Detta är en recension. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i denna artikel.
folkpop
Noah Kahan
”Stor klyfta”
(Republik/Universell)
Sedan mitten av 2000-talet har folkpop haft ett järngrepp om delar av musikvärlden. Kanske lite oväntat hårt med tanke på hur försiktigt artister i den här genren sjunger.
Ibland ligger fokus på mer kommersiella akter som Mumford & Sons, eller den ständiga strömmen av hundögda badgäster som fyller en arena som är hälften så stor och sedan försvinner tillbaka ut i periferin. Ibland är det indieutmanare som Fleet Foxes och Bon Iver, som klädde världen i höstlövtoner och bleka flanellpläder.
Noah Kahan är någonstans mellan genrens två ytterligheter. Efter att ha funnit oväntade framgångar med Youtube-balladen ”Stick Season” för fyra år sedan tog han med sig tungt artilleri till sitt uppföljande album. Bon Ivers Justin Vernon, en självklar förebild, medverkar som gäst på flera låtar. The Nationals Aaron Dessner, alltid redo att hitta kopplingar mellan mainstream pop och banbrytande musik, fungerar som medproducent.
På så sätt låter allt i ”The great dive” lyxigt och stilrent, men det är förvånansvärt fantasilöst. I värsta fall låter det som James Blunts ”You’re beautiful” med Pitchforks indielack. I bästa fall är det som en ljussjungande Kahan som sitter vid Justin Vernons fötter och lyssnar lite storögt.
Även om den 29-åriga singer-songwritern från Vermont använder onödigt många ord genomgående, är Kayhan en jämn berättare ibland i den nostalgiska Springsteen-liknande arbetarklasstraditionen. Premiären ”Late in August” är till exempel ett stillsamt porträtt av vänskap i en småstadsmiljö med få ljusa framtidsutsikter, en sorts ”Good Will Hunting” tonsatt, men med Ben Affleck som enda karaktär. Denna öppning skapar hopp om att resten av den ”Stora klyftan” aldrig kommer att bli helt uppfylld. Det finns en viss potential, men för att nå dit måste Keihan gå längre utanför sin och amerikansk folkpops övergripande komfortzon.
Bästa låt: ”The End of August”
Läs fler skivrecensioner och andra texter av Mattias Dahlström.
