Ingen vill sätta en 13-åring i Cumra, men det kommer att hända ändå.
Spara intehålla
expandera till vänster
helskärm
– Angående 15-åringar tycker jag också att det är fel, sa Gunnar Stromer i vintras när han gästade SVT under en diskussion om hans förslag att sätta 13-åringar i fängelse.
Det är lätt att förklara varför justitieministern känner så. Nästan alla experter och remissinstanser, inklusive åklagarmyndigheten och advokatsamfundet, har kritiserat det.
De påpekar att det inte finns något vetenskapligt eller empiriskt stöd för att en sänkning av straffåldern för grova brott till 13 år kommer att minska brottsligheten. Advokater vid Lagrådet avstyrkte hela förslaget. De anser att detta strider mot barnkonventionen och inte uppfyller kraven för att utforma grundlagen.
Trots detta meddelade regeringen i veckan att den skulle lägga propositionen till folkomröstning.
ingen kommer att tro det
Att så sker är ett tecken på den genomgripande fattigdomen i svensk politikutveckling. Ingen vill sätta 13-åringar i fängelse, inte ens justitieministern själv. Det finns helt klart ingen energi eller förmåga att komma med de politiska lösningar som faktiskt behövs. Det ser ut som att strömmen har gett upp.
Ansvaret ligger inte enbart på regeringen. Ingen av parterna har kunnat ta itu med det grundläggande dilemmat. Det betyder att alternativet till att sätta 13-åringar med gängband i Qumra är att sätta tillbaka dem på gatan. de är för farliga. Både för allmänheten och för mig själv.
Jag skulle kunna begära mer.
Inget alternativ är tillräckligt bra. Svenska folket måste i så fall kunna kräva att politiken hittar en annan väg.
Socialdemokraternas alternativ är att sänka straffansvarsåldern till 14 i stället för 13. Nya idéer kommer inte till dig direkt. Detta tillvägagångssätt verkar i första hand vara en taktisk positionering, med litet hopp om bättre framsteg om ett regeringsskifte inträffar.
Motståndare i vidare mening har inte heller lagt några förslag som faktiskt svarar på frågan om vad Sverige ska göra med barn inblandade i mordplaner.
Det är vettigt att förhindra gäng från att rekrytera nya barn. Socialtjänsten och skolor behöver förses med mer resurser och verktyg för att agera tidigt. Regeringar erkänner sällan att sådana behov finns. De har låtit välfärden kollapsa på grund av lågkonjunkturen. De satsar för lite på förebyggande verksamhet.
har inte hört
Socialdemokraterna erkänner åtminstone att det behövs insatser, men de har ändå inte gjort så mycket avtryck på den fronten, varken i regeringsposter eller i skuggbudgeten hittills.
Det räcker i alla fall inte bara förebyggande. För barn som redan hamnat i händerna på den organiserade brottsligheten behövs andra åtgärder.
För det första, varför inte se till att de låsta ungdomshemmen som drivs av Statens utbildningsnämnd SiS faktiskt fungerar? Det ger också möjlighet att utveckla en längre vårdverksamhet än den som är förknippad med regeringens förslag. Varför inte börja där?
lösningar kan utvecklas. Men då får Gunnar Stromer börja lyssna på myndigheter och experter igen. Men det verkar inte särskilt troligt. Han lyssnar inte ens på sig själv längre.
