Äldreomsorgen är ingen reservlösning. När barnskötare och andra yrkesgrupper framställs som svaret på vårdens bristkris blottar det en farlig syn på yrket som vem som helst kan kliva in, skriver Anne Charlotte Svenander, legitimerad sjuksköterska.
Under debatten säger politiska experter och media ofta att det vore ”bra” om överflödig personal på daghem och skolor fick jobb inom vård och omsorg.
Självklart är omskolning en möjlighet för den som vill.
Men det är problematiskt, cyniskt och farligt att göra äldreomsorgen till förbehåll för människor som mer eller mindre tvingas in i en karriär de inte valt. Det löser inte personalbristkrisen.
förmågan urholkas
Vad händer när ett av de mest ansvarsfulla jobben i samhället ersätts med människor som inte ”passar” någon annanstans?
Ja, vi urholkar kapaciteten. Lägre krav. Och det sänder en signal om att arbetet som utförs inte kräver specialkunskaper.
Samtidigt vet alla som arbetar inom äldreomsorg och omsorg sanningen. Personalen går på knä. Underbemanning är normen, inte undantaget.
Schemat har pressats till bristningsgränsen med delade turer, konstant övertid och minimala återhämtningsmöjligheter.
Lönen står inte i proportion till ansvar. Ett avtal har försenats. Och i många fall är arbetsförhållandena helt enkelt ohållbara.
Ändå fortsätter politikerna att agera som om problemet inte existerar. Som om det vore nog att prata om ”yrken” och flytta människor mellan yrken utan att nämna de grundläggande förutsättningarna.
I takt med att befolkningen åldras och vården blir mer komplex, minskar tillgången på erfarna talanger, även när behoven ökar.
En arbetskamrat slutar sitt jobb. Det är inte för att de saknar engagemang, det är för att de inte orkar mer.
Uppenbara krav börjar sänkas
Och snart finns det ingen att anställa. Det är där vi är nu, tjänster går inte att tillsätta och krav som tidigare varit självklara börjar sänkas.
Att alltså föreslå att andra yrkesorgan endast ska gå in i äldreomsorgen är att bortse från verkligheten.
Dagislärare, sjuksköterskor och andra yrkesgrupper är inte utbytbara brickor i systemet. De har olika förmågor, olika uppgifter och olika ansvarsområden.
Jag behöver mer – jag behöver mer
Det handlar också om respekt. Vi respekterar människors rätt till säker och professionell vård. Respekt för personalen som stödjer verksamheten varje dag, ofta till höga personliga kostnader. Och om själva yrket.
Det krävs mycket mer för att ta oss ur krisen. Det krävs bättre förutsättningar. Högre lön. hållbart schema. Tillräcklig bemanning. Det är dags att återhämta sig.
och en långsiktig investering i utbildning och kompetensförsörjning.
Men ärlighet är också nödvändigt. Det handlar om att inse att det råder en kris inom vård och omsorg här, och att behandla äldreomsorgen som en av välfärdens viktigaste och mest berättigade verksamheter.
Anne Charlotte Svenander Undersköterska och avdelningschef, Nortelier
Vill du skriva en diskussionsartikel?
Mejl: [email protected]
Telefon: 08-725 52 53
läs mer
