Skivrecension: Namasenda – “Limbo”

Detta är en recension. Författaren är ansvarig för de åsikter som uttrycks i denna artikel.

2019 signerade det berömda brittiska skivbolaget PC Music den skånska artisten Naomi Namasenda. Då hade hon redan släppt ett antal singlar och EP:s, vilket skapade ett distinkt ljud som hon vid ett tillfälle kallade ”hardcore cute”, en tranceliknande, Eurodance-influerad ljudbild med upbeat autotuned sång. Hans första fullängdsalbum, ”Unlimited ammo”, samproducerades med Alexander Guy ”AG” Cook, och hans diskografi har sedan dess utökats till att omfatta Charli XCX:s hit ”Brat”.

Som sådan har Namasenda redan en imponerande katalog med låtar, men hans andra fullängdsalbum, ”Limbo”, känns som en debutinsats. Till skillnad från ”Unlimited ammo” finns det inga gästartister, bara hennes framsteg i ett konsekvent singelflöde. Efter att ha lämnat PC Music släpptes ”Limbo” i Sverige 2001, och förutom Namasenda själv fanns Eric Hussle, Noonie Bao och DJ Siouxsie på låtskrivarlistan.

”Limbo” består av 11 låtar, som alla är lätt popmästerverk. Här kommer du att höra synthdrivna melodier och Frame-liknande, ironiska texter om kärlek, fest och kroppsbesatthet. I en intervju med Paste kallar hon låten ”Heaven” för en ”Lookmax-hymn”. Invigningsspåret ”Love island” ger redan känslan av att ”Limbo” kommer att bli det perfekta soundtracket till sommaren 2026. Här sjunger hon om het brasiliansk vaxmat och att dricka martinis i bikini.

Albumet fortsätter med sin söta, klibbiga klubbkänsla. Klaustrofobin i ”Cola”, med texter om att ändra ditt utseende för någon annan, får snart ett utlopp i den mer konfronterande ”Bad love”. ”Miami Crest” och ”Heaven” är explosiv, adrenalinfylld dansmusik, medan den mjukare ”Romeo Must Die” drar ner tempot med enkla 80-talssyntar och en hammarliknande trummaskin.

Det hela slutar med det hjärtskärande (eller mer apatiskt off) ”Okej”. Där läggs en sjuk synthslinga in mellan textraderna som säger att 10 telefonsamtal blev obesvarade. När du har lyssnat klart på den vill du lyssna på den igen.

Bästa låt: ”Cola”, ”Romeo Must Die”

Läs mer CD-recensioner och andra texter av Vera von Otter