Alice höll fast när trädet hotades med en motorsåg. Bostadsföreningen gjorde en eftergift och lovade att undersöka möjligheten att hålla trädet vid liv någon annanstans. Men det slutade inte som Alice tänkt sig.
Foto: Osa Eriksson
Alice såg en motorsåg närma sig hennes favoritträd utanför hennes fönster och satte genast igång. Hon tog två eller tre hopp uppför trappan och med hjälp av sin far, Eric, klättrade hon upp i Uxelträdets krona. Och där satt hon. 7 timmar. Till skogshuggarnas förtret.
– En av dem verkade ganska arg och sa: ”Snälla gå av där. Det kan vara farligt.” Men det störde henne inte, sa Alice till Hem och Hyla efter att kampanjen avslutats.
– Jag ville hindra dem från att hugga ner träden. Jag ville behålla den.
Till slut gav arbetarna upp, packade ihop och gick. Fram till dess hade Alice inte vågat sig.
– Men kommer de tillbaka så tvekar jag inte att klättra igen, sa hon.
Foto: Osa Eriksson
Detta var i oktober 2024, och Alices trädkramar väckte uppmärksamhet i både lokala och nationella medier.
Hennes agerande verkar också ha påverkat.
Fastighetsbolaget Ovikshem, som begärde att trädet skulle tas bort, menade att trädet vuxit sig för stort och för nära cykelparken. Bostadsbolaget sa att de hade träffat hyresgäster i förväg, och många av grannarna var överens om att trädet måste tas bort från deras gårdar.
Företagets dåvarande vd, Lars Österlund, uttryckte fortfarande beundran för Alices agerande och var beredd att ompröva efter hennes ramaskri. Han lovade Alice att han skulle flytta trädet istället och se om han kunde rädda det.
Men så blev det inte. Eller…på sätt och vis, det var vad som hände.
Det beror på att när Hem och Hyla besökte Alice Nordgren igen i mitten av april 2026 var trädet utanför huset borta.
Trädet rörde sig. Gå till Alices hus!
Åtminstone det mesta.
Foto: Osa Eriksson
Några av stammen är i hallen. En annan del är på balkongen. Den tjockaste delen av stammen förvandlades sedan till ett slags målning, som hängde på väggarna i vardagsrummet och övre hallen. En av bitarna har ett hjärta på sig.
– Efter att trädet fällts så högg de det åt oss, säger Alice.
Foto: Osa Eriksson
ja. Så hur är det?
– Jag är glad över att kunna behålla några av dem som minnen, men jag önskar att de hade levt vidare. Gärna utanför köksfönstret. Men så blev det inte, säger Alice.
Hon ser inte särskilt glad ut.
– De planterade nya träd där. Men det är för smalt för att klättra.
Foto: Osa Eriksson
Har du slutat klättra i träd än?
– Nej, det ligger en stor lönn och en bok längre bort, och jag ska klättra upp dit. Men jag saknar fortfarande träden här.
Foto: Osa Eriksson
av misstag skärs av med en såg
Så vad hände egentligen? Vi ringer Lars Österlund, vd för Orvixchem. Han försäkrade Alice att han skulle undersöka möjligheten att flytta trädet.
Det visar sig att Lars tillbringar sina sista timmar i vd-stolen. På måndag blir han heltidspensionär.
Vad hände med trädet, Lars?
– Ja, det är du. Det uppstod ett missförstånd mellan oss och entreprenören och vi tappade våra träd under semestern förra året. Det var inte meningen, men nu är det som det är, säger Lars Österlund.
Foto: Osa Eriksson
– En tjej (Alice, reds. anm.) pratade om att skaffa en plakett bredvid ett nyplanterat träd där det skulle stå ”Alices träd” eller något liknande. Så om hon vill ha det så får hon det. Vi planerar att bygga ut lagret där det gamla trädet stod och installera nya lekredskap.
Den nya lekutrustningen Lars Österlund pratar om är diagonalstocken på bilden ovan.
Men det kanske inte är en plats värd att klättra på?
– Men vi har aldrig sagt att man ska klättra i träd. Det är farligt och kan inte rekommenderas till barn. Vi har ett ansvar och måste vidta säkerhetsåtgärder när vi uppmuntrar till lek i träd. Så det är inte fallet.
Lars noterade också att många invånare är nöjda med förändringarna.
– Egentligen ville några av våra grannar att trädet skulle tas bort, så vi tog på oss att göra det innan Alice kunde klättra i det. Men jag uppskattade flytten, även om det var lite i finallaget. Hon är en trevlig tjej som vet vad hon vill! det är bra.
Det nya trädet som ger en sköld verkar inte ha väckt några särskilt starka känslor hos Alice.
– Hmm, jag vet inte. Det spelar egentligen ingen roll. Det var ett träd som betydde mycket för mig. Det är inte en plakett.
Foto: Osa Eriksson
