Det är texten som publiceras på Dagens Nyheters ledarsida. Redaktionens politiska ställning är oberoende och liberal.
Säga vad man vill om Sveriges vice statsminister, men Eva Busch (KD) är vårt lands primadonna när det kommer till politisk teater. På en presskonferens fredagen den 8 maj gav hon en föreställning som inte gick bra.
Är det här en högkonjunktur? frågade reportern. ”Ja, jag sa bom!” svarade Bush och log glatt. Uppenbarligen trötta på de stökiga förhandlingarna i Bryssel fick Svenska Kraftnet i uppdrag att avbryta investeringar i uppgradering av kraftkabel till Danmark och se över sin investering i Finland. ”I Sverige är vi nu enade i vår kamp mot Bryssel.” Bom!
vad gör hon? Det låter som att Eva Bush försöker konkurrera med Jimmy Åkesson och vinna över de många EU-kritiska svenskar som utan tvekan finns, trots rekordstort stöd för facket i Sverige. ”Bush-förvaltningen” är trött på EU-förhandlingar och försöker nöja sig med att frysa elkablar till Danmark och Finland. Den förvrängda logiken bakom sådana strategier är nationalistisk.
Eva Bush verkar försöka slå Jimmy Åkeson.
I huvudsak rör hennes uttalande det så kallade ”European Networks Package” som presenterades av Europeiska kommissionen i december. Förhandlingarna är i full gång, där inte bara Sverige utan även Frankrike, till exempel, ogillar många lagförslag. EU-kommissionen vill bland annat ha en intensivare planering och tillstånd för utbyggnad av gränsöverskridande elnät i EU. Regeringarna i Stockholm och Paris vill inte ge upp sådan makt.
Den frågan är inte löst, men ett annat kontroversiellt förslag är redan borta. EU-kommissionen ville finansiera gränsöverskridande elkablar med 25 % av EU:s medlemsländers överskott i så kallade flaskhalsavgifter, men Sverige sa bestämt nej och Ulf Kristersson hävdar att tvisten löstes vid ett EU-toppmöte i mars. För två månader sedan jublade premiärministern: ”Vår rätt att bestämma flaskhalstaxorna är säkrad.”
Så enkelt är det inte, grymtade Eva Bush. Inget kan tas för givet, varnar hon. Enligt ekonomiministern har det också dykt upp nya allvarliga problem som kräver tyngre svenskt artilleri. Det handlar om användningen av hisnande 85 miljarder kronor i flaskhalsavgifter som svenska elkunder har betalat till Svenska Kraftnet med flera och samlat på Statskontorets räkenskaper.
Bakom denna stora rikedom ligger en väldigt svensk historia. Sverige är ett av endast tre medlemsländer (de övriga är Danmark och Italien) som följer riktlinjen att elmarknaderna inom EU ska delas in i olika regioner. Detta ses som ett sätt att öka konkurrensen och därmed öka energiproduktionen inom EU, men till exempel Tyskland, som egentligen borde ha sju elregioner, struntar i sådana förslag.
Samtidigt hade Sverige redan 2011 delats upp i fyra kraftregioner, delvis på grund av en tvist med Danmark. Stängningen av kärnkraftverket i Balsebek har skapat strömbrist i södra Sverige, vilket lett till ett exportstopp och att Köpenhamnsregeringen skakas. Danmark anmälde ärendet till kommissionen, som förklarade att Sverige inte skulle få lägga sig i frihandeln med energi. Stockholm tvingades böja sig för korset och gå med på kommissionens krav på en nationell maktregion.
Det handlar om användningen av en hisnande summa på 85 miljarder kronor som betalats av svenska elkunder.
Sedan dess har Svenska kraftnät kunnat ta ut högre nationella flaskhalsavgifter, vilket uppstår när olika regioner i Sverige har olika elpriser. Samtidigt som dessa pengar egentligen borde användas för att uppgradera Sveriges elnät, vill Eva Busch också kunna ge elstöd till privatpersoner och finansiera Sveriges kärnkraftsproduktion. Parollen på presskonferensen den 8 maj var att EU ”försöker stjäla Sveriges elpengar”.
Förlåt, ordningsam vän, men det är inte sant. EU har varken makt eller möjlighet att konfiskera medel på statskassan. Om Europeiska kommissionens idé blev EU-lag och 25 % av de inhemska flaskhalsöverskotten skulle finansiera gränsöverskridande kablar, skulle en del av medlen gå till sådana projekt. En sådan process skulle dock först kräva ett beslut av EU:s medlemsländer och Europaparlamentet, och en sådan process kan knappast kallas stöld om den inte påverkar hur EU:s demokrati fungerar. Och om man ska tro statsminister Christerson så är det förslaget redan borttaget.
Eva Bush vill ändra regelverket så att flaskhalsavgifter kan användas för kärnkraft, men det är lättare sagt än gjort. Allt som anses EU-finansierad kärnkraft skulle leda till utdragna förhandlingar, och ingen i Bryssel har glömt de gnistor som uppstod mellan Frankrike och Tyskland för några år sedan när Berlins regering stoppade alla sådana förslag.
I Bryssel tror många att Sverige skulle kunna få en särlösning istället. Situationen i vårt land är unik, då Sverige var först med att införa en statlig elregion, vilket skapade pengar på kassörens konto. EU är en kompromissmaskin som har löst långt svårare konflikter än vad det är.
Även om det inte fungerar kan Sverige fortfarande använda de 85 miljarderna på vilket sätt Sveriges regering bestämmer. EU:s riktlinjer är vaga och i värsta fall kommer det att sluta i en rättsstrid som avgörs i EU:s domstolar. För det är så tvister inom EU brukar lösas. Det är också viktigt att förbereda sig väl och ha en bra diskussion. Å andra sidan klarar sig de som gäspar högst och skrämmer sina grannar sällan bra inom EU.
läs mer:
Annika Strom Melin: Högern kapitulerade inför EU:s klimatpolitik, men företagen slog tillbaka
DN-redaktionen: Hamburgare motsätter sig sojafärs – så slutade skolluncherna under kulturkrigen
