Regeringar borde sluta snarka vid möten i Bryssel
Spara intehålla
expandera till vänster
helskärm
Idag är det Europadagen. Jag är ledsen att börja den här meningen, men det är inte ett särskilt elegant eller intressant sätt att säga det, men jag tror att väldigt få läsare uppmärksammade denna högtid i årsboken.
Själv kan jag inte låta bli att bli intresserad. När jag kom till Bryssel för att arbeta i Europaparlamentet 2017 visste jag inte mycket om EU. När jag väl kom dit blev jag genast mer skeptisk än entusiastisk.
Riksdagsledamöter i Bryssel är betydligt mer excentriska än politiker i hemlandet Sverige. Till exempel fanns det vid den tiden en dömd nordirländsk terrorist som avtjänade 13 år i ett brittiskt maximalt säkerhetsfängelse. Och den långskäggige irländaren, som ville bli kallad ”Min” efter seriefiguren, fortsatte att posta marijuana-joints till andra förtroendevalda. Och några polacker hatade staten så mycket att de bokstavligen åt tidningen när de blev informerade om sina skatteåterbäringar.
Det är med andra ord ett ganska bråkigt gäng. I många fall verkade det som om inhemska aktörer såg Bryssel som en bekväm plats att utvisa besvärliga kollegor.
När jag återvände till Sverige och började jobba på den här ledarsidan var min första mening att dåvarande statsminister Stefan Lofven skulle vägra betala högre EU-kostnader.
Jag kommer aldrig skriva något så dumt idag. För det första kunde jag i viss mån ta avstånd från hårda åsikter i kongressen. För det andra har både EU och världen förändrats snabbt sedan dess.
Det gamla EU, som plågade de medlemsländer som drabbats hårdast av eurokrisen, finns inte längre. När pandemin slog till 2020 valde ledarna en annan väg. Istället för budgetnedskärningar och stramare budgetar vågade man rädda dagen. Och under president Donald Trumps andra mandatperiod blev EU världens största demokratiska kraft.
Allt går fel. Efter högerns seger i EU-valet 2024 sänktes EU:s klimatambitioner. Trots kriget i Ukraina fortsätter landet att importera rysk gas och olja. Och det finns fortfarande feghet bland många EU-ledare när det gäller att stå upp för folket i Gaza till exempel.
Den svenska regeringens arbete i EU har varit lika pinsamt att se som det har varit under mandatet hittills. I bästa fall är de ointresserade och verkar sova igenom hela mötet. De kan också bli generade av att okritiskt upprepa lobbyisters påståenden. Ibland tror de till och med att genomförandet av EU-lagar som alla har gått med på är frivilligt.
EU är långt ifrån perfekt. Men för närvarande är Union det bästa den har att erbjuda. Vi har en anledning att fira idag, åtminstone lite.
S borde gå ihop med SD-barbarerna.
32:28
