politiken är full av motsägelser

Brenning: Det är ingen lösning, det är ett steg i rätt riktning.

Svenska fotbollförbundets nya policy om barn- och ungdomsfotboll är så välkommen som den behöver vara.

Den enda frågan som återstår nu är om de har modet att göra verklighet.

Jag är inte avundsjuk på Svenska fotbollförbundet. Däremot måste de använda sin erfarenhet och kunskap för att kartlägga den bästa vägen framåt för svensk fotboll. Däremot måste hela den svenska fotbollsrörelsen föras under samma paraply.

Något som inte alltid är lätt att förena.

Elitklubbar kan helt enkelt ha ett egenintresse av att skapa en miljö som går emot faktisk kunskap om gynnsam talangutveckling för att bygga sitt varumärke och rekrytera spelare.

I företag drabbas ofta små organisationer, med resultatet att teamen inte kan fortsätta.

Föreningens nya policy är modig, men den går också på en riskmedveten lina.

Det är samma sak för lag, det är samma för klubbar.

Däremot har man tagit ett tydligt ställningstagande att barn ska väljas ut tidigt efter sin förmåga och placeras i särskilt högt uppsatta lag.

Å andra sidan förklarar de att det är en naturlig del av ”fotbollens ekosystem” att klubbar på hög nationell nivå fortfarande rekryterar barn för att underlätta deras utveckling.

Det är ett misstag att dela upp sin barngrupp i fasta lag efter förmåga. Du är dock fri att bilda hela klubbar med samma metod.

Den här sortens balansgång kommer att fortsätta att upprepas, och kanske nödvändig. För det är en obekväm sanning för svensk fotboll att många av de mest etablerade, rikaste och i förlängningen mäktigaste klubbarnas verksamhet står i direkt motsats till den forskning som Svenska fotbollförbundet just nu bygger sin nya policy på.

Denna politik är också full av motsägelser. Det liknar hur förbundet förklarar hur svårt det är att upptäcka tidiga talanger för första distriktet eller landslaget, men istället för att skjuta upp aktiviteter bör de försöka upptäcka fler talanger nu.

Tyvärr försvagar det kraften i politik och positioner, och får mig att undra hur aktiva fackföreningar kommer att vara för att se till att de följs. Risken är att allt visar sig vara mellanmjölk.

Jag tycker dock inte att vi bara ska vara negativa.

expandera till vänster

helskärm

Det är ett steg i rätt riktning

Detta dokument är ingen lösning på barn- och ungdomsfotbollens utmaningar i Sverige, som inkluderar höga kostnader, ohälsosam status, tidigt avhopp, begränsad framgång och ibland en rent ut sagt giftig spelmiljö. Men det är ett steg i rätt riktning.

Särskilt har förbundet öppet sagt att man borde ägna sig åt mer frivillig fotboll och uppmuntra barn att utöva sporten längre.

I den meningen är miljön kring de nya tre avdelningarna och landslaget också välkommen. Spelare som väljs ut till traditionella pojk- och flicklandslag baserat på prestation, och de som dras till det etablerade ”Future Team” som delvis bygger på försenad fysisk mognad, kommer också att inkluderas i ett tredje spår som kallas ”Potential”.

Det är öppet för spelare som specialiserar sig sent, spelar flera sporter samtidigt eller från miljöer där tillgången till kvalitetsträning är begränsad.

”Det här spåret visar att SvFF aktivt söker spelare utanför de mest självklara miljöerna och att bakgrundsmångfald när det gäller geografi, socioekonomisk och idrottslig bakgrund tas på allvar”, skriver förbundet.

Urvalet av dessa lag kommer inte heller att vara perfekt, men precis som i en elitklubbsmiljö hoppas vi att även de ska kunna bli ett varumärke och positionera sig för att slå en ny väg till elitfotboll.

Kanske finns här också en balansstav som hjälper till med Svenska Fotbollförbundets banddans. Att de inte nödvändigtvis behöver arbeta mot dagens prestigefyllda miljö, utan istället kan arbeta för att föra andra närmare samma statusnivå.

För ju fler typer av vägar till eliten, desto fler stora landslagsspelare kan man få. Det är jag helt säker på.

Vem deltar i debut-VM?

16:22

Gör din dröm Toalett XI till verklighet – Skaffa din Toalett XI här