Detta är en kommentarstext. Författaren ansvarar för analysen och positioneringen i texten.
”den oförlåtna”
Författare: Ulrika Hansson. Läsare: Emma Klingenberg. Inspelningstid: 9 timmar 3 minuter.
Vintage vilda västern i vilda östern! Snillet Hansson står för veckans stora överraskning och bjuder på en finlandssvensk western med utsikt från Galen-Carreras naturmålningar. Centrum: Elvina, den unga bondens fru. Hennes son och älskade man Carlo dödades av två grisbröder som kom till gården, och hon förlorade allt. Smärtan är olidlig, tills Elvina kopplar upp sig med en berusad pälsfångare och ger sig ut på en hämndresa genom 1800-talets Österbottens vildmark.
”kött”
Författare: David Zareh. Översättare: Amanda Svensson. Läsare: Christopher Svenson. Tidsåtgång: 11 timmar 1 minut
I en enastående läsning av den Man Booker-prisbelönta romanen gestaltar Svensson frånvaro med närvaro, väcker nerver i allt det uppstyltade ”okej”, ”ja” och ”visst” som romanens alienerade huvudperson trängs in i, och lyckas på något sätt frammana dem på något konstigt, magiskt sätt. Ett kallt rikmansdrama om István, en ungrare som kommer till väst och tar sig till toppen av samhället, men betalar priset med sin egen kropp. Den sista meningen är så vanlig, så bedövande att den lämnar dig frusen på gatan långt efter att ljudet har tystnat.
”Perfekt kvinna”
Författare: Katarina Muhl. Läsare: Julia Dufbenius. Längd: 7 timmar 13 minuter.
Expressens krönikör Muir har blivit en hovleverantör av aktuell prosa och uppfinner ännu en serie smarta, aktuella och delvis provocerande underhållningsromaner, kolsvarta mot Östermalms bakgrund. Det här är en berättelse om Amalia, en pilatestrimmad trad fru som bor i Larkstan. Amalia gör allt för att behaga sin kontrollerande make, men till sin fasa inser hon att hon inte vill bli mamma. I en allt mer klaustrofobisk historia smugglar hon in preventivmedel men sitter som en käftsmäll med en diskussion om sjunkande födelsetal.
”Var är de vuxna?”
Författare: Nina Luecke. Översättare: Marianne Mattsson. Läsare: Marie Richardson. Längd: 5 timmar 54 minuter.
Veckans snor-och-hörlurar-skaka-lyssna är förstås Nina Lykkes nick till den mindre uttrycksfulla generationen optimerad för boomer-generationen, och Richardson gör en fantastisk prestation som Ida, en 60-årig parterapeut som desperat försöker förstå varför hennes vuxna sojapojkeson vägrar all kontakt. DN:s Christina Lindquist, trött på klichén om föräldrar som vaknat rädda för järn, kallade boken för en ”pamflett”. Det är sant, men jag kan inte komma på många broschyrer som skulle vilja lyssna på den i sex timmar i sträck.
”Eldbergen”
Författare: Bengt Ohlsson. Läsare: Magnus Ruthmann. Längd: 8 timmar 48 minuter.
Swinging var bara ett namn när Behnke Ohlsson skrev en förstklassig tragikomedie baserad på true crime och inspirerad av verkliga och riktigt galna rättsfall. Den kretsar kring lagbrytaren Rickard, Instagram-stalkern Alice och många andra älskvärda förlorare, och tillsammans leder de en rak väg till katastrof med dödliga konsekvenser. Trots sin bom-bi-björn-aura och en röst hård som en babys kinder, utförde Loosman, som steg för att bli kungen av mikrofonkriminalitet, rollen med en mild ton.
”eter”
Författare: Inger Challis. Läsare: Marie Richardson. Inspelningstid: 9 timmar 56 minuter.
Det är en kanon-comeback för allas Charlie Graff. Den här gången blir han involverad i det kryddiga mordet på en frimurare (flämt!) vars sexuellt knivhuggna kropp hittades på en gammal offerplats (dubbel flämtning!). Som litteraturvetare blir jag rörd av hänvisningen till Atterbom. Hans sagospel i trä ”Ön Liksarigeten” har ingen träbetydelse för handlingen. Som kvinna är jag ledsen över att den trasiga och sexiga främlingslegionens Nizi Pers, som var så härlig, trasig och sexig i sin debutfilm, har förvisats till en biroll på 50-talet.
Läs mer av Jenny Lindhs ljudbokstips här
