Robert Pettersson, klädd helt i svart som det anstår en rockartist, sitter i en stol på ett musikbolags tomt. Han åker ner till huvudstaden från Sundsvall för att sitta i presskarusellen med intervjuer, bilder och autografer, vilket är brukligt innan lanseringen av en ny produkt. Men allt är inte business as usual. Den här gången har inte Robert Pettersson några hästar med i bandet. Han är inte här som Takita som sångare, utan som sig själv och för att prata om sitt första soloalbum, ”Darevolo Hypomania”.
Detta soloprojekt hade varit i planeringen i många år, men förverkligades först efter att hans andra band, The Foundation, upplöstes 2024.
– Han säger att han då hade mer tid och kände att han hade fler låtar att skriva, men han hamnade inte nödvändigtvis på Takitas sida.
Rockbandet Takida bildades 1999. Efter 2007 års monsterhit ”Curly Sue” blev de ett av 00-talets största svenska rockband, älskat av fansen men hårt kritiserat i media.
– 2009 var vi det största företaget och sålde Hovet. Det var nog vår topp. Nu är vi ännu större i Tyskland.
Hans soloprojekt är dock mer 80-talsinfluerat än rock, med en mer poppig och elektronisk känsla.
– Jag lyssnar mycket på alternativ pop, men det här är nog den enda jag har lyssnat på de senaste fem åren. Min spellista har väldigt lite rock.
Albumets namn, ”Darevolo Hypomania,” är en kombination av hans tillfälliga anfall med bipolär sjukdom och hans ex-fru Dia Norbergs smeknamn.
– Det finns många låtar om flickvänner och hjärtesorg. Denna diagnos är dyr. I de flesta fall kan förhållandet inte fortsätta. Antingen är den som får diagnosen trött eller så är partnern trött.
Robert Pettersson vill öppna upp sig om sin bipolära sjukdom, som han kämpat med sedan gymnasiet, och hans återkommande depressionsanfall. Det var inte förrän jag var 23 som jag fick ett namn på mitt tillstånd.

– När jag fick diagnosen depression öppnade sig en helt ny värld för mig. Jag fick svar på det mesta, fick mediciner och träffade likasinnade. Det kändes riktigt bra.
Hans texter berör ofta de tunga känslor han hanterar regelbundet, och hans nya låtar är inget undantag. Han säger att 2025 har varit ett tufft år och balladen ”You” var den svåraste låt han någonsin skrivit.
– På den tiden var jag helt deprimerad att räkna, och efter det kunde jag oftast inte skriva musik. Men den här gången gjorde vi ett undantag. Jag vet inte var den fick sin kraft ifrån, men nu vet jag att den är effektiv och fungerar som behandling och klaff.
Samtidigt är hantering av toppar och dalar av bipolär en balansgång.
– Om jag mår för bra så skriver jag inte musik, men om jag är helt deprimerad…säger han, med en storlek mindre än en centimeter från marken.
– Det är ganska omöjligt. Det är det som är så tråkigt med bipolär sjukdom. Du mår bättre än andra när du är på topp, men sedan kommer motgångar. Det är därför man använder hakstabilisatorer.
Robert Pettersson är tyst och letar efter ord.
– … Vad heter det… ECT-behandling ger dig ett korttidsminne som en guldfisk. Det är en så kallad humörstabilisator. Den ska inte gå ner eller upp. Och det är lite tråkigt. Jag skulle vilja kunna driva det lite längre bortom dess gränser.

Hur ska jag hantera det?
– Ibland blir det svårare och ibland blir det lättare för att vi har erfarenhet och kunskap om det. Men…det är lite tröttsamt, eller hur? När du inser att det är på väg att hända igen, kan det vara för mycket att döda det. Och du fastnar i en ond cirkel som blir värre och värre tills det slutar med att du blir galen och…ja, du gör det om igen.
Han hoppas nu kunna bryta cykeln med elektrokonvulsiv terapi, eller ECT, som han påbörjade för några månader sedan. Han har redan märkt av stora framsteg.
– Det är klart att det finns konsekvenser som vi skulle vilja undvika helt. Jag är dock glad att det finns ett alternativ till läkemedel som fungerar snabbare.
Bandet var ett bra stöd under svåra tider.
– De är mina bästa vänner, vi stöttar varandra. Vi är som en dysfunktionell familj.

Alla bor i eller runt Sundsvall.
– Tröttnar man på Ornge åker man dit, och det gör alla till slut, säger han med ett skratt.
Men ruinerna av replokalen där Takita började sin musikaliska karriär finns fortfarande kvar i området där han växte upp i centrala Bada.
– Massor av gitarrförstärkare, digitala trummor etc. Det fungerar perfekt, men det finns ingen som reparerar det. Egentligen är jag lite ledsen. För närvarande används den främst för fiskeredskap.
Du kanske undrar hur mycket utrymme du behöver för ditt fiskespö och beten. Många saker visade sig. Fiske kan också bedrivas från piren under soliga eftermiddagar. Eller, om du heter Robert Pettersson, kan du åka på en 10-dagars fisketur till Andamanöarna med fem typer av fiske.
– Det roligaste är popperfiske. Därefter kommer du att sluta med en ganska stor bit balsaträ, som liknar en stor geting utan vingar. Han förklarar passionerat att genom att kasta den och dra den mot dig skapar den en dyning som lockar fisk.

・Det är superkul eftersom du blir rädd varje gång du blir stucken.
Det är inte ovanligt att se blå marlin, segelfisk och gulfenad tonfisk på kroken. Det finns med andra ord inga småfiskar.
– Den största jag borrade var cirka 300 kilo. Sen tog jag på mig selen och sånt och gjorde det i en timme och 45 minuter. Efter det var det helt över.
Lofotenöarna, hem för hälleflundra, är också ett resmål för fisketurer.
– Sedan samlar jag alltid ihop en grupp på cirka 14 personer och tar en turnébuss dit, sa han med ett leende.
faktum.robert petterson
Han släpper just nu sitt första soloalbum ”Deabola hypermania” den 17 april. Albumet samproducerades av Robert Pettersson och Takida-medlemmen Chris Lane.
Han är även vokalist i rockbandet Takida, som släpper ett nytt album i år och planerar en turné. Takitas monsterhit ”Curly Sue” tillbringade 54 veckor i toppen av Sveriges listor, en bedrift som bara ett fåtal andra har uppnått.
Tidigare var han frontman i bandet Stiftelsen.
läs mer:
Tour News Girl Scouts: ”Det är i skapelsens ögonblick som magin existerar”
Arlo Parks: ”Robins mod inspirerade mig”
