Vetenskapen sitter inte längre ostörd i ett bo. En våg av fientlighet mot vetenskap sköljer över oss. Fakta förnekas, vidskepelse vinner tilltro, forskningsresultat likställs med åsikter och identitetspolitik ersätter anspråk på intersubjektivitet. Och forskarna håller inte med. Men enligt min mening tar de inte tillräckligt med hänsyn till att vetenskapen idag lever under andra förhållanden än tidigare. För idag tror vi inte längre att den absoluta sanningen existerar.
Det är svårt att säga när det nya klimatet började. Elkraftforskaren Olof Peterson talade redan om ”förändring och osäkerhet” i en tidning för 50 år sedan. Ämnet för hans forskning, svensk politik, höll på att förändras. Länge var vårt partisystem ”fryst” med fem stående politiska partier, men nu blåser förändringens vindar.
Miljöpartiet och Kristdemokraterna gick in. Väljarnas lojalitet mot sitt parti har lossnat. Klassomröstning ersattes med opinionsröstning. Det socialdemokratiska partiet, som hade ansvaret för staten, fick avstå från regeringsmakten. Att studera dessa förändringar har ställt till nya utmaningar för statsvetare, sade Peterson, med metodologiska frågor utkristalliserade i svårigheter som innebär att väljarflödet mellan partier ofta faller inom felmarginalen.
Nu, i 1968 års revolutions anda, krävs ett bredare deltagande.
Den första uppdateringen handlade om politiskt deltagande. Sverige har traditionellt sett varit en välutvecklad representativ demokrati. Gamla lojaliteter till härskare flyttade nästan omärkligt från auktoritära stater till välfärdsstater, från sheriffer och präster till socialarbetare och ombudsmän. Nu, i 1968 års revolutions anda, krävdes ett bredare deltagande, ombudsmän kallades ”pumpare”, och solidariteten riktades mot förtryckta minoriteter hemma och utomlands. I min bok People and Elites (1970) analyserade jag deltagardemokratins plats i det politiska tänkandets historia.
Med denna förändring kom en ny djärvhet i elevernas ögon. Självständighet och individualism har blivit de nya modeorden. På maktutredningarnas språk var den nya utmaningen att hitta en balans mellan samhällscentrerat och individcentrerat tänkande.
Den tredje innovationen var den nya konstitutionen, som säkerställde att folkviljan omedelbart återspeglades, men som också avslöjade svårigheterna för ett parlamentariskt minoritetssystem att bilda regering.
När ett nytt parti kommer till makten, kommer det inte att anta de gamla makthavarnas vanor och politik?
Till slut blev samhället mer och mer öppet för världen. Sverige har alltid haft en öppen ekonomi som är starkt beroende av export. Vi är nu ännu närmare integrerade i globala börser. Invandringen gjorde att Sverige inte längre var ett så homogent samhälle.
Emellertid fanns det då och då tvivlare. När ett nytt parti kommer till makten, kommer det inte att anta de gamla makthavarnas vanor och politik? Plus ça change, Plus c´est la meme valt. Var denna förändring verklig eller bara ett sätt för makthavarna att skydda sig själva? Precis som ingenting förblir detsamma måste allt förändras. Osäkerheten ökade ytterligare när man förstod att svaren som erhölls i intervjuforskningen i hög grad berodde på hur frågorna formulerades.
Insikten om att själva forskningsmetoden kan påverka resultaten leder oss direkt till ett av 1900-talets kärnvetenskapliga problem, som är grunden för dagens relativism, och genom missförstånd av vad vetenskap är, till dagens vetenskapsfientlighet.
Kvantmekaniken har revolutionerat naturvetenskapen. Men nytänkande påverkade också humaniora, konst och skönlitteratur.
Om vi går tillbaka ett halvt sekel till 1925 är detta året då den unge fysikern Werner Heisenberg lade grunden till kvantmekaniken. Heisenbergs osäkerhetsberäkning trotsar allt sunt förnuft. Eftersom partiklar är vågor kan de ha flera tillstånd samtidigt. De får sin status först när de observeras. Med andra ord bestäms positionen genom mätning. Trots det är kvantmekaniken extremt användbar och kan göra förvånansvärt exakta förutsägelser.
Kvantmekaniken har revolutionerat naturvetenskapen. Men nytänkande påverkade också humaniora, konst och skönlitteratur.
Vetenskapsteoretiker som Popper lärde oss att historien inte är förutbestämd. Filosofer som Wittgenstein försökte konstruera logiska system för att hitta språkets gränser. Kompositörer som Schoenberg gav oss atonal musik. Konstnärer som Picasso visade oss bilder av kubism som vi aldrig sett förut. Historiker som Squire ställde kontrafaktiska frågor om hur historien skulle utvecklas om något hände annorlunda än vad som faktiskt hände.
Romanens konstnärskap förnyades också helt. I sina banbrytande verk skildrade Proust, Joyce, Woolf, Eliot och Gide själva tiden på nya sätt. Kronologi, sensationell på den tiden, måste ersättas av ett slags tidsförskjutning, numera vanlig i filmer och skönlitteratur. Läsaren bjuds inte bara in till en beskrivning av ett visst tillstånd; Den moderna versionen var precis sättet att närma sig denna situation och låta dig som läsare delta i utforskandet av en svunnen tid.
Författarna nöjde sig inte med att bara prata om karaktärerna i sina romaner, utan vände sig till sina läsare och resonerade om den väg de just hade kartlagt. Poeter berättade historier från nya perspektiv, baserade på andras erfarenheter, inte bara en gång, utan om och om igen.
Ju bättre tidningen är, desto mer uppmärksamhet och kritik kommer den att få.
Återgå nu till det aktuella predikatet. Om det inte finns någon absolut sanning, varför har universitet? Svaret är att drömmen om absolut sanning alltid har varit en illusion, uppslukad av religion och sedan av Newtons naturvetenskap. Idag inser vi att all vetenskaplig kunskap är provisorisk. Det tar flera år för nya tidningar att kullkasta tidigare resultat. Och ju bättre tidningen är, desto mer uppmärksamhet och kritik kommer den att få. Ändå är det något vi måste hålla oss till och försöka att inte kasta ut barnet med badvattnet.
Därför är ”att leva under osäkerhet” ett av våra livsvillkor. När du blir student och börjar studera på ett universitet tar du ett steg från en barnslig tro till ett vetenskapligt förhållningssätt. Det eliminerar enkla lösningar, absorberar empirisk kunskap, strävar efter välreflekterade slutsatser och kräver ansvar för ens handlingar.
Kort sagt, det innebär att bli vuxen och bli intelligent.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Dr Johan Edebo: ”Varför använda din hjärna när du bara kan lämna den ifred?”
Två forskare: ”Släpp AI-fusk och avskaffa tentor”
1 000 forskare: ”Vår forskning kan inte ignoreras som en åsikt”
