TDet finns ingen brist på kreativa ambitioner i Valentina Andrade, Elizabeth Alvarado, Lucy Ray, Tommy Ross Williams och Joanna Nastaris pjäs som utforskar Latina-kvinnors erfarenheter i det moderna London. I stil med en popkonsert poserar fyra skuggfigurer till pulsen av ett technobeat blandat med brittiska folkräkningsalternativ. Det står ”vit, svart, asiatisk, blandras”, men latinos är inte särskilt framträdande.
Sedan uppstår en krock av identiteter i vad som ser ut att vara ett gigantiskt pannband. Notting Hill Carnival eller Rio Carnival? Brasiliansk bikini eller baddräkt? Skådespelarna sträcker gummit åt olika håll i en bild som representerar ett konstant tryck och drag, som om de tillhörde två ställen samtidigt. Publiken kommer sedan att bli ombedd att svara på frågor om brittiskt medborgarskap. Naturligtvis är det få som vet svaret.
Det är synd att sådana slående bilder om hur det är att vara en latino-invandrare överskuggas av programmets huvuddel, en fiktiv berättelse löst inspirerad av HSBC-skandalen 2012. Berättelsen kretsar kring Ale (Yanesi Enriquez), en bankstädare som jonglerar med tidiga morgonskift och A-nivåer, och hans syster Cata (Lorena Andrea), en undersökande journalist på besök från Chile, som går undercover för att gå med i Ales team och scouta Lucia (Cecilia Alfonso-Eaton) för att undersöka bankexploaterande metoder på banken.
Det är ett Scooby-Doo-liknande bankrån med spända ögonblick när trion, tillsammans med vaktmästarkollegan Honey (Natalie Savino), tävlar för att slutföra ett dataintrång medan en överdådig fest utspelar sig runt dem. Det finns en del kreativa användningsområden för rekvisita, som en leksak Chihuahua och en plastmask, men det känns mer som ett nät av idéer än något flytande.
Kanske beror det på att fem författare krediteras. Ibland kan deras röster höras i berättandet i den här filmen regisserad av Ray och Ross-Williams. Det finns syskonspänningar, en känsla av att inte passa in någonstans och en sista minuten immigration. Men budskapet som författarna försöker lämna oss med försvinner på vägen. Vi behöver fler berättelser om Latinx-folk, Storbritanniens snabbast växande befolkning, på scen. Pjäsen saknar dock ett samlande fokus.
På Brixton House, London till den 3 maj
