Den israeliska sångaren Noam Bettan tränade genom att sjunga med i ett inspelat bursamtal för Eurovision i Wien. Den övningen använde han väl i semifinalerna. Under tiden, när jag dök upp som bidragsgivare nr 3 i lördags, var det inga rop, åtminstone från där vi satt.
Nocturno, en klubb i västra Jerusalem, är fullbokad. Mannen som släppte in oss sa att det israeliska intresset för Eurovision har stabiliserats de senaste åren.
– Det ökade förstås ännu mer efter att vi vann 2018, men vi satt fortfarande här och tittade då. Vilken atmosfär! Sedan dess har tävlingen blivit allt mer politisk, även om Eurovision inte ska handla om politik, sa han och rynkade suggestivt på ögonbrynen.
Zach, en bartender, kommer från Maryland, USA, och han ”gjorde aliyah” en månad före den 7 oktober 2023. Det är så här judar kallas när de immigrerar till Israel. Allt började med en resa med Birthright, en organisation som anordnar gratisresor för judiska ungdomar runt om i världen.
-Vissa säger att det är en reklamresa, men det är det inte. Jag fascinerades av allt jag såg och upplevde och kände ett sionistiskt uppvaknande. Men mest av allt blev jag kär, säger Zach med ett skratt.
Han var 19 år och hans familj tyckte att det var väldigt konstigt när han plötsligt bestämde sig för att emigrera. De tog sitt sista andetag när deras flickvänner bröt upp efter ett år av främlingskap.
– De trodde kanske att jag skulle överge mina planer på att bli israel, men jag flyttade ändå bort så fort jag var klar med min universitetsutbildning.
Nocturno är fullt av människor som inte sticker ut förrän Noam Bettan intar scenen. Sedan lyfts en liten israelisk flagga fram, servitrisen börjar steppdansa och folk klappar i takt och sjunger med medan deras trumhinnor vibrerar.
Noyan dricker en gul drink och äter en fetasallad. Hon har bokat bord med sin man och tycker att Bettan förtjänar att vinna.
– Jag är egentligen inte intresserad av Eurovision, men vi israeler är intresserade av att vinna. Det är så djupt! sa Noyan och vinkade åt oss.
Hennes man ler men säger att han också gillar det grekiska bidraget.
– Det var kul! Lite konstigt, men kul.
Svenska Felicia är dock inte särskilt populär i Nocturnos mörker.
– Din artist vill inte att vi ska vara med, väste en kvinna mot DN-kameramannen.
Inget som Zack vet. Eller om han gör det så är det åtminstone inget han tar upp. Även om han ville tjänstgöra som markstridssoldat och förklarade att det kändes som det minsta han kunde göra för sitt nya hemland, valdes han istället ut att tjänstgöra som militär talesperson.
-Jag skulle vilja fortsätta arbeta för att skapa en bild av Israel. Gud vet att det kan vara nödvändigt.
I höst kommer Zak att kunna rösta i sitt första israeliska val. En omröstning kommer sedan att hållas om en ny koalitionsregering mellan oppositionsledaren Yair Lapid och förre premiärministern Naftali Bennett.
– Jag gillar inte den nuvarande regeringen. Eller så är det kanske… Det gjorde verkligen ett bra jobb med att skydda oss, men det finns många saker jag önskar hade gjorts annorlunda, säger Zack diplomatiskt.
Han använder Jerusalems dag som exempel.
– Mycket av det som hände i Gamla Stan var obehagligt.
Stämningen höjs när rösterna räknas. När Israel tar ett 12-poängsskott från Polen erbjuder Barr skottet. Det är trots allt mellan Israel och Bulgarien. Zack och hans kollega filmar varandra de sista sekunderna medan det fortfarande finns hopp.
Och Bulgarien vann med ”Banga Langa”. En lampa tänds i Nocturno. Alla packar sina väskor.
Zack håller inte käften. Han ser fördelar med Bulgariens seger. neutralt val.
– Om vi hade vunnit skulle Eurovision inte existera längre. Tävlingen kollapsade. Vi hade nog turen att inte vinna.
