Niki Lindros von Bahr talade om ”The End” i Cannes.

Det står klart att Guldpalmschefen Ruben Østlund fick skjuta upp sin mycket omtalade flygresa till Cannes. Flyget kommer inte att vara klart förrän nästa år eftersom ”underhållningssystemet är nere”. Men redan på fredag ​​landar ytterligare en svensk originalregissör på franska rivieran. I Niki Lindros von Bahrs bagage ingår också en knäpp kortfilm om flygresor och filmberoende.

– Haha, ja, visst är det ett konstigt sammanträffande? ”The End” känns som en prequel till Rubens film, även om den inte alls var planerad så. Ska jag ändra namnet på min film till ”The Entertainment System is Up”? Niki Lindros von Bahr ler och påpekar att han pitcheade sin idé 2022.

Den 20 maj har hennes mörka doom-komedi med den ödesdigra titeln ”The end” världspremiär. På vanligt sätt framför skådespelare rösterna från handgjorda djurdockor i miniatyr. Filmen använder sig av stop-motion-tekniker, som är extremt tidskrävande och producerar bara några sekunders film per dag.

Återigen, med hennes egna ord, är detta en berättelse om ”oroliga djur i en själlös miljö”. Efter att ha besökt bensinstationer, köpcentra och vårdcentraler sker ”slutet” främst på flygplatsen.

– Jag attraheras lite av de här antiestetiska, ångestfyllda miljöerna. Flygplatser har en spännande atmosfär, en blandning av charm och hot. Du kan köpa Ralph Lauren-skjortor och extremt dyra smoothies, men du måste också genomgå olika tester som kräver att du står med armarna i höjd. Niki Lindros von Bahr säger att han själv har förts in i förhörsrummen flera gånger av okänd anledning. Niki Lindros von Bahr, som spelade rollen som en fluga i filmen, kallas in till undersökning och ställer existentiella frågor om livet efter döden.

Annars har hon anställt imponerande skådespelare, artister och artister för att ge röster åt sina handgjorda djurdockor, som har blivit allt mindre människolika med åren. För kortfilmen ”Something to Remember” valde Antisimex ut djurarter som betraktades som skadedjur, och för musikalen ”My Burn” prioriterade han arter som oftast används i djurförsök.

– Nuförtiden, sammanfattar hon, är det mer spännande att jobba med insektslarver än söta kaniner.

I ”The End” lånar legendariska Dexy’s Midnight Runners-sångaren Kevin Rowland ut sin grötig soulröst till en slemmig snigel som säljer Albino Crocodiles dyra designerväskor och andra varor i en taxfreebutik.

– Jag ville att personalen skulle ha något melodiskt och tilltalande. Först tänkte jag på Sebastien Tellier, men Kevin Rowland har en unik och fängslande röst och passade perfekt, säger Niki Lindros von Bahr, en mångårig fan av Dexy’s Midnight Runner.

”The End” börjar med en häftig flygtur där ett kämpande äldre skorpionpar (Karl Johan de Geer och Marianne Lindberg de Geer) dricker gin och tonics och tittar på datumsåpan ”The Rose”, en parodi på ”The Bachelorette”, där kaninen Peter (Alexander Skarsgård) letar efter kärlek. Med alla anställda uppslukade av samma romantiska realityserie blir katastrofstämningen hög när flygpiloten Frog (Arja Saijongmaa) misslyckas med att kontakta kontrolltornet.

– Det är bekvämt eftersom man alltid har underhållning. Det finns ingen anledning att brottas med svåra frågor, särskilt som en som jag som är lite orolig och deprimerad. Efter min fars död hjälpte det mig att fly in i nya tv-serier. Men frågan är hur filmberoende påverkar oss i längden, ler hon.

Filmen är en existentiell resa som hämtar inspiration från allt från David Lynch till Dantes Divine Comedy. Hon jämför Circle of Limbo, den första cirkeln av Dantes Inferno, med en flygplats som också är ett slags gränsstation, ett diffust ingenmansland.

– Limbo består av själar som faktiskt inte har gjort något fel eller syndat, men som ändå bara går runt i cirklar och längtar efter något mer. Jag tyckte det var vackert och rörande och såg flygplatsen som ett slags Swedenborgian space, en plats halvvägs mellan Hades och en referens till underjorden, säger Niki Lindros von Bahr.

– Jag har alltid varit intresserad av skildringar av förstörelse, men den här är på ett mer personligt plan. Utan att ge för mycket ifrån sig kan man lugnt säga att slutet var inspirerat av Gustav Dores målning Den gudomliga komedin. Jag fascinerades av bilden av själen som snurrade och ville tolka känslan av att det fortfarande finns en möjlighet att gå framåt.

Hennes humoristiska filmer utspelar sig oftast i melankoliska rum, men ”The End” fick en oväntad existentiell tyngd när hennes pappa dog mitt under manusarbetet. Ett andra barn föddes på liknande sätt.

– Medan jag jobbade med manuset var jag på både Hospice och BB. Det skapade många idéer om liv och död, och jag tror att det färgade filmen. Men jag gillar att arbeta intuitivt och kanalisera mina känslor och tankar till mina konstverk, säger Niki Lindros von Bahr.

Hon arbetar just nu med sitt första långfilmsmanus. Filmen utspelar sig i ett lika sorgligt antropomorft universum, med hennes signaturdocka. Filmen var inspirerad av Lars von Triers Ricketts och David Lynchs Mulholland Drive.

– Berättelsen handlar om hur Sveriges finanskris så småningom övergår i någon form av övernaturlig mardröm. Vi följer nationalbankschefen och finansministern eftersom de måste hantera denna kris på olika sätt. Deras ökande exponering för inre och yttre påfrestningar leder till ett slags identitetskollaps och verklighetsförnyelse, ler Niki Lindros von Bahr.

För drygt fem år sedan producerade hon den andra delen av Netflix-produktionen The house, en episodfilm om hus från tre olika epoker. Niki Lindros von Bahr regisserar det andra avsnittet, där råttorna spelar människorna och massasångaren Jarvis Cocker spelar en girig byggare som drömmer om att bli rik snabbt men drabbas av bakslag, inklusive en total invasion av pälssångare.

Hennes arbete med de internationella samproduktionerna The House och The End gav henne värdefull erfarenhet innan hon gjorde långfilmsdebut.

– Att göra en mullvadsdocka som skulle skickas mellan Sverige, Frankrike och Danmark var lite av ett logistiskt helvete, men jag lärde mig mycket.

”Det är skönt att inte ha frigolitdamm på min bh eller att krypa över studiogolvet på alla fyra med spackel i håret.”

Nu känner hon sig lite lättad över att kunna ta en paus från sitt hårda arbete på en animationsstudio för att åka till södra Frankrike.

– Jag har gjort saker som galningar de senaste åren. Jag är glad att jag inte behöver krypa på alla fyra på studiogolvet med frigolitdamm på bh:n eller spackel i håret. Hon säger att det ska bli kul att se solen i Cannes, presentera nya verk och komma på nya idéer.

På fredag ​​kommer Niki Lindros von Bahr till festivalen med en liten VIP-grupp av utvalda miniatyrdjur för att marknadsföra The End.

– Vi gör en massa små solglasögon till djuren som ska komma. Att bli uttagen till Guldpalmen är ett bevis på att vi har uppnått något efter många års hårt arbete.

Läs mer: En värld av animerade fabler med försiktigt vridna tablåer