Agnetha Stark berättar om vänskap och vikten av kör

Hur bildas långvariga vänskaper? Det enkla och självklara svaret är att aldrig sluta förrän du växer. Och genom att den vännen finns kvar i ditt liv.

Mina långa vänskaper föddes ur gemensamma erfarenheter och arbete.

Vänskap är också det mest konstanta elementet i mitt liv. Jag och några vänner har följts åt genom studier, familjebildning, skilsmässa, dödsfall, nya jobb, förlängda utlandsvistelser för att skriva brev, konserter och dansföreställningar, sjukdom och framgång, bokprojekt och trädgårdsarbete.

Mina längsta vänskaper har skapats i körmusik. Varje år i decennier har vi repeterat på tisdagkvällar 18.30-21.00. Körmedlemmar går med och går, tar pauser och återvänder. Några av oss har sjungit tillsammans i över 50 år. Jag kan fortfarande höra det ljusa barytonljudet från när min vän ännu inte fyllde 30 år, som en kvardröjande glimt. Du kan se var en annan vän gnäller i musiken utan ord, och du kan flytta din egen andning med ett halvt slag. Ibland blir det fånigt och roligt när en kompis gör samma sak och vi flämtar på exakt samma gång.

Länge gick jag förgäves genom ängarna/Jag hittade så många blommor på ängarna/Men där fanns inga blommor som gjorde mig glad.

Karl Jonas Rav Almqvists Lois, ett bedrägligt enkelt tredelat verk med både text och musik själv, är från 1830-talet.

Kyrkan är iskall, med marsljus som strömmar in genom de höga grå fönstren. Du kan slå på värmeelementet under repetitionen, men när det är dags att spela in måste du stänga av det eftersom det gör ett klickande ljud. Sedan väckte värmen de övervintrade flugorna, som rullade omkring i yr och yr, och när en av dem satt på mikrofonen hördes ett ljud som ett stridsflygplan som landade i ljudteknikerns hörlurar. Väntar bara på att flugorna ska komma ut. Nu är det äntligen tyst! skytte!

Sedan går ett riktigt plan förbi.

Frusna och utmattade strävar körsångarna efter det lätta, precisa ljud som krävs för speciell musik. Den trestämmiga kören är svårbalanserad, och Almqvists musik är skör. Samtidigt måste omgivningen vara tyst för att spela in. Det var 50 år sedan nu. De som var där minns tydligt och en del pratar ibland om hur det kändes när allt äntligen föll på plats.

Vad tänker Lorca när han skriver att bananen vill bli en manet?Vill den bli en manet? Eller en banan?

Att tolka texter under pågående körrepetitioner är ett speciellt äventyr. Ska Lorcas svenska text på spanska vara ”Oh, Valma Scalp” eller ”Oh, Hot Belt”? Vad tänker Lorca när han skriver att bananen vill bli en manet?Vill den bli en manet? Eller en banan?

Nya vänskaper bildas genom musik. Jag lutar mina toner mot de andra och för dem närmare varandra nästan omärkligt så att dissonansen skärps. Det känns som fysisk njutning mellan dina skulderblad.

Ett krav för fortsättningen av sådana tisdagsvänskap är att klangen, intonationen och röstens hörsel tas väl om hand. När vi blir äldre blir kraven högre och högre. Jag vill inte tänka på vad som kommer att hända med min röst.

Långa, privata samtal om vänskap är grunden för mig. Spendera mycket tid på en lång, monoton resa eller bara några minuter under en paus. Jag ska nog tänka på det nu och fundera på fortsättningen om några veckor. Där kan du fortsätta efter ett års uppehåll och ta ditt tänkande till precis där du är, inte där du var innan.

Under pandemin smuttade de erfarna matlagkamraterna på kaffe och en särskilt läcker tillbehör via videokonferens. Vi pratade om saker vi läst och tittat på och utbytte kakrecept. Mina närmaste grannkompisar och jag tog hänsyn till varandras familj och åt middag minst tre gånger i veckan. Familjer fick träffas även under karantän.

Inte varje möte eller konversation kommer att vara fantastiskt intressant. Men det är inte heller nödvändigt. Det räcker att vi är där. Låt oss fortsätta nästa gång vi ses.

Eftersom vi fortsatte att vara vänner under en lång tid blev jag mindre orolig för själva vänskapen och blev nöjd med att bara vara vänner. vi vet hur man gör.

Huvudfokus är matbordet och picknickduken. Våra soppmästare skapar ännu fler varianter. Den första rabarbern blir den årliga pajceremonin. Min vän är en fantasifull användare av ett mångsidigt rivjärn som kan användas till allt från att skala morötter till att vända stekta ägg till att servera kakor.

När jag blickar framåt vet jag att vår vänskap kommer att explodera. Jag vet bara lika mycket som min vän om vilken ordning och när de kommer att göras. Själv kommer jag alltid ihåg och klamrar mig fast vid Karl Jonas Love Almqvist.

I så fall borde det hända/ingen pratar med mig. / Vart ska vi gå? / Ett vattenfall? / Då sjunger jag en soliloquy / Och jag sjunger en soliloquy / Och jag dansar med mig själv / jag valsar.

Det fungerar eftersom jag har övat med andra i över ett halvt sekel.

Läs fler artiklar i vår serie om vänskap:

Samuel Levander: När ska vi hinna bara vara vänner?

David Serfel: Gamla goda vänskaper kan höljas i tystnad.

Cyrus Ariki: ”Nationer och huvudstäder gillar inte vänskap.”

Helle Schnesson: När de pratade om babysim växte det fram en ful känsla av avund hos mig.

Theodor Kalifatides: Jag kommer aldrig att glömma min första vän

Soraya Bey: Varför blir min vän ofta sjuk precis innan vi träffas?