Detta är en recension. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i denna artikel.
utställning
Konstfack vårutställning 2026
Konstfack, Färgfabriken, Plattform Stockholm, Telefonplan respektive Liljeholmen. Visning till 24 maj
Hur kan vi bygga en ny värld ovanpå den gamla? Konstfacks vårutställning innehåller både konkreta förslag och fantasifulla flyktscenarier. Verket sträcker sig mellan punkaktivism och en sorts konstnärlig aikido, som studsar mot motståndarens kraft med en mjuk, undergiven reaktion.
Oavsett material eller uttryck delar många elever ett intresse för det förflutna: traditionellt hantverk, anarkistiskt gatuuttryck och det tidiga internet.
Denna tendens är särskilt märkbar bland studenter som studerar grafisk design, illustration och visuell kommunikation. David Hoshan Nazerians ambitiösa installation som skildrar uppväxten i den iranska och svenska medelklassen, mot bakgrund av förra årets 12 dagar långa krig mellan Israel och Iran, har blivit allt mer relevant för de senaste veckornas konflikter i regionen.
Barbora Rovišková utforskade de visuella egenskaperna hos tvåfärgstryck i sina fantasyberättelser om migration. Hennes serietidningar, målade i blått och neonorange, har en drömsk, surrealistisk kvalitet som för tankarna till mästare som Hayao Miyazaki (My Neighbor Totoro, Spirited Away).
Falk Olavi Schroter har en helt annan inställning. Hans väggmålningar, fanzines och affischer kombinerar hippierörelsens och punkens rebelliska attityd med en visuell energi som skulle påverka konststudenter. Men mer om det senare.
Det finns många verk baserade på primitiva ASCII-motiv (bilder ritade med skrivna bokstäver) och ristryckstekniker med stenciler (populärt i gör-det-själv-världen), samt verk som ser något rustika ut och barnböcker. Men än så länge verkar ingen ha tagit genvägar med hjälp av AI, och eleverna tror på deras hantverk.
Återanvändning och andra miljösmarta lösningar är trendiga inom inredningsarkitektur, möbeldesign, industriell design och rumslig design. Här hittar du möbler och föremål gjorda av kottar, ljudabsorberande material från gigantiska giftlok, 3D-printade keramikkärl för vattenrening och robusta möbler av spånskiva som annars skulle förbrännas.
Wendy K. Skogstad har bokstavligen grävt fram var hon står och skapat skulpturala och bruksföremål av träskrot som samlats in på skolområdet. Här finns en tydlig ambition om hållbarhet, samt ett starkt formspråk som utforskar den estetiska och praktiska potentialen hos kasserade material.
Denna trend fortsätter för studenter i magisterhantverk (textil, glas, keramik, smycken, korpus). Här finns bland annat Clara Jamila Kassman-Sukan, vars handvävda textilier varvas med linne och kasserade videoband, Muse Kuo, som skildrar Taiwans historia med realistiska keramiska föremål, och Erin Hokeby, vars textilrumsinstallation skildrar hennes upplevelser av problematisk alkoholanvändning.
Det är också uppfriskande att se hur en mer lantlig estetik kommer till uttryck vid sidan av ett mer urbant uttryck. Som exempel kan nämnas Alice Levins konstfullt utformade raggaestetik på bildörrar och vägskyltar (Näcksjö! Ölsund!), och Karl Salmonssons lädermöbler, en cowboyestetik inspirerad av ökenkulturen i södra Texas.
Här finns inte bara hantverk, utan också humor och vilja att kliva utanför ramarna.
Liksom förra året ställer Magisterstudenterna ut i sina lokaler i Fergfabriken och Plattform Stockholm, några tunnelbanestationer bort från skolan, men någonstans på vägen tappade de lusten att kommunicera.
En del av problemet är förstås att bildkonstens attraktionskraft är mer oklar, utforskande och tvetydig. Till skillnad från design och konsthantverk har den ingen framträdande funktion utöver estetiska och känslomässiga uttryck.
Men jag stannar ändå ibland upp inför konstskoleelevers verk och frågar mig själv, vad vill de egentligen? Konstens väsen är, eller borde vara, att tala bortom språket och skapa nya betydelser utanför det praktiska och konventionella.
Undantagen är Arvid Staafs skulpturer av trasiga skepp gjorda av skräp och återvunnet material, kompletterat med ett kaotiskt soundtrack, och Viola Spares finstämda målningar av frusna människor i noll sinnesstämning. De är två väldigt olika uttryck, men sammankopplade av en konstnärlig nerv som gör att man vill se mer.
För mer information om konst och form, besök dn.se.
