Stormen inom Katrineholms kulturförvaltning började i februari förra året. Politiker från Kulturkommissionen beslutade då om nya direktiv för stadens museer. Det beslutades att en av konsthallens sex utställningar om året skulle rikta sig till barn och unga, ”för att göra den mer lättillgänglig och tilltalande för besökare som inte är vana vid att se konst och inte kan tolka svårare konstnärliga uttryck.”
Som exempel kan nämnas hantverk och motorrelaterad konst. Kommittén fokuserar också på tidigare utställningar som varit särskilt framgångsrika, såsom ”Konstiga djur” och Stina Wolter.
Detta beslut kritiserades av både tidigare anställda och företrädare för konstorganisationer i Katrine Holmes Krillens diskussionsartikel. Kritiken gällde att politiker mikrostyrde museets verksamhet och därmed bröt mot principen om social distansering.
Magasin K:s uppföljningsstudie visar att detta beslut även fick interna konsekvenser. Det senaste året har åtta personer sagt upp sig från Katrineholms kulturförvaltning, alla tre är museianställda.
Eric Sjöberg, skyddsombud och fackligt ombud, kan inte tala för varje individ som valt att sluta. Han berättar dock om det spända läget på jobbet sedan kulturnämndens beslut orsakat en stark motreaktion från många anställda.
– Min uppfattning är att missnöjet bygger på politiska beslut. Detta var ett beslut som vi tyckte var fel för de anställda som valde att sluta och vi önskar att ledningen hade motsatt sig det.
Anna Karin Sjöqvist, verksamhetschef för Biblioteks- och kulturavdelningen, skrev i ett mejl att anställda verkar ha olika anledningar till att lämna. Hon sa att ledningen arbetar med arbetsmiljön med fokus på att ”öka kommunikation och delaktighet.”
Erik Sjöberg menar att det går framåt för att förbättra arbetsvillkoren. En tillfällig enhetschef har nyligen utsetts med särskilt ansvar för arbetsmiljön.
– Även om läget är spänt känner jag att förutsättningarna är goda för att gå vidare tillsammans.
Så vad händer med frågan om armlängds avstånd?
Katja Lindqvist är lektor vid Lunds universitet och organisationsforskare med inriktning på kultur. Hon hade sett liknande situationer många gånger tidigare, så Katrineholmsdiskussionen förvånade henne inte riktigt. Hon beskriver armlängdsprincipen som avsiktligt vag. På nationell nivå finns det lagar som garanterar myndigheters autonomi, men på lokal nivå är gränserna mindre tydligt definierade.
– Det här är en princip som används inom offentlig sektor som gör att tjänstemän kan fatta självständiga beslut utifrån övergripande politiska mål. En del av ansvarsfördelningen är att gränserna inte är tydliga.
Katja Lindqvist menar att brott mot armlängdsprincipen ofta bygger på politikers bristande kunskap om kulturområdet. Gränsen för vilken politiker kan ingripa, säger hon, är när det gäller att definiera och bestämma innehållet i kulturverksamheten.
– Att själv bestämma innehållet i utställningen är helt klart att gå för långt. Politiker har i allmänhet inga detaljerade kunskaper om konsten, så dessa beslut måste överlåtas till experter.
Cecilia Björk (S), chef för Katrineholms kulturnämnd, försvarade nämndens beslut i ett mejl. ”Katrineholms museer finansieras av kommunalskattekronor och måste därför vara viktiga för invånarna så att satsningar på konsten fortsätter att prioriteras”, skrev hon och tillägger:
”Jag tycker att det är vettigt på kommunal nivå att utse målgrupper som ska lockas till museer, men givetvis på ett annat sätt. Styrelsen hade aldrig för avsikt att lägga sig i den fria konstnärliga processen.”
Men Magdalena Malm, verkställande direktör för branschgruppen Bildconst Sweden, anser att kulturnämnden har gått över en gräns. Hon håller bland annat inte med om utredningens beslut om att utställningsförslag ska godkännas av den offentliga handläggaren.
– Det är inte nödvändigt att ställa ut en specifik konstnär. Men deras användning av bilkonst som exempel är problematisk, i kombination med att utställningar kräver exekutivt godkännande.
Cecilia Björk sa att kulturkommissionen insåg att många som besökte museet inte kände att utställningen var ”för dem”.
Magdalena Malm från Bildkonst Sverige menar att Katrineholms politiker inte hade tillräckligt med kunskap om museiförvaltningen. Det som snarare behövs, menar hon, är satsning på pedagogik och kommunikation för att nå fler invånare i kommunen. Han betonade också att armlängdsprincipen inte innebär att vi inte ska föra dialog med företag.
– Jag har pratat med många politiker som känner att de inte får gå i närheten av affärer, och det tycker jag är väldigt olyckligt. Det är mycket viktigt att förstå det för att kunna fatta rätt beslut totalt sett.
I efterhand menar Cecilia Björk att Kulturkommissionen kunde ha formulerat beslutet annorlunda för att undvika det hon säger var ett missförstånd. Hon stöder dock själva beslutet.
”Barn och nya konstbesökare, för att nämna två viktiga målgrupper. Nej, det är svårt att förstå dess explosiva kraft”, skrev hon.
