på inkomsten och arbetstagare kan välja att inte skaffa barn av ekonomiska skäl.
Det påverkar också människors motivation och förmåga.
Och vår regering säger att den vill uppmuntra förlossning. Starka ekonomiska argument förs för det.
”Ha inte ett barn som du inte har råd med” är nog vad många tänker, och det är precis inställningen att när människor tar upp vardagsfrågor så svarar både omgivningen och den nuvarande regeringen.
Det är svårt att ge barn ett bra liv
Men 2,2 miljoner människor betyder att många faktiskt har svårt att ge sina barn ett tillfredsställande liv.
I sann Blondinbella-anda kan de som föredrar så kallade känsloargument framhålla hur meningslöst livet är utan barn, eller hur tillfredsställande det är att faktiskt få barn.
Livet med barn är väldigt likt vad fotbollslegendaren Gennaro Gattuso brukade säga om lagen han tränade: ”Ibland är det bra, ibland är det hemskt.” Med andra ord, livet förblir i stort sett detsamma.
Självklart kan vi som politiker följa president Putins politik och frivilligt skicka alla barnlösa kvinnor till psykologer, eller så kan vi arbeta med de verktyg som finns tillgängliga för oss.
Alla barn är inte önskvärda
Är stora hus dyra? Bygg mer!
Är mat dyrt? Pressa matoligopolet! Låt oss stödja lågprisbutiker som tar sig an matjättar!
Är det dyrt att ta med barn? Höj barnomsorgskostnaderna!
Men det förutsätter givetvis att vi vill att alla ska ha möjlighet att få barn.
Och om det är något som en närmare titt på den nuvarande regeringens politik avslöjar så är det att alla barn faktiskt är oönskade.
Har du en familj med många barn? Nej, snälla avskaffa flera barnbidrag.
Ökat barnbidrag? Faktum är att personer med en månadsinkomst på 66 000 eller mer kommer att få sina skatter sänkta!
Barn till invandrare? Stanna och täck! Släng det du redan har!
Ytterligare försök med IVF räcker inte
Fler IVF-försök är därför inte en inblick i statens ansvar, utan ett sätt att fortsätta belöna de som bedöms värdiga nog att fortplanta sig.
Väg- och vägsubventioner, skattelättnader, ytterligare jobbskatteavdrag och ränteavdrag.
Om du tar ett steg tillbaka är det samma idé som allt annat. Stöd rika hushåll och lämna resten ifred.
Och eftersom kostnaden för barn ökar, istället för att skaffa barn när arbetarna är som mest fertila, är det vettigt att börja arbeta tidigare, spara pengar på aktiemarknaden och odla dem där.
Någon måste ta hand om de äldre, fylla lager med varor, bygga och reparera hus och tillhandahålla el. Har den nuvarande ministern någonsin tänkt på det?
Ojämnheter i millimeter
Det är som bekant främst personer som studerat länge som skjuter upp att skaffa barn till 30- eller 40-årsåldern.
Därför finns det inga budgetar, pensioner eller andra former av ersättning för den som går ut gymnasiet och går direkt till jobbet.
Så med millimeterprecision fortsätter vi att göda de grupper vi tror att vi stödjer och lämnar bakom oss de grupper vi identifierar som konsumerande.
Detta är en uppsättning förslag som tillsammans innebär en omvänd fördelning.
Det är ironiskt för ett gäng som vägrar att ta ut barnbidrag och hävdar att rika människor inte behöver det.
Felet i den här analysen, förutom att det är en äckligt cynisk politik, är att man inte riktigt kan bygga ett helt samhälle baserat på en del av befolkningen.
Men å andra sidan är det inte heller det som är målet.
