En mörk natt strax före andra världskrigets utbrott håller en föga känd professor vid Oxford University som specialiserat sig på sprängämnen en föreläsning om drakar. Publiken bestod av barn, kanske för att professorns första romanbok, en fantasyberättelse om en liten ”hobbit”, precis hade kommit ut.
J.R.R. Tolkien förklarar nu för barn som bor i en gammal universitetsstad att drakar är ett förhållningssätt till tillvaron snarare än en produkt av ett skrämmande förflutet. Drakar samlar rikedom utan att finna någon glädje i det, livnär sig på fantasin att få sina skatter stulna av andra och förstör världen för dem som fortfarande finner glädje i de små sakerna. Att vara en drake är ett sätt att leva och ett sätt att vara i den här världen.
Tolkien tror att denna speciella egenskap hos drakar har överlevt in i modern tid. Om du vill veta hur den moderna drakvärlden är, titta ut över ett nytt industrilandskap höljt i mörker, sönderrivet av gift, eld och rök.
Greta Thunberg skämtar om att hon kommer att tvinga sina nya vänner att se en 10-timmarsversion av ”The Hobbits to Isengard”
Ett nyligen inlägg på Substack uppmärksammade mig på en Oxford-föreläsning 1938 av den amerikanske historikern Timothy Snyder. Så detta föredrag hölls långt innan Tolkien uppnådde världsberömdhet med sin Sagan om ringen-trilogin, som i grunden är en berättelse om hur mörka krafter gör sitt bästa för att förstöra friheten, vilket är en förutsättning för hopp.
Tolkiens fotspår syns även i Helena Morins dokumentärfilm Strejkarna. Filmen handlar om Fridays for Future, en ungdomsledd klimatförändringsrörelse som inledde en skolstrejk för klimatförändringar i Riksdagens förorter hösten 2018, och som snabbt har mobiliserat mer än 7,5 miljoner människor i 185 länder. Vid ett tillfälle samlas gänget kring brädspelet ”Risk” (Lord of the Rings-versionen). En av dem, Greta Thunberg, skämtar om att hon planerar att tvinga sina nya vänner att titta på en 10-timmarsversion av ”Hobbits tar med hobbiter till Isengard”, ett känt internetmeme baserat på Peter Jackson-filmen.
Jag tittar på filmer om unga aktivister med svidande ögon. Det här är en berättelse om en grupp barn som slukar fakta och information om jordens framtid från en tidig ålder. Barn känner sig ofta klaustrofobiska, ensamma och djupt deprimerade när de inser att de snart lämnar livets korridor, den period av klimatstabilitet som gjorde att mänskligheten kunde blomstra.
Som Andreas Magnusson, en av rörelsens drivkrafter, säger: ”Det är ingen idé att bara vara arg hela tiden. Man måste göra något åt det.” Sophia och Isabel Axelsson tillade: ”Ibland känns det helt ofattbart. Hur kan det vara sant att det händer så mycket och våra politiker inte gör någonting? Gör vi något fel?!”
Unga människor samlas nu för att kräva att världens ledare lyssnar på vetenskapsmän, följer Parisavtalet och fokuserar på klimaträttvisa. Skratt, fniss och energi finns överallt. ”Vi är ostoppbara, en annan värld är möjlig”, dansar de på demonstrationståget.
Ett nytt broder-systerband kommer att spridas över hela världen. Leonardo DiCaprio sms:ar och vill veta att FN:s generalsekreterare kallar till en akut klimatkonferens. Greta Thunberg seglar över Atlanten och stöter på en ”Make America Greta Again”-skylt i New York. Det var ett spänt ögonblick för mina kamrater hemma i Sverige att höra den berömda låten ”How Dare You Speech” framförd på FN:s generalförsamling live. Gjorde de verkligen allt detta? Ingen kan trots allt hålla tillbaka tårarna.
Hoppet saknas, men det går vi inte miste om. Det är den djupaste avgrunden. Människor utan hopp börjar hata livet.
Så slutar historien. För det första är det pandemin, som hindrar luften från att röra sig. Sedan valnatten 2022 då både Miljödepartementet och Sveriges klimatmål effektivt begravdes. I grupper översätts växande frustration till allt mer konkreta sätt. De arrangerade en protest vid bankens årsstämma, drogs ut ur folkomröstningen och packades in i polisens strejk.
Donald Trump blir omvald och talar om ”drill, baby drill”, när samhällets allt mer repressiva stämningar mot demonstranter och klimatförändringsaktivister når sina första tingsrättsbeslut. Ökad trötthet och tomhet i ögonen. ”Jag har gett upp. Jag tror inte längre att det kommer att bli bättre”, säger El Jarr, en av aktivisterna. En skugga kastar över världen i unga människors ansikten.
Effekterna är förödande. I sin essäbok Kartlitarna från 1992 skriver Per Olof Enquist om ungdomsrörelsen som ockuperade flerbostadshus i Köpenhamn på 1980-talet. De gjorde det inte för att de ville förändra samhället, utan för att de saknade tilltro till samhället. ”Du saknade hopp, men du saknade inte, eftersom det krävde kunskap om möjligheter som var verkliga och inom räckhåll”, sa Enquist.
Hoppet saknas, men det går vi inte miste om. Det är den djupaste avgrunden. En person utan hopp börjar hata livet.
Greta Thunberg, som har fokuserat mycket av sina offentliga åtaganden de senaste åren på Israels krig i Gaza, säger med tårar i ögonen att hon fullt ut accepterar att hon inte kommer att leva länge men vill göra vad hon kan under tiden för att förbättra situationen. Det är mörkt att höra unga människor uttala dessa ord.
Den svenska klimatforskaren Johan Rockström sa efter konferensen att han aldrig varit mer uppmuntrad i sin karriär.
Men kanske har världsutvecklingen paradoxalt nog kommit till undsättning för klimatförändringsaktivister som i allt högre grad motsätter sig den precis när det behövs som mest. Oron efter kriget med Iran har avslöjat de enorma ekonomiska och geopolitiska riskerna som följer med ett stort beroende av olja och gas, och plötsligt vill många länder fasa ut fossila autokratiska bränslen. Absolut inte på grund av klimatet, utan för att det betyder frihet. Vid det nyligen avslutade toppmötet i Colombia samlades världens ledare för att börja utveckla en historisk plan för att fasa ut fossila bränslen. Den svenska klimatforskaren Johan Rockström sa efter konferensen att han aldrig känt sig mer uppmuntrad i sin karriär.
”Vi är ett samhälle. Vi bestämmer vad vi ska göra”, säger aktivisten El Jarr i filmens slutscen.
Och hur är det med drakarna? J.R.R. Tolkien avslutade sin föreläsning för Oxfords barn med att kalla den det ultimata testet för alla blivande hjältar. Han hävdade att det som definierar en hjälte är mod och kamratskap, inte svärd eller styrka. Med dess hjälp kan du lära känna draken som den verkligen är. Skrämmande men inte oövervinnerlig, det förebådar en mörk värld du inte vill leva i. En hjälte är någon som mäter avståndet mellan en sådan värld och den värld du vill leva i, och vidtar åtgärder för att minska det avståndet.
Läs fler texter av Björn Wiman. Prenumerera också på Wiman & Beckmans nyhetsbrev. Varje måndag väljer han och Osa Beckman ut sina favoritartiklar och ger kulturtips.
