Detta är en kommentarstext. Författaren ansvarar för analysen och positioneringen i texten.
I mitten av mars åkte jag på semester en natt som råkade sammanfalla med Irlands nationaldag. Privilegerade unga republikaner i New York brukade fira St. Patrick’s Day på pubar i centrala Manhattan.
Nu har du en chans att själv studera MAGA-rörelsens kryptovalutor och Barbie-dockor som korsar Trumpistiska urbana eliter.
Jag köpte en biljett. Din betalning har slutförts. Ett problem har uppstått. Någon i styrelsen googlade mitt namn och kom på att jag var journalist. Jag välkomnades ändå med löftet att inte citera någon där.
Under så hårda förhållanden kan man förvänta sig att välskräddade unga nazister talar från hjärtat.
Den första republikan jag pratade med var vicepresidenten. Han såg oskyldig ut med glasögonen på. Men han ville verkligen presentera mig för medlemmarna i musikkommittén.
Även auktoritära nationalister kan njuta av avancerad poesi.
Ah, tänkte jag, Wagner-falangen kommer, det är dags att lyssna.
När den unge musikern insåg att jag var från Sverige tog han min hand och lyssnade noga.
frågade han nyfiket.
– Läser du Thomas Transströmer?
Det behöver inte vara motsägelsefullt. Även auktoritära nationalister kan njuta av avancerad poesi.
Men på vägen hem kom jag ihåg Transstromers vackraste replik, som beskriver journalistikens oförutsägbarhet.
Inuti dig öppnar kassaskåpet efter varandra oändligt.
Jobbet är aldrig gjort. Det är naturligt.
Björn af Kleen, New York-korrespondent, för närvarande…
… Läs: Ben Lerners roman ’Transcription’.
… Se även: John Lithgows mästerliga tolkning av barnboksförfattaren Roald Dahl under en explosion av antisemitism, pjäsen Jätte speglar den porösa gränsen mellan kritik av Israel och hat mot judar i amerikansk politik idag.
…Ser fram emot det: den första doften av hushållssopor som smälter i vårvärmen, New York Köln.
läs mer:
Prenumerera på nyhetsbrev från DN-korrespondenter
Andra texter av Björn af Kleen
