I lokalerna till en före detta butik i Vasastan, Stockholm, hängs blekt ockratyg på tork. De har färgats med lera från Somalia och kommer att ingå i en utställning i Venedig av den svensk-somaliska konstnären Ayan Farah.
– När jag fick frågan kände jag, gud, det skulle vara kort tid och det skulle bli stressigt, men samtidigt var det väldigt spännande. Efter det blev allt väldigt öppet. Till exempel var ingen av byggnaderna klar, säger Ayan Farah.
Så sent som i november förra året bjöds hon in som en av tre konstnärer att ställa ut i Somalias första paviljong på Venedigbiennalen. Enligt Ayan Farah är denna brist på framförhållning typisk för konstens dolda status i ett land med stora interna politiska problem. Hon hoppas nu att denna utställning kan ge ny energi till Somalias konstnärliga liv.
– Många somalier inom kreativa yrken har hört av sig till mig och är väldigt glada över att det här händer. Även om Somalia har ett betydande antal konstnärer, finns det en ovilja att stödja konst. Så jag hoppas att det här är början på att förstå hur stort det är.
När vi träffas i studion är tiden ute tills 9 maj invigning. Nu hem till utställningslokaler hann Ayan Farah besöka byggnaden, som är ett av Venedigs hundratals palats.
– Det förväntas bli väldigt fint, men hon säger att det är mer som ett vanligt palats.
Ett vanligt palats?
– Ja, det är ett palats som också är ett hem. Det hette Palazzo Caboto och ägdes av en man vid namn Giovanni Caboto, som är krediterad för att ha upptäckt den kanadensiska ön Newfoundland. Havet ligger precis framför dig, så det är en plats där du kan tävla med landskapet.
Palatset är strategiskt beläget mellan biennalens två huvudområden, Arsenale och Giardini. Ayan Farah fick välja vilket av de två rummen han skulle bo i. Rummet ska nu fyllas med hennes konst, blandat med fyndmaterial i textilier och färger hon själv skapat.
Ayan Farahs ateljé på Hagagatan är en skattkammare. Göm alla hittade föremål du samlar på dina resor, såsom växter, stenar, smuts eller snäckor, i diskreta plastbrickor eller påsar. Hon visar upp klasar av torkad indigo. Denna indigo är en till synes anspråkslös växt från vilken den intensiva blå färgen med samma namn utvinns. Ayan Farah föddes i Förenade Arabemiraten av somaliska föräldrar och kom till Sverige vid 10 års ålder. Naturintresset väcktes tidigt.
– När jag var liten tillhörde jag scouter. På den tiden gick jag ofta ut i skogen och tittade på växter och lärde mig mycket om svamp och allt möjligt annat.
Somalia beskrivs ofta som poeternas land, och denna utställning, med titeln ”Sadexree”, tar sin utgångspunkt från landets tradition av muntligt berättande. Trajb betyder 3 på somaliska.
– I paviljongen återskapar tre kvinnliga konstnärer temat över tre våningar, och mitt verk består av tre delar och tre material, säger Ayan Farah.
I ”The Year of the Red Storm”, ett av hennes två verk, hämtar hon inspiration från historien om sin mamma Fatimas födelseplats. Den röda leran som ger tyget dess färg kommer från Sanag-regionen i norra Somalia, där hennes mamma växte upp.
– När jag frågade mamma när hon föddes sa hon inte 1951, utan sa att hon föddes i Röda stormens år. Sedan var det sand överallt, och husen färgades röda av sand. Jag samlar ofta på material från historiskt viktiga platser och är intresserad av de pigment och växter som finns där.
Ayan Farah berättar om hur man gör pigment av torr lera. Blötlägg den först tills den börjar smälta. Beroende på konsistensen använder hon en mixer eller kaffekvarn för att få rätt konsistens. Blandningen används sedan för att färga tyget. För den här biennalen använder hon också gråblå nyanser gjorda av krossade skal från Skottland.
Färgade tyger måste sys ihop och fästas på panelerna. Resultatet kan kallas en typ av textilmålning. På Venedigbiennalen kommer hennes arbete att delas upp i två delar, med en total längd på 15 meter. Ayan Farah förklarar effekten:
– När de sitter tillsammans ser det ut som ett landskap, som sanddyner som rör sig genom öknen. Eller som en levande vattenyta.
Den här gången är tyget även broderat med växtmotiv. Då får hon hjälp från något oväntat håll.
・ Broderi tar mycket tid. Men min mamma hjälper mig, säger Ayan Farah med ett skratt.
– Det är något som går igen i vår familj. Min mamma lärde sig broderi av sin mamma och hon lärde sig broderi av sin mamma. Jag lärde mig det i skolan.
Hur är det att arbeta med din mamma?
– Det går bra. Hon bor mindre än 4 minuter härifrån, så det är väldigt enkelt. Hon kommer hit då och då och tar med sig sitt arbete hem.
Sedan hon tog examen från Royal College of Art i London 2012 har Ayan Farah kunnat försörja sig på konst. I Sverige finns hennes verk bland annat att se på Konsthallen i Liljevalch och Moderna museet i Stockholm. Utställningen på Venedigbiennalen är hennes mest prestigefyllda hittills. Hon har förhoppningar om vilken typ av inverkan konst ska ha på tittarna.
– Jag vill att besökare ska transporteras in i landskapet där materialen skapas.
faktum.Ayan Farah
Född i Sharjah, Förenade Arabemiraten, 1978 av somaliska föräldrar. 1987 flyttade familjen till Sverige.
Hon studerade vid Royal College of Art i London och bodde där från 2009 till 2020. Jag bor för närvarande i Houkalengen, Stockholm.
Ställd ut på Konstmässan i Basel, Liljevalks i Stockholm, Dakar Biennale i Senegal m.fl.
För närvarande är hon en av tre konstnärer som medverkar i Somalias första paviljong på konstbiennalen i Venedig, som öppnar den 9 maj, tillsammans med videokonstnären Asmaa Jama och poeten Warsan Shaia. Utställningen är curerad av Mohamed Millet och Fabio Scrivanti. I Nordiska paviljongen finns verk av svenska Klara Kristalova med flera.
Dessutom visas två av hennes verk just nu på Moderna Museet i Stockholm i utställningen ”Konsten att samla”. Till hösten förbereder Ayan Farah en utställning på Galerie Nordenhake i Mexico City.
