Dessa dagar måste vi ställa oss själva konstiga frågor. Huruvida det är meningsfullt att utvisa en tonåring, om ett barn ska sättas i fängelse, vad retroaktiva lagar faktiskt innebär och mer. Det är lätt att fastna i detaljerna och tappa helheten ur sikte. För vad är det som händer egentligen?
Enligt regeringen är Sverige i kris. Och jag har bråttom.
Justitieminister Gunnar Strömer sa: ”Nu är det inte läge att sakta ner.”
I sin kortfattade bok On Tyranny påminner den amerikanske historikern Timothy Snyder oss om att vi måste vara försiktiga när politiker försöker övertyga oss om att samhället är i kris och kommer med undantag och exceptionella lösningar. Själva tanken att nutiden kräver exceptionella undantag är ett sätt att vinna acceptans för att skrota lagar och fördrag och ersätta dem med undantag som snart kommer att bli det nya normala och föremål för auktoritär politik.
Naturligtvis vill politikerna agera, men de kan komma med chockerande felaktiga idéer, särskilt i kristider. Jag bevittnade detta när jag var anställd på UD. Den avgörande skillnaden är dock om du fortsätter att lyssna på andras åsikter eller inte.
Vår nuvarande regering har ovanligt lätt att skaka av sig massiv kritik från viktiga rådgivande organ som lagrådet, JO och justitieministern. Som om det bara vore en åsikt.
Regeringen behöver givetvis inte bry sig om svaren på varje remiss, men att konsekvent ignorera kritisk utvärdering undergräver själva idén om dialog, som är grunden för svensk demokrati. Denna situation har bekräftats av SNS-forskare, som i DN Debatt understryker att regeringen, och nu även riksregeringen, struntat i Lagrådets krav på rättssäker lagstiftning. En aktiv ovilja att lyssna är ett tecken på något allvarligt ohälsosamt.
Detta är ett mönster som upprepar sig inom många områden, inklusive utredningar. Tidigare ansågs forskning vara ett sätt att verkligen förstå ett problem och se verkligheten ur olika perspektiv. Idag är utredarna ofta en person som helt ansluter sig till regeringens politik och tar fram önskvärda rekommendationer. Regeringen lägger i princip in vilka förslag den vill ha.
När Skolverket nyligen fick sitt mandat stod det inte bara för vad det innebar och vad man syftade till att uppnå. Regeringen kommer också att fylla i exakt vem som ska ha vilken tjänst inom projektet. Det är en detaljerad och invasiv kontroll.
Det spelar heller ingen roll om det är ministerkontroll och rent maktmissbruk. Det handlar bara om att hålla fast vid sin vilja oavsett vad.
Och det kombineras med skamlöshet, som när dåvarande biståndsminister Johan Forssell i hemlighet avledde 100 miljoner kronor från biståndsbudgeten, öronmärkt för samarbete mellan somaliska premiärministerns kansli och FN-organet UNDP, i utbyte mot att Somalia tog emot utvisade medborgare från Sverige, vilket herr Ecotte kunde avslöja. I mars fick SD-föreningen Hepatica 23 miljoner kronor i biståndsmedel, trots allvarliga brister inom organisationen. Björn Söder (SD) sa att Sida borde läggas ner och att ”många tjänstemän borde bytas ut”. Det spelar ingen roll att myndigheter i åratal har varnat för den ”extrema risken” att pengar hamnar på fel ställen.
Det spelar heller ingen roll om det är ministerkontroll och rent maktmissbruk. Det betyder att genomdriva din vilja oavsett vad.
I juni förra året kallades alla anställda på ett departement till en stor sammankomst. De kommer att informeras om kommande initiativ innan valet. Det här kommer att bli ett intensivt år, förklarade statssekreteraren, som ledde mötet. Medarbetarna fick sedan föreläsa om hur de sköter sitt jobb och uppmanades att inte göra bråk eller invända, enligt de närvarande.
Folk i regeringen berättar för mig hur farligt det är att uttrycka oliktänkande idag. Ledningen vet alltid vem som är kritisk och vem som är lojal, sa en person. De som inte håller med om den politik som förs måste vara ”mycket låg profil” eller bli avvisad. De jag pratar med vill inte uppge sina namn av rädsla för att bli straffade. Det är den skrämmande tystnadskulturen som Jan Scherman nyligen lyfte fram i Aftonbladet. Rädsla för att bli stämplad som en ”ideologisk fiende”, som Sovjetunionen en gång kallade det.
Det beror på att det styrande partiet inte litar på tjänstemän. Deras fria tänkande anses inte vara en resurs. Jimmy Åkeson är ”100 procent säker” på att det finns många i Mindi Getsverige som han kallar emot sin politik.
Han har rätt. För svenska tjänstemän är lagen inte densamma. De gör uppror när regeringar utövar detaljerad kontroll över myndigheter genom sms och hotfulla möten, eller när de missbrukar regleringsdokument för att genomdriva olagliga beslut. De försvarar konstitutionen och regeringsformen. Ja, tjänstemän kommer att hindra om regeringen ber dem att agera på ett sätt som bryter mot svensk lag, biståndsbestämmelser eller internationella åtaganden. Björn Söder (SD) klagar på att sådana tjänstemän är ”aktivister” i den mån de motsätter sig korruption och försvarar svensk lag och rättssäkerhet.
Justitiedepartementet håller just nu på att utarbeta en ny lag efter att förslag om skärpta straff och fängelsestraff för 13-åringar väckt motreaktioner och fått omfattande kritik från lagrådet och på andra håll. Innehållet är dock detsamma som tidigare, bland annat skärpta straff och fängelse för unga så unga som 13 år. Den kritik som framförs fortsätter att falla för döva öron. Departementets jurister, som fick utarbeta den nya lagen, är mycket frustrerade. De är under press att snabbt ta fram dåligt skrivna propositioner, eller som de själva kallar ”undermåliga lagstiftningsprodukter”.
Men det är inget problem för regeringen, som snabbt vill anta en rad lagar före valet i september.
Jag brukade arbeta i en regeringsbyggnad och minns den som en plats för kunniga, lojala människor, redo att arbeta hårt för politiskt ledarskap. Kulturen som genomsyrar både inom och utanför myndigheterna är annorlunda än den är idag. När advokater tvingas stifta lagar som går emot den befintliga rättsordningen, när offentliga tjänstemän tvingas bryta mot regler, när rimlig kritik straffas och ses som bristande lojalitet, då är något trasigt.
Bilden framträder av ett systematiskt försök att förstöra de grundläggande principerna och formerna för hur Sverige ska styras. Det är lätt att hävda att när en utredningsmyndighet eller konsultation blir en ren formalitet är det alltid meningslöst. När lojalitet blir en tjänstemans främsta dygd blir allt en fråga om ideologi.
Det är en auktoritär utveckling.
Och den kan gå sönder.
Läs mer Tidigare diplomaten Andreas Norman: ”Utrikesministeriets hederskodex är både varm och skadlig”
