Arbetets ledarskribent skriver att nätläkare säljer hembesök som om det vore snabbmat.
För ungefär en vecka sedan avslöjade Sveriges Radio att medicinföretaget Kry har tagit fram ett bonussystem för extremt snabba läkare.
Den läkare som tog emot flest patienter fick förstahandsval för skiftet.
Ett ironiskt slags ackordssystem där man inte får morotslönehöjning även om man inte jobbar.
De kommer att videochatta istället för att avvisa personer med förkylningar eller andra bekymmer eller som inte behöver kontakta en läkare.
Dessutom kommer patientens region att debiteras 435 kr för varje digital konferens.
Kanske är det vettigt för entreprenörskap. Ju fler människor konsulterar en läkare, desto högre kostnad.
Fördelarna med att minska längden på digitala möten kan vara enorma.
Men är det rimligt? Naturligtvis inte. Varför ska våra gemensamma resurser dräneras till skumma företag som ofta inte ens verkligen är engagerade i att bry sig?
Försiktighet måste iakttas när det behövs
Du bör inte söka läkarvård om du känner ens den minsta oro eller obehag.
1177 till har medicinsk information och allmänna råd.
Och i Sverige var vi överens om att vården ska ges efter behov, inte efter upplevt behov.
Krys vd förnekar först planen och försvarar sig sedan med att åberopa den goda arbetsmoral som driver vårdpersonal.
Patientens hälsa kommer först, eller hur?
Intervjuade läkare vittnade om att stress, press och rädsla för att inte lyckas i sina jobb i slutändan uppvägde deras tro på att göra ett bra jobb.
Och vd:n är själv läkare, så diskussionen har redan hamnat i det.
”Crys vd förnekar först planen och försvarar sig sedan genom att citera den goda yrkesetik som driver vårdpersonal. Patienternas hälsa och välbefinnande kommer först, eller hur?” skriver Karina Kuvira.
Krys framsteg säger något om rättigheter.
Men Kleis framfart säger också en del om Sveriges nya höger.
Partiet brukade hävda att tillväxt och jobb skulle leda till självförsörjning och lyfta människor ur fattigdom.
Många av oss på vänsterkanten stödde inte det argumentet eller det förhållningssättet, men det fanns ambitioner att respekteras.
Idag verkar målbilden vara en av tanklös, rovkapitalism utan verkligt värde.
Statistik om en friskare, rikare befolkning ersätts av mått med namn som ”kundnöjdhetsindex”, och tjänster som Kry är ett framgångsrikt exempel på detta.
Det här är ingen debatt om huruvida digital vård ska finnas eller inte. Det handlar om vem som styr det och hur.
Intressen undergräver systemet
Gång på gång ser vi att vinstintressen urholkar både systemet och arbetssättet.
Vård är mer än bara en tjänst. Människors liv och hälsa är inte värda att offra på den fria marknadens altare.
Och trots att dessa företagare själva verkar tro att de har knäckt koden varje gång de hittar ett sätt att maximera vinsten, så är det inte det egentliga målet för svensk medicin.
Sanningen att säga, det vore bättre om det här taskiga företaget inte fanns.
