När Christerson förlorade sin storstad gick M i rök.

Byggkranar, inte kulturkrig, vinner val i Malmö

malmö Andreas Schoenström tittade ut mot havet och pekade på fartyget.

– Titta vad jag köpte.

Han är ledamot i det socialdemokratiska kommunfullmäktige i Malmö stad. På kavajslaget bär han istället för en svensk flagga som Stockholmspolitikerna en festnål, kanske en antikvitet, med bokstäverna SAP på.

Lyser som solen i vårens skarpa ljus. Fartyget är isbrytaren S/S Boa, lugnt liggande på kajen.

– Vi kanske var lite för ”starka”, säger Andreas Sjönström och skrattar.

Sjönström är ordförande i tekniska nämnden och Malmö stad köpte isbrytaren 2023 efter en bred politisk överenskommelse. Men varför äga en isbrytare?

– Vi har slarvat med historien och har rivit en massa saker. Vi är inte längre Malmö, en varvsstad. Även om vi är olika så var vi en gång en stad som byggde sådana här fartyg, säger Andreas Schoenström.

Borrningen tillverkades 1894 på Cockums mekaniska verkstad. Som en isbrytare och reservfärja. Under kriget var hon beväpnad med luftvärnskanoner. Fartyget drivs för närvarande av en ideell organisation.

I aktern finns en unionsflagga med den så kallade ”sillsalladen” som användes av Sverige under dess union med Norge från 1814 till 1905.

När Norge slutligen höll en folkomröstning i frågan 1905 ville 368 208 norrmän att förbundet skulle avskaffas, men endast 184 motsatte sig det.

Men här svajar fortfarande ”sillsalladen” mot den klarblå himlen. Ett stycke levande historia mitt i hamnen.

expandera till vänster

helskärm

I Malmö finns det förflutna alltid under ytan.

I Kockums gamla torrdockor, kajer och vattendrag finns nu ett företag med över 14 000 anställda och 20 000 Malmöbor.

– Jag växte upp där, gick till Mariehage, man ser över trädgården, säger Andreas Schoenström.

Malmö finns inte längre. Vid Sorheitsparken har gamla byggkranar gjorts om till gungor och lekplats. De nyplanterade körsbärsblommorna börjar blomma. En badplats planeras för kanalen, som en gång var fylld med industriavfall och smutsigt regnvatten. Torra skyltdockor blir en amfiteater.

– Det här var stadens centrum, och alla hade en relation till Kokums. Så vi byggde en ubåt, sa Schoenström och pekade.

I höstens val har det socialdemokratiska partiet styrt Malmö i 32 år. Enligt lokala opinionsmätningar har de goda chanser att vinna igen. Moderaternas prestationer är dåliga och SD lär bli omkörda, då de har svårt att attrahera kvalificerade företrädare.

Men här mäts framgången inte i opinionsmätningar, som i Stockholms politiska klass, utan i byggkranar.

Zoomar man ut kan man faktiskt se samma sak i Göteborg och Stockholms stad. Storstaden är den moderna vänsterns maskinrum. Här händer det. Den moderata fraktionen är på tillbakagång som politisk kraft.

I journalisten Martin Gerins bok Soft Power (Volante, 2025) skriver han om Paris: Sedan 2016 har borgmästaren och socialisten Anne Hidalgo genomfört en grön revolution. Biltrafiken har halverats och över 60 nya tunnelbanestationer har öppnats.

Anne Hidalgo hade ingen chans att vinna presidentvalet, men moderniseringen av Paris är anmärkningsvärd. Restiderna minskade och Sektion F, Europas största inkubator för nya teknikföretag, byggdes längs Seine.

Folk flyttar hit. Modernitet, mångfald och mångkultur är attraktiva.

”Detta är modern politisk geografi: en våg av nationalism sveper över världen, men städer går miste om”, skriver Martin Guerin.

Malmömotsvarigheten heter mink. De kallar sig för ”Malmö Startup House” och ligger på en tomt som ska rivas. Dessa hjälper startups att växa, hitta kunder och etablera sig.

– Tomas de Souza, vd för Minc, handlar om AI-företagets framgångar med att hjälpa företag att upptäcka faktureringsbedrägerier för företag som utvecklar hårdvara och mjukvara för Amazon.

Framtiden kommer att ske i städerna. Eftersom Ulf Kristersson (M) nu tappar dem en efter en är moderaterna som parti i kaos.

SSU i Skåne har en ganska konstig distriktssång. Mötet avslutas med att alla ställer sig upp och ropar: ”Konkret, tillväxt, regering!” De är verkligen stolta över sin rakhet och utseendet på vänsterideologi.

I huvudstaden skakar man på huvudet åt det oregerliga Skåne. Men det finns en sak de kan göra.

de vinner val.

expandera till vänster

helskärm

Andreas Schoenström har lite svårt att förstå hur lite den nationella debatten handlar om jobb och tillväxt.

– Han säger att vi ska tävla om hur många tonåringar vi kan låsa in eller hur många vi kan sätta i arbete.

Han föredrar byggkranar. Men Sverige hänger ihop och Malmös tillväxt beror ofta på nationella beslut. Till exempel vill Andreas Sjönström koppla samman Malmö med Köpenhamns tunnelbana. Merparten av statens infrastrukturanslag kommer dock att gå till Stockholm och Västra Götaland. På andra sidan sundet investerar Danmark miljarder dollar.

Hur smart är detta?

Inom några år kommer Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Tyskland att vara klar. Därefter tar det tre timmar att ta sig till Hamburg med tåg och den svenska sidan behöver utvecklas i samma utsträckning. Annars kommer du att få en hjärtattack i ditt system.

Klockan tickar.

– Det hade varit kul om någon i Stockholm hade upptäckt det, säger Andreas Sjönström.

Han menar att det som genererar tillväxt förtjänar mer uppmärksamhet. Sverige bör också se till andra länder.

– Varför inte låna pengar och bygga ut tåg och kollektivtrafik över hela landet? Vilken typ av arbetsmarknad skulle vi förlora om vi sänkte priset på en riksresa till säg 500 svenska kronor? Nu subventionerar vi istället bilar.

– Eller varför inte omreglera elmarknaden? Det fungerar inte alls.

Det som gör Malmö unikt är förstås dess politiska innehåll. Men också om något mer svårfångat. Är städer vänsterns bankande hjärta? Politisk manöver? Några idéer?

– Ska man läsa opinionen eller bilda sig en uppfattning? säger Andreas Schoenström.

Det kanske viktigaste handlar om självförtroende. Om att våga köpa en isbrytare om man har chansen.