Det här är en utvald ledare skriven av en anställd på Dagens Nyheters redaktion. DN:s politiska ställning är oberoende och liberal.
Sveriges riksdag har länge haft outtalade regler. Oppositionspartier underlättar till viss del majoritetsstyre. Dessutom inser den att den kan hamna i konflikt i framtiden, så den använder inte sin makt för att lägga onödiga krokar på den andra sidan, som kan svara på talet omedelbart.
Det av Sverigedemokraterna nyligen avskaffade kvittningssystemet spelar här en viktig roll. Det beror på att den svenska regeringen vanligtvis har en ganska knapp majoritet. Det var därför ibland tillräckligt att blockera två eller tre medlemmar av Kuomintang från regeringskoalitionen för att ändra majoritetens villkor. Om oppositionen inte frivilligt utesluter lika många partimedlemmar från att rösta i sådana lägen kan ingen bli sjuk, åka på studieresa eller prioritera besök hos partiorganisationer runt om i landet mitt i veckan.
Det betyder att alla vinner för att ingen blir lurad eller lurad, och det gjorde SD förra veckan när de lät två uteslutna ledamöter rösta. Därför är det förtroende mellan parter som är nödvändigt för att saker ska fungera utifrån normer och hederskoder snarare än lagar och regler borta.
Det är inte bara dåligt för enskilda medlemmar. Det vore också värre för Sverige om förtroendet brister och politikerna inte litar på varandra och sätter kortsiktiga intressen före det allmännas bästa, som vi sett tidigare och i andra sammanhang.
Visst kan nålpunkt kännas bra i stunden.
Det har till exempel länge varit praxis att rikspartiets medlemmar röstar bara på budgetförslag som lagts fram av det egna partiet och att alla behandlar riksbudgeten som en helhet. Denna situation har brutit samman när oppositionspartierna har börjat samarbeta för att erbjuda individuella poster, vilket gör det ännu svårare för en minoritetsregering som nu inte kan hoppas att få igenom ekonomisk politik.
Självklart kan sådant handarbete kännas underbart i det ögonblicket. Men lyckan riskerar att bli kortvarig, eftersom rollerna snabbt kan vända om.
Det borde majoriteten också tänka på, men Tidopartiet struntar i det. Istället för att bygga ett omfattande system för partifinansiering som brukligt (även om det i slutändan handlar om demokratins spelregler) satsade man på att ”stänga av kranen” för socialdemokratin genom att införa nya regler om partipolitiska lotterier.
Självklart kan åsikterna variera om de faktiska förändringarna av partifinansieringen. Detsamma gäller inrättande av offsetsystem och budgeteringsprinciper.
Men det måste klargöras att praktiskt sabotage kostar. Vi måste alla betala för det.
läs mer:
DN-redaktionen: Stängda rättssalar och sjukhus är inget hot – de är vår bästa möjlighet
DN-redaktionen: Kan Sverige verkligen stå ut med Tidgangs utvisningspolitik?
