Fram till dess hade jag bara sett den i amerikanska tv-serier. Berättelsen kretsar kring överfallet på en detektiv i New York och klorna på en salt polis när en ung, smart advokat springer genom morgonrusningen. Men nu har fenomenet nått Stockholm också.
Det var på Hornsgatan jag såg den. Solen sken och en känd popförfattare kom in med kaffe i handen. Väldigt avslappnad. Gata alltså. Jag hade aldrig sett något coolare.
Jag fick senare veta att frigolitkoppen tillhörde Mr. A, som personligen hade importerat den från USA. Inget så här hett har någonsin funnits i Sverige.
Jag vet, kära läsare, att det kan vara svårt att förstå hur detta var för amputationen av den absoluta moderniteten. Den har dock knappt återhämtat sig och den stickande känslan återkommer då och då när jag går utanför med min mugg i handen.
Varför köpa en våldskonstnärlig industrisynth när ingen ska se att du köpt en våldskonstnärlig industrisynth?
Nuförtiden krävs det mycket mer för att få en bärbar kopp att se helt rätt ut. Det måste åtminstone komma från ett vettigt ställe. Som någon sa, att gå till Starbucks för kaffe är som att hamna i fängelse för sex. Det fungerade, men inte så bra som jag förväntade mig.
I så fall. Den här veckan var jag i London och promenerade, och när jag passerade ett tjusigt kafé bestämde jag mig för att gå ut för att få en kick. Men på grund av bruset från espressomaskinen kunde vi inte höra vad baristan sa alls. Hon frågade tre gånger och jag sa ”snälla ta med den” tre gånger.
Först när hon gav upp insåg jag mitt misstag, rodnade och stod kvar nära disken. Jag kände att det var viktigt att få min kopp innan hon skrek: ”Kaffet är klart, herr Togo, tack.” När kaffet kom plockade jag genast upp det utan att pilla på locket, men jag hade redan helt spillt kaffet i nästa gathörn.
Jättestora fläckar, eldröda bröst, droppande händer, inte alls det utseende jag tänkt mig.
Vad vi har på oss har förändrats med tiden. Tidiga dagar: Jojo utrustade med kullager. Lite senare dök sådana vikbara plastormar upp.
När jag gick i gymnasiet: Cigaretter, förstås, och Pet Sounds-skivpåsar. Eller från skivfönstret, som innehöll en genomskinlig påse. (Fråga: Varför skulle du köpa en våldsamt konstnärlig industrisynth om ingen såg dig köpa en våldsamt konstnärlig industrisynth?)
Och under de senaste decennierna har vi alla levt i en mobil era med olika storlekar och ständiga trender.
Men vad händer sedan?
Om du vågar återuppliva ”boken” har vi många olika färger, så matcha gärna dem.
läs mer:
Föregående Herr B-kåseriet: Nu har jag också en räv på svansen
Mr. B Classic: Min kroppstyp passar inte kulturella intressen (2024)
Alla DN bostadsserier hittar du här.
