Jonas Karlsson målar Nietzsche med Volkopéran

Den tyske filosofen och författaren Friedrich Nietzsche var känd för att omvärdera och ifrågasätta i princip allt. Experter betonar ofta hur svindlande det är att läsa hans teori, och beskriver det som att gå in genom en dörr och komma ut genom en annan. Skådespelaren Jonas Karlsson ska spela Nietzsche i en monolog i Volkopéran, men med tanke på hur mycket tid han tillbringat på nära håll med den grubblande filosofen den senaste tiden är det inte konstigt att han tvivlar.

– Jag gör det här med en blandning av glädje och rädsla. Det är ett helt nytt verk, så jag vet inte var det kommer att landa. Kommer publiken att kunna hänga med? Förstår du Nietzsches tänkande? Är den för lång? tråkig? sa Jonas Karlsson när DN kontaktade honom mitt under repetitioner.

I denna föreställning, där monologer flätas samman med musik, möter vi Nietzsche när han vandrar genom Alperna och reflekterar över sin vänskap med kompositören Wagner. Deras förhållande kan bäst beskrivas som en vild bromance. Nietzsche och Wagner var nära vänner, och Nietzsche blev också kompositörens lärjunge och skrev för honom.

– Den var otroligt rejäl, men trådarna började sno sig. – Det är intressant hur man kan komma någon väldigt nära och utveckla en djup vänskap, och sedan sluta med att bli fiender, säger Jonas Karlsson.

Båda var verksamma på 1800-talet och Nietzsche var starkt influerad av Wagners musik. Efter Wagners död förblev Nietzsche sysselsatt med sin tidigare lärare, även om filosofen tog avstånd från honom när kompositören började röra sig i en antisemitisk riktning, och uppbrottet blev dramatiskt.

– Det här är en uppgörelse mellan honom och Wagner, och honom själv och sig själv. Nietzsche är emot hela världen, och det är det som gör honom så intressant. Jag tror att du kommer att njuta av monologen som Wagnerian. För vi koncentrerar oss på musiken och analyserar båda. Det är kul, säger Jonas Karlsson.

– Hela pjäsen är som att vandra genom bergen, både fysiskt och mentalt. Medan han vandrade i Alperna går Nietzsche tillbaka i sitt minne och minns sitt första möte med Wagner och de saker de gjorde tillsammans. Det blir en inre resa, säger skådespelaren.

Jonas Karlsson bröt ut på 1990-talet och har spelat ett flertal roller på scen såväl som i film och tv. Senast medverkade han i tv-serierna ”Koka björn” och ”Doktrinen”, och 2019 i biofilmerna ”Jönssonligan komma vargår” och ”Regnmannen”, båda baserade på hans egna romaner. ”Nietzsche vs. Wagner” är hans första teatermonolog.

Varför valde du att göra det här programmet?

– Jag fick frågan om jag skulle vilja göra en monolog om Nietzsche, som vandrade genom bergen och undrade: ”Vad finns det inte att älska?” Det är en bra idé. Hur många gånger får du den frågan i ditt liv? Otrolig lyx!

Det verkar ganska svårt att framföra en monolog på 90 minuter, eller hur?

– Det är riktigt svårt (lol). Vid ett tillfälle under repetitionsprocessen kände jag att ”det här kommer inte att fungera.” Jag är van vid att prata med mina medspelare och kräva svar. Nu är jag helt ensam och har ingen att studsa linjer med. Just det…jag längtar efter att möta publiken just nu.

Har du någonsin blivit förvånad när du läste Nietzsche?

– Jag började läsa ”Så talade Zarathustra” när jag gick i gymnasiet, men jag kunde bara läsa den halvvägs. Nu tittar jag på det och läser sakta hans ord, och ibland slår det mig verkligen. Som när Nietzsche pratar om språket och dess effekt på oss människor. Det är väldigt transformativt. Och han ansåg att det var viktigt att ha bekväma kläder gjorda av bra tyger. Det tar jag till mig också. Raka färger är inte bra, anda är viktigt!